En till som håller på att bli stor:

Doden fyller ett år imorgon!

Om fyra timmar, för exakt ett år sedan, vaknade jag av att det var på gång. En timme senare var det bara att åka. "Ring ambulansen om ni inte hinner ner" sa de på förlossningen till Dalle. Elva dagar hade jag gått över tiden då. Jag hade en foglossning som fick mig att gråta krokodiltårar vid varje rörelse.

Ytterligare fyra timmar senare var han ute.

Vi grät av lycka!!

Tre dagar senare åkte vi hem. Jag fick magsjuka och Doden kolik.

Och nu ett år senare:

Fullständig, total lycka!!!

Muckelimuck och en massa framsteg:

Åtta månader krävdes det för att treåringen skulle bli stora pojken och våga vara med dagiskompisarna uppe på scen, för att sjunga.

För åtta månader sedan var det påsk. Dagis skulle uppträda på åldersdomshemmet och sjunga lite "påskiga" låtar. Treåringen skrek och grät och ville, då, sitta i pappas knä. Det slutade med att jag fick ta honom i mitt knä och sitta längst fram, tillsammans med barn och fröknar och sjunga: "Ägg, ägg, ägg kom och ta´t. Här var det påskamat."

Men idag var det luciafirande på dagis och treåringen stod, nu, framme med sina kamrater och sjöng om tre gubbar, Lusse Lelle och tomtar. Utan att ens bry sig om vart vi var någonstans bland alla föräldrar. Visst! Han hade en ficklampa i handen och den stoppade han i munnen då och då. Men med just ficklampan var han i sitt rätta element.

Han håller på att bli stor, pojken min.

Muckelimuck!!

Minns ni??

Familjens projektledare säger upp sig.

Boken som är varje mans mardröm, tydligen!

Jag lånade ut den till Fru S och hennes man blev så rädd att han skulle behöva börja hjälpa till där hemma, att han eldade upp den.

Så nu skäms Fru S, en smula över sin man.