Jo då

Jo då jag skulle gärna vilja, men det är inte så lätt att blogga när min söta lilla 3,5 månaders son ligger och sover på min högra hand... Att köra pekfingerskrivning med vänster hand är mer än vad jag orkar med just nu.

Tåget?

Tvååringen står på en stol och tittar ut genom fönstret.

"Tåget...Tåget...Tåget...Tåget....Tåget...Tåget...Tåget...Tåget...Tåget???"

"Men det kommer inget tåg nu Melker."

"Traktorn?"

"Nä det kommer ingen traktor heller."

"Tåget, tåget, tåget, tåget, tåget, tåget..?"

"Men Melker det kommer inget tåg."

"Traktorn."

"Gah!"

Tvååringen står på sin stol och väntar på tåget... Eller på traktorn.

Helt nya användningsområden

Eftersom minibebis Konrad ALDRIG sover i sin spjälsäng, utan ligger och gottar sig antingen i vagnen utomhus eller mellan mig och Dalle på natten, så har nu spjälsängen börjat användas till något man kan kalla för "klädersomvikantänkashapåossimorgon avlasningsplats."

Spöket Laban och hans familj som hänger ner från mobilen ser dock ut att uppskatta sina nya grannar .

Sänkt värmen

"Dalle! Jag har sänkt värmen nu"

"Aaaah äntligen!"

Nu har du allt

Det första Dalle säger till mig när vi vaknar till liv imorse, klockan 05.58 är:

"Nu har du allt höjt värmen väl"

Flickor fryser mer

Som jag tidigare skrivit så är jag en förbannat frusen människa, som kan känna av minsta temperaturskillnad i inandningsluften.

Min man påstår att det är jag, enbart jag, i hela världen som fryser så mycket. Ingen, ingen annan tycker att det är kallt hemma hos oss. Och med ingen annan i hela världen så syftar han på sig själv och på de i hans familj.

De i min familj tycker alltid att det är kallt hemma hos oss...Konstigt det där.

Idag var jag och min andra hälft hemma hos en gammal bekant till oss. Han påstod att detta är ett allmänt och välkänt fenomen inom kvinnosläktet. Alla kvinnor, tjejer, flickor fryser och vill ha minst 25 grader varmt inomhus.

Stämmer detta? I min familj är vi i och för sig mest kvinnor och i min mans familj är de mest män. Men det felar med tanke på att min bror (som inte är överfeminin) fryser mest av alla som kommer hit och hälsar på. Och min väninnas dotter fryser aldrig. Hon springer alltid runt i bara mässingen. Detta trots att de har de kyligare än vi hemma hos sig.

Vår bekant var allmänt irriterad över att hans sambo (som är kvinna) jämt går och skruvar upp elementet och att han, som följd, alltid får sänka det eftersom han håller på att dö av svett. Han menar också att han är den enda som verkar förstå att det är sabla svin dyrt att värma upp ett hus. Min man instämmer här och menar att hans fru, alltså jag, skulle vara lika naiv vad det gäller driftkostnader. Tydligen är alla kvinnor lika naiva och ovetande enligt vår bekant, eftersom han kan rabbla upp en hel rad av kvinnor som är minst lika "pantade."

När diskussionen kommit en bra bit in på "kastaskitpåkvinnorstadiet" så säger jag att vi kvinnor kanske vill ha det varmare hemma eftersom vi kvinnor är så vana att stå vid spisen hela dagarna och därför omedvetet vill ha det varmt och skönt omkring oss. Vi, kvinnorna, har ju stått vid spisen och elden och lagat mat sedan grottiden, så det ligger väl i generna. Och det är väl vid spisen ni vill ha oss ni män...

Lite energi

Snälla gud. Om det nu är så, som vissa menar på att du faktiskt finns, så kan du la ta och ge mig lite energi.

För den tog slut här för en timme sen då jag satt uppe i stora pojkens rum, med båda barnen och "lekte". Nej bad mama lekte inte idag... Ja det gör jag faktiskt ALLTID annars.

Jag skulle amma Konrad och min energi bara dog. Och inte kommer den tillbaka, trots att jag och Melker gjorde fruktsallad och smockade i oss den med massor av glass till.

Gone, baby gone.

Dryga två timmar kvar tills det att stora grabben ska sova. Sex och en halv timme kvar tills min kära make kommer hem. OMG hur ska en stackars utsketen morsa orka???

Varför trött då?? Ja undra det. Vaknade var och varannan timme i natt av att bebispojken låg och fäktade med armarna. Magknip, hungrig??? Vetetusan men missnöjd det var han och INGENTING kunde behaga honom. Inte ens tutte. Klockan sex sov vi som stockar, då vaknar storgrabben... Och självklart kan inte minibebis sova med en yberpigg 2 åring rännandes i huset. Klocka sju åt vi frukost och sen har det vart fullt hela dagen.

Borde inte jag, som har två småbarn veta att man INTE ska sätta sig ner en endaste gång på heela daagen om man inte kan vila på "riktigt."

Borde inte jag, som har två småbarn veta att sätter man sig ner, slappnar av så blir man aptrött. Ja aptrött. Sengångartrött, björnsomgåriidetrött.

Hade det inte vart för allt bra som går på tv ikväll så hade jag gått och lagt mig kvart över sju (om storpojken sover då vill säga). Hade då verkligen behövt sova.

Med plåster i pannan

När en liten mamma sitter och bloggar för att tacka alla som faktiskt läser hennes arma blogg så tar stora pojken tillfälle i akt och river ett stort hål på en sårskorpa som minipojken har i sin panna.

"Titta målat" blir hans kommentar när han, med sitt lilla pekfinger snabbt smetar ut blodet som rinner fram ur det lilla såret.

" Men neeej! Inte målat. Det är blod, nu blir Konrad lessen ju." Ja för det blir han. Det gör ju ont när tjocka två-års händer, med vassa naglar, river hål i ens sårskorpa.

Varför lillpojken har en sårskorpa från första början beror på att han, när han blir trött (vilket han är nästan jämt, eftersom han aldrig sover), river sig i ansiktet och drar sig i örat.

"Åh! Inte målat... Melker..." Stackars bloggande mamma som får torka bort blodet som stora pojken smetar ut, på nytt, på nytt.

"Nu får vi sätta på ett plåster"

Så nu ligger lillpojken, på sin lekmatta och tränar vändningar, med ett alldeles för stort plåster i pannan.

Jag glömde

Jo det var ju som så att jag glömde...

Jag har ju en lilla lillasyster som tänker på mig ibland också...Puss på dig Ida *smack*

Och till dig Susanna, min stora lillasyster. Jag vet allt att du också tänker på mig... i smyg. Puss på dig också och alla er andra som visst tydligen läser min blogg.

Jag har inte tid att blogga

Nä jag är ju nybliven tvåbarnsmorsa. Inte fasen har jag tid att blogga. Ännu mindra blogga för tre personer. Det är ju ett heltids arbete. Inte vet jag ju heller om NÅGON läser bloggarna. Förutom min mamma, a k a. mormor. INGEN KOMMENTERAR JU! Är jag sååå tråkig???

Jag har i alla fall blivit utmanad av min lillasyster Ida, att svara på lite frågor. Här kommer resultatet:

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det?" Och ögonen blinkade på en stor uggla.

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid? Fönsterbrädan.

3. Vad såg du senast på TV? I hennes skor

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är? 9.30 (den var 09.09)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu? Konrads gnäll som ökar i styrka. "Dalle kom och ta honom"

6. När du senast var ute, vad gjorde du då? Gick en liten promenad, med hela familjen, till och från mamma.

7. Vad tittade du på innan du började med denna undersökningen? På Melker som plockade upp delar av frukosten från golvet och stoppade i munnen.

9. Drömde du något inatt? Ja det var nått med spindlar.

10. När skrattade du senast? Jag skrattar väl jämt...Men riktigt rejält...Det var nog häromdagen när jag pratade med Nisse i telefon. Om att jag borde ringt och gratulerat.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? Supertrökiga kökstapeter.

12. Har du sett något konstigt på sista tiden? Dalles schnabelhåse.

13. Vad tycker du om den här utmaningen? Den tog bra mycket längre tid än vad jag hade att avvara.

14. Vilken var den senaste filmen du såg? Patrik 1,5

15. Om du blev mulitmiljonär, vad skulle du köpa då? Men allvarligt vad skulle jag inte köpa??

16. Berätta något om dig själv som folk inte vet om: Jag är inte dryg, jag är blyg. Så sluta misstolka!

17. Tycker du om att dansa? Öööh JA!

18. George Bush? Is no more.

19-20.Vad ska dina barn heta, pojke respektive flicka? Jag har ju två pojkar redan och de heter ju Melker och Konrad. Skulle jag mot all förmoda få en flicka någon gång så ska hon heta... Ja det krävs nog en rejäl funderare om detta skulle ske.

21. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands? Utan tvekan! Det har jag gjort många gånger. Senast för bara några månader sedan. Mamma fick stora chocken.

22. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten? Men hallå Gud! Du finns väl ändå inte???

23. Vilka fyra personer vill du ska svara på dessa frågor? Äh jag vet ju inte om nån ens läser det här (mamma du har ju ingen blogg) så why ens försöka.

Så verklighetsflykten är förbi. Dax att återigen vara mamma, bara mamma.

Hur konstigt är inte detta då??

Utanför oss går en järnväg.

På den kommer det, på sommaren, en rälsbuss. Denna skjutsar turister genom Dalsland. Det brukar resultera i att tågtrafiken är liite högre just under sommaren.

Övrig tid på året går det tåg som ska till en pappersfabrik just i närheten. Det brukar handla om två tåg om dagen.

Nu ska denna pappersfabrik läggas ner inom två veckors tid. Ingen mer papperstillverkning på denna ort.

Men det konstiga är att tågtrafiken har ökat något fruktansvärt. Dag som natt. Senaste dagarna kommer det tåg dundrande förbi säkert 10 gånger per dygn. Ja även på natten, mitt i natten.

Var går dessa tåg? Till en fabrik som ska läggas ner? Och varför?

För mig är detta mycket underligt.

Har du träffat någon ny??

Min pappa är en riktig Don Juan... Eller ja en light version kanske. Men kvinnorna dras till honom i alla fall.

Nu börjar jag och mina systrar misstänka att vår snart 55 årige singel pappa kan tänkas ha träffat en ny flamma.

När jag frågar honom om saken så blir svaret:

"Eeeh vaaa! Ja treffa mångah...Jag träffa däj just nu."

Inga avslöjanden där inte... Men visst ökar detta på våra misstankar. Du är verkligen inte så smart som du tror pappa.

Det är också jobbigt

Jobbigt, jobbigt, jobbigt med sjuka barn. Små, sockersöta söner som snorar, hostar så det svider i deras lungor och gråter eftersom de är så hjälplösa, trötta och kärlekstörstande.

Det är jobbigt eftersom de inte kan tala om för sina lika hjälplösa föräldrar hur de mår, var de har ont och hur man kan lindra.

Näsdroppar till minstingen, nässpray och alvedon till stora pojken och så en stor påse godis till mamma och pappa så att de orkar.

Tårarna, krokodiltårarna som rullar ner för deras kinder. Minsta pojken, tre månader i övermorgon. Så tröstlös, så ledsen, så trött. Inget hjälper. Tvååringen som är så tapper, så stor, trots att han är så liten

Mörka ringar under ögonen på både barn och vuxna...Sömnlöshet, konstant sömnlöshet. Nu hjälper det inte att amma, amma, amma. Nu kan man bara trösta, vagga, torka snor och tårar.

Det är nästan så att man själv, i smyg, i ren desperation fäller en tår. För att känslorna svämmar över. Man räcker tillslut inte till och det är så jobbigt, så jobbigt. Man vill göra ALLT men kan göra så lite.

Tack gode gud för TV:n. Dora utforskaren, Vi på Saltkråkan, I drömmarnas trädgård, Lilla spöket Laban. Världens bästa hjälpmedel för två trötta föräldrar som endast vill hjälpa sina små barn. TV:n blir tvååringens räddning. Minstingen blir lättare att trösta när stora pojken är nöjd. Och vem kan inte trösta så bra som ett riktigt bra barnprogram. Snälla, snälla...inte mer snö nu bara så att strömmen kommer och tar vår räddning ifrån oss.

DET ÄR FAKTISKT JOBBIGT

När vi kvinnor klagar så är det faktiskt ingen som lyssnar. Förutom ens bästaste bästaste väninna kanske. Hon kan orka lyssna...eller går det bara in genom det ena örat och ut genom det andra? För vem orkar höra på enbart klag, klag, klag?? Jo min bästaste, bästaste vännina hon orkar minsann och som tack får hon klaga lika mycket tillbaka. För man måste faktiskt få klaga. Ingen i världen kan väl vara så fruktansvärt positiv att man kan bli helt klagofri? Ingen kan väl vara helt utan bekymmer eller? Finns det sånna så är det ju förbannat orättvist.

Nä jag behöver klaga. Jag behöver få Ö-S-A ur mig A-L-L-T. För om jag bär det inom mig så blir jag ju hysterisk. Ja på riktigt, hysterisk. Jag blir mamman det ryker från. Håret ställer sig upp på hela huvudet och det börjar pysa ut rök ur mina öron. Stackars min familj då.

Det som egentligen händer är väl att magontet kommer, svetten lackar och stressen hotar att spränga ögongloberna och allt man vill göra då är att SKRIIIKA. Räkna till tio my ass. Springa in på toa, låsa om sig och grina yes indeed. Fast det gör man ju inte. Man biter ju ihop, faktiskt. Man stressar lite till, svettas lite mer. Rycker och drar i sin trotsiga två åring som inte vill ta på sig ytterkläderna, ber till gudarna att bebisen där mirakulöst ska somna. Ja somna bara så där.

Sen är det klart man häver sig ut, utanför ytterdörren och andas in, ut, in, ut.

Efter detta... Helt vanlig småbarnsförälderstress så är det skönt att kunna Ö-S-A. Att få klaga för någon som vet preeciis hur det. En annan småbarnsförälder som är lika hysterisk som en själv. Ens bästaste, bästaste kompis. Hon har förmodligen genomgått nått exakt lika jobbigt idag som även hon behöver få ösa ur sig.

Försök ösa helt vanlig småbarnsförälderstress över nån som inte har barn, good luck. De kommer inte bry sig. De kommer tycka att man faktiskt, ja faktiskt får skylla sig själv. Man har ju valt att skaffa barn eller hur.

Försök att ösa helt vanlig småbarnsförälderstress över din man, good luck. Han är lugn som en filbunke, utsätts aldrig, verkligen aldrig för samma stressituationer som du. När du börjar klaga är han redan låångt borta i sina tankar. För han, han har ju hört den här visan förut. Om och om igen. Nä du! Den som kommer lyssna på dig, tycka synd om dig och få dig att må bättre det är din lika hysteriska småbarnsmammakompis som är din bästaste bästaste vän.

Alternativt DVD-boxen med Vänner eller Sex and The city. Men hallå! Vilken småbarnsförälder har tid att se dessa??