Jag var egentligen sugen på snickersen som ligger i kylskåpet, men var så förbannat redig och började knapra solrosfrön istället.
Inte riktigt samma sak, men sötsuget försvinner allt, efter en si så där, deciliter frön.
Jag var egentligen sugen på snickersen som ligger i kylskåpet, men var så förbannat redig och började knapra solrosfrön istället.
Inte riktigt samma sak, men sötsuget försvinner allt, efter en si så där, deciliter frön.
England från ovan. Med en flygresa på knappa två timmar så hinner man knappt bli nervös. |
Utsikt från hotellrummet. Ja vi såg ju himmelen i alla fall. |
Rummet, i sin helhet (bortsett från toaletten som är närmast till vänster i bild. "Man slår huvudet i handfatet när man sitter ner på toaletten" var lillasyster Sannas kommentar.) |
En av alla tusentals röda telefonautomater. |
Phantom of the Opera på Her Majesty's Theatre med Peter Jöback i huvudrollen. OMFG vad bra den var. Stående ovationer när Peter Jöback tackade publiken efter föreställningens slut. |
"I London bor det fler människor än vad det gör i hela Sverige" sa mamma gång på gång. Och JA!! Jag tvivlar inte en sekund på att hon har |
"Stand on the right" i rulltrappan för annars blir du nersprungen av en överstressad eller överhurtig londonbo. Det finns många och låånga rulltrappor underground. |
Vem hade kunnat tro att en posh old lady från England skulle använda foppa-tofflor. |
En butik som vi besökte var Hamelys. Varje barns dröm!! Och så varje förälders för huj vad billiga leksakerna var. Minst halva priset jämfört med här hemma i ibland till och med en tredjedel av priset. Julshopping i London jo jag tackar!!! |
Avslutar med en bild på Lillasyster Ida och mamma vid Piccadilly Circus. |
PRECIS INNAN DU SKA FLYGA:
"PLAN PÅVÄG TILL LONDON FICK FEL PÅ MOTORERNA OCH TVINGADES VÄNDA..."
Det regnar för tjugotusende dagen i rad och rastlösheten smyger sig på.
"Kan vi inte hitta på något?" säger jag.
Ingen respons! För Dalle sitter med näsan i telefonen och stora killen spelar tv-spel (Lillkillen är med farmor).
"Men säg till när ni vill hitta på något då" muttrar jag.
Grisen springer runt i huset och tuggar på allt. AlltalltalltalltALLT! Och jag börjar seriöst fundera på hagelgevär.
Jag stänger in mig i sovrummet och grisen försöker tugga sig igenom dörren.
Dalle svär ifrån soffan:
"Det va då själva Fan Polly!!"
Men fatta att vi (läs jag och gris) behöver aktiveras.
Ska det enda som händer den här dagen vara att vi lyfter våra dallriga rumpor och åker och hämtar Lillkillen?
Ska den här dagen vara alla de andra dagarna lika?
Jag förgås av semestertristess.