Detta är ett inlägg som jag vet att Dalle kommer sucka tungt över. Han kommer tycka att jag är en hypernervös mamma, som överdriver och överreagerar.
MEN!! Jag har läst följande:
Trehjuling - För en treåring passar en trehjuling bra. Eftersom cykling för barn är en lek snarare än transport och de lätt blir distraherade av omgivningarna (ett yngre barn klarar ofta inte av att gå eller springa åt ett håll och titta åt ett annat utan att ramla eller krocka med något). De har svårt att bedöma avstånd, hastighet, vilket håll ett ljud kommer ifrån och andra trafikanters intentioner. I en stressig situation kan de glömma hur man bromsar och t ex sätta ner fötterna i en nedförsbacke. Detta är vår treåring upp i dagen.
Tvåhjuling - När barnet klarar av att lära sig cykla på en dag (utan stödhjul), är det redo för en tvåhjuling. Detta sker först vid ca 5 års ålder (http://www.ntf.se/Halland/default.asp?RecID=24150). Alltså inte vid tre år. Alltså inte vid tre år, alltså, alltså, alltså!!!
Vår treåring fick en tvåhjuling med stödhjul får ett litet tag sedan. Första gången han cyklade så gick det som en dans. Han trampade på för det vilda, kunde inte direkt bromsa och inte heller fokusera på vägen framför honom. Nu vill han inte ens cykla på den. Han vill bara sittta på sin nya cykel. Han är rädd och sätter ner fötterna, bromsar, vinglar och ja är inte redo.
Dalle! Kan vi inte låta honom cykla på sin gula lastare (trehjulingen) ett år till? Han är inte redo! Jag överreagerar inte. Jag är förståndig.
