Ska hälsa från Fru Märkvärdig att hon lever och mår bra.
Hon ligger mest på sofflocket och pillar sig i naveln.
Äter bacon och brieost eftersom hon har börjat med LCHF.
Hon njuter av sin semester och säger att hon får se när hon orkar blogga nästa gång. Lite semester till vill hon nog allt ha ändå.
//
"Kan DU sova när han bankar så?"
"Nää...zzzznaaark..."
Hon försöker stänga ute ljudet genom att gömma huvudet under huvudkudden. Trycka den mot öronen. Men det är precis som att den istället förstorar upp ljuden.
Hon kan inte stänga det ute, hur hon än försöker så hör hon ändå ljudet, hon kan INTE sova... Hon blir v a n s i n n i g snart...
Nä vet ni vad, kära vänner.
Nu behöver den här märkvärdiga frun ta en liten bloggpaus.
Vi kan väl se det som en liten semester.
Kanske är jag tillbaka igen på måndag, eller inte!? Då kanske jag är strandsatt på en öde ö, eller förmodligen inte...
Om det svider i längt-tarmen så prove it!!
Kyss och kram så länge!
Jag svär inombords varje gång jag kommer nära låret. För ni ska förstå att jag har väldigt svårt att få blåmärken. En bomb kan explodera på mig och jag får inte ens en liten blå prick.
Så då vet ni hur ont min kollision med den förbannade båtmotorn gjorde.
Ja jag tycker synd om mig själv...
Ösregn och andra stunden sol.
Nä jag tar och gör lite situps istället för att stå här och titta på vädret utanför.
Måste råda bot på min onda, stela rygg.
Och let's face it! Det blir ingen springtur idag heller.
Jag slog i mitt lår i en grej i källaren.
Och med en grej så menar jag en tre ton stor och tung motor som står placerad mitt i hämtavedfarleden.
Jäävla Dalle!!
Ställa något mitt i vägen så att ens klantarsle till fru, i all hast, ska vara tvungen att glida förbi lite smidigt för att hämta ved.
Jo men den var ju genomtänkt.
Men se jag kommer inte sluta hämta ved bara för att motorn står där, serru!
Chansen att jag pulveriserar motorn är tusen gånger större, bara så att du vet.
Tråkigt för alla er som bor där borta och måste vakna i skuggan.
Här skiner då solen.
Traskade vi genom skogen nu på eftermiddan.
Barnen, tillsammans med Dalle, lekte kurragömma bakom nedfällda grenar.
"Vaaaar kan dom vaaaara?? Jag har ingen aaaaaniiing?!!"
Min kära moder fyller 27 år idag.
Det har hon fyllt de senaste trettio åren, typ.
Och detta måste man ju fira.
27+30= Kidnappning av ett stycke nervös moder som tror att hon ska få kasta sig handlös ur ett flygplan eller liknande.
Men riktigt så brutala är inte hennes tre döttrar.
Nej när hon väl får ta av sig ögonbindeln så står hon öga mot öga med en två meter hög häst.
"GRATTIS mamma!! Du ska få rida"
I lagom långsam skritt då. Ledd av hästägaren, så klart. Vi vill ju inte ta död på henne riktigt än.
Så tjoff i väg i en maklig takt begav hon sig. Kvinnan som inte har suttit på en hästrygg på ungefär 20 år.
Med ett stort leende återvänder hon efter en halvtimme, hel och ren.
Och jag tycker att hon ska vara riktigt stolt över sig själv, tanta.
Puss på dig mamma!
Och vi äter choklad som om det var det sista vi gjorde...
Jag och Dalle! För barnen är hos sin farmor.
Jag att jag hade fått en hjärntumör och att jag hade 1-3% chans att överleva.
Det var minst sagt... jafligt jobbigt och jag grinade hela drömmen.
Så det var ju inte mer än rätt att jag skulle få unna mig en Toblerone i vaket tillstånd...
Smock, Smock, tre bitar senare:
"Fan är det nötter i den här???"
Läser på paketet: Mandel.
"Jäävlar! Ja då gäller det att äta resten fort då innan jag känner något."
(Har på äldre dagar blivit allergisk mot nötter och mandel. Med kli i halsen och svullna läppar)
Att dö av en hjärntumör eller en allergisk reaktion, jag vet inte riktigt vad som skulle vara värst?
Minns ni det däringa ailienliknande fostret som låg i mjölmaskburken??
Idag när jag skulle mata ödlan så låg det en skalbagge i burken istället.
Ailienfostret hade förpuppat sig. Eller ja, det hade blivit med ben.
Ödlan tittade skeptiskt på sin vandrande matbit.
"Ska jag äta DEN DÄR??" såg hon ut att tänka.
Men tillslut tog hungern över och hon slukade den hel.
Kvar stod jag och undrade hur i hela helskotta en skalbagge fått liv i våran maskburk??
Jag och mamma tog en långpromenad tillsammans idag.
Hon roade sig med att trampa ihjäl varenda mördarsnigel hon såg på vägen. Hon sprang sicksack bara för att hon i ögonvrån sett skymten av en liten bebissnigel.
När vi väl kom hem igen upptäckte jag en som sniglade sig fram över hallgolvet.
Mamma hade missat en stackare. Jag skriver stackare eftersom även den fick känna på mammas blodtörst.
Mamma the killersnigelslayer!!
Det är min man det.
Idag ställde han sig och grillade kotletter till middag.
Häromdagen stod han ute i halv snöstorm och grillade korv till barnen och deras kompisar.
I varuhusen har de nu fina erbjudanden på grillar och grilltillbehör och Dalles ögon tindrar av längt och han smackar suktande med tungan.
Han vill ha den där stora fina grillen, oh som han vill ha den och så en pizza-sten till den.
Under påskhelgen har vår femåring lärt sig att skriva.
Helt, bara så där, kommer han till oss och visar hur han har skrivit det ena ordet efter det andra (nej alla är inte helt korrekt stavade, men man kan klart och tydligt läsa vad det står).
Han sitter och ljudar sig fram:
"R. Ä. V. E. N"
"B. A. L. Ä. R. I. N. A. N (läs ballerinan)"
"K. R. A. B. A. N (läs krabban)"
"S. T. E. N. E. N"
"O. R. M. E. N"
Och så vidare, och så vidare...
Jag tror vi kan hoppa över förskoleklassen och gå direkt på första klass, hör ni det fröknarna!?
Yes, yes!!
Att åka söderut känns ungefär som att åka norrut. För plötsligt är marken täckt av snö.
Tur vi ska åka norröver, till våren, snart igen.
Nu är vi hos mamma, hela den Märkvärdiga familjen. Vi har intagit "dansk" frukost och sovit på minimal yta.
Om några timmar ska vi hälsa på fina vännen Carola och hennes barn.
Önskar er en riktigt Glad Påsk!
Vi myser på med familjen och smockar godis tills det börjar rinna socker ur näsan på oss.
Men vem går egentligen, upp tidigt, frivilligt?
Ja,ja det är la lika bra. På det här viset slipper jag la stress-ångesten.
Mycket som ska göras nu på morgonen.
Och damn! Vi har ju glömt att gömma barnens påskägg. Och vi som har tjatat så om påskharen. Ja det här får vi sköta snyggt...
och det snöar ute.
Tänk att det kan gå från 28 grader i solen till ynka plusgrader och snö på bara en vecka.
Idag fyller min pappa år, hurra hurra, GRATTIS!! Han kom hit idag och fick nybakt bröd och paket.
Mamma kom också hit och vi tog oss en promenad, i skitvädret, till kyrkogården för att plantera om på min mormors grav.
Påskförberedelserna pågår för fullt...
Det har jag ju glömt att berätta.
När jag sov över hos mamma förra helgen så gjorde vi något som jag A L D R I G har gjort tillsammans med henne förut, aldrig någonsin i hennes hem, under min uppväxt eller ens efter det.
Vi åt frukost i vardagsrummet, framför tv:n.
Det var verkligen värt att påpekas.
En skål fylld till bredden med muslichoklad.
That is no more väldigt full... ooops!
I ödlans matburk, som är full av mjölmaskar size grande (jag kommer aldrig ihåg vad de egentligen heter) ligger något underligt, något som lever och rör sig, något väldigt mysko och olikt just en mjölmask.
Jag hade ju kanske gissat på att det ser ut som en nykläckt syrsa (hur nu en sådan ser ut), men vad gör en sådan i larvburken? Där det som sagt bara bor larver/maskar. Syrsorna bor i en burk bredvid.
Det här fenomenet är väldigt spännande och fascinerande, samtidigt lite läskigt. För tänk om det är just en alien som kommer sprätta upp oss med sina enorma tänder och klor.
(Anneli! Visst ser den litegranna ut som den där jag hittade i sandlådan och tvingade dig att titta på i förstoringsglas.)
Frossa!
Jag vill äta mat, godis, kakor, feta ostar, ännu mera godis, choklad, en stor köttbit med potatisgratäng, pizza, en nachotallrik, mitt musligodis och dricka några liter ramlösa på det.
Jag vet inte vad det är för fel på mig??
Försöker kroppen hålla sig vaken, lider jag av någon brist, har jag pms, tror min hjärna att jag kommer råka ut för en istid och därför vill lagra upp med en meter späck på min mage??
Idag har kroppen varit seg och tung. Den ville liksom aldrig vakna till.
Aaahaaa! Jag har förvandlats till en Grizzlybjörn som lagrar upp för vinterdvalan.
För i och med trötthet x 3000 så kommer ju irritationen= därför Grizzly.
Så måste det vara.
Jäklarns surt att bli en björn just idag när jag hade mycket planerat, bland annat att springa. Men jag orkade liksom inte med ens hälften. Och att ge mig ut på springtur när kroppen är stöpt i bly, not for me. Men jag fick städat huset i alla fall och jag fick tagit hand om tvätten.
High five till mig antar jag.
Imorgon ska jag åka och hälsa på mina söta på jobbet och äta påsklunch med dem. Det blir den första lagade lunchen jag intar på tre månader. Ta mej tusan!
Jag gjorde det godaste godiset på denna jord.
Det är så sött att tungan krullar sig och crejvar efter mer.
Jag smälte 300 gram vit choklad och rörde ihop det med Start! musli.
Sen tog jag cirka en matsked av röran och klickade i muffinsformar och ställde på en plåt i kylskåpet, över natten.
Super enkelt och gott så här i påsktider då det ska smockas.
Hela den här vägen har jag sprungit...
Jag står till och med och joggar på stället när jag tar den här bilden.
Och så joggar jag vidare, men när det börjar gå uppför så dör mina lungor för ett slag och jag får gå några meter.
Men sedan sätter jag av igen i min pensionärsgalopp, några meter till.
Men fy vad ont det gör i smalbenen.
Och vad ska man ha på sig när man joggar egentligen?
Mina byxor kanar ner och halva rumpan visar sig, men det känns för mycket att ha på sig sånna däringa speciella springartights (när man faktiskt inte kan springa). Och det är ju kallt så jag kan ju inte bara ha en tjock tröja på mig. Men en jacka känns helt fel.
Snacka om att jag är en rookie.
Vår förkylda Lillkille vill börja dagen med att se på Melodifestivalen Final.
Och så sitter han här i soffan och sjunger med i varje låt...
"Ett mirrrrrrakel som.... Härrrrrreeeeeguuuu!!!"
Åh jeeezez!
Morgon, middag, kväll! Lillkillen kan se på melodifestivalen dygnet runt om han får välja.
Tur det finns Internet i mobilen...
Tog han mod till sig och drog ut den andra lösa tanden.
Stolt som tusan kom han ner tidigt, tidigt på morgonen för att visa.
Nu har han en fin glugg att sticka ut tungan i mellan.
