Lugnet lägger sig i huset. Ett och ett halvtåringen har somnat, treåringen verkar ha gjort likaså och Dalle ser sin chans att smita iväg för att införskaffa mer virke till huset.
Jag vet inte om han ens hinner lämna uppfarten innan treåringen sitter i trappan och ropar.
"Vad är det frågan om?"
"Jag vill att pappa ska komma."
"Pappa är inte hemma. Gå och lägg dig!"
"MEN JAG VILL ATT PAPPA SKA KOMMA!"
Nu hör jag att ett och ett halvtåringen vaknar.
FAAAN!!!
Jag rusar upp för trappan, i hopp om att hinna tysta treåringen innan hans lillebror vaknar till på riktigt. Men det hinner jag naturligtvis inte. För treåringen börjar storgråta när jag tvingar in honom i sovrummet igen.
"Var tyst är du snäll" väser jag till min äldste son. Som gör precis tvärtom och tjuter.
Nu är ett och ett halvtåringen klarvaken och gråter hysteriskt.
Jag kramar och pussar treåringen och förklarar att nu måste mamma gå in till lillebror. Tjat, tjat, tjat!
När jag äntligen kommer väg, och in i ett och ett halvtåringens rum så kan jag lugnt lägga honom tillrätta igen. Han kurar ihop sig och tar sin råtta och lägger den under hakan. Gud vad skönt! Hinner jag tänka. Men då kommer mardrömsrapen. Den välkända! Nu kommer den, spyan.
Med råge.
Det är kräks i hela sängen och på hela barnet.
Innefrån sitt rum gråter och ropar nu treåringen igen.
FAAAAN!
I vilken ände börjar jag?
Jag börjar torka av ett och ett halvtåringen med ett halvt nerspytt täcke och lyckas fånga upp ytterligare en kräka. Då tar jag honom under armen och klampar ner för trappan. Får tag i telefonen i bara farten och ringer till Dalle, som är bara fem minuter bort och tillgänglig.
Medan signalerna går fram tvättar jag av ett och ett halvtåringen som skakar och gråter.
"Dalle!"
"Hej du måste komma hem direkt! Konrad har spytt ner hela sängen och Melker bara gråter."
"Men är du helt jävla handikappad" fräser Dalle tillbaka.
Och det är nu jag genom telepati dödar honom litegranna.
"Men Konrad har spytt ner hela sängen."
"MEN ÅÅÅÅH! Jag kommer hem."
FAAAAN! Jag kastar telefonen genom rummet.
Vad då handikappad? Brukar jag inte alltid få torka de här jävla kvällsspyorna själv??? Brukar jag inte det??? A L L T I D!!! Nu när jag för en gångs skull har en möjlighet till lite hjälp så är det för mycket begärt? Att jag "borde" klara mig s j ä l v.
Nä dra åt helvete!
Dalle kommer hem, lagom tills treåringen ligger snällt i sin säng och ett och ett halvtåringen ligger, nytvättad, i sin nybäddade säng.
Det passar att komma nu då?
