Hur!

Man underhåller två griniga barn, medans man själv steker hamburgare åt dem:

Man låter treåringen rulla ut en helt nyinköpt rulle med ca 50 tre liters fryspåsar över hela köksgolvet.

"Matta, matta, matta! Titta mamma! Det blir en matta."

Sedan skäller man lite, när han inte kan rulla ihop rullen igen. Man hotar lite, med indragen mat, om han inte städar upp efter sig.

Och så berömmer man när han kommer med alla fryspåsar i en enda stor trasslig hög, för att sedan knöla, knöla, knöla ihop dem till en sålitenbollsomdetbaragår och TRYCK ner i kökslådan.

Man låter ettåringen leka med plånboken, men helst inte innehållet.

Och sedan får han lekamedglasögonfodraletätapåenkakabäralitegrannapåhöftensätterpåliteradio "NEJ MEN KLÄTTRA INTE UPP PÅ STOLEN!"

"Gnäll, GNäll, GNÄll, GNÄÄÄÄLLL!"

"Mamma, mamma, mamma, mamma, MAAAAMMMMAAA!!!"

"MEN ååååååh! Jag orkar INTE. Kan ni inte vara tysta???" Utbrister jag och håller för öronen.

Jag möter treåringens blick, han skakar på huvdet.

När kommer Dalle hem från jobbet egentligen? Fyrtiofem minuter kvar.

"Hörrni! Vill ni ha lite ostbågar innan maten? Det är ju trots allt fredag."

Oooooh silence! Vilket halleluja moment!!!

Det här med den förbannade sömn(brist)en

Jag och Dalle har druckit rödvin med grannfrun och hennes man. Deras lillpojk låg snällt, i hallen och sov, under hela deras besök.

Och nu sitter jag här, lite lagom salongsberusad och beundrar de barn som är så skötsamma redan från födseln. Sover sött och snällt, helst hela nätterna.

Våra barn är söta och förhållandevis snälla, men sover det gör de helst inte.

Se bara, som ett exempel, igår. Ettåringen tar en timme på sig innan han somnar för natten. Sedan vaknar han fyra gånger innan jag går upp och lägger mig klockan 23.00.

Precis när jag gottat till mig i sängen hör jag treåringen komma intassandes.

"HEJ!"

"Sssschyyy!!! Väck inte Konrad."

Försent! Ettåringen vaknar och så ligger jag där i dubbelsängen, med ett barn på var och en av mina armar.

När Dalle kommer hem från jobbet går han in med treåringen och lägger honom i sin säng.

Tre timmar senare börjar ettåringen gnälla. Jag buffar, knuffar och vyssar. Provar med välling och allt annat som skulle kunna funka (egentligen). Men han fortsätter att gnälla. Klockan halv sex åker Dalle till jobbet. Till slut somnar ettåringen om. Då vaknar treåringen igen.

Sedan följer en hel dag med gnäll, gnäll, gnäll.

Ettåringen sover middag. Men han mer än halverar sin sovtid. Vilket naturligtvis resulterar i att han gnäller lite extra på eftermiddagen. På kvällen somnar han nästan framför Bolibompa. Men det tar ändå nästan en halvtimme innan han somnar i sin säng. Och sedan börjar ju allt om igen...