YTLIGT BORTSKÄMDA

Lillasyster Ida skriver på sin blogg (ja jag vet att du inte vill att man ska länka men BAJS ON YOU!!) att hon inte orkar raka sina ben och hon har inte heller gjort det på flera veckor

"Jag har inte rakat benen på X antal veckor och det ser nu ut som att jag har blivit utsatt för radioaktiv strålning. Samma sak när jag inte plockar ögonbrynen. Håren växer ut som små stackars ensamma grenar på en halvdöd gran. Håret på benen har iofs börjat vakna till liv ur sin vinterkylachock nu och spricker fram som ett täckande mosslager. Ett svart mosslager."

(Ja jag har tjuvat från din blogg IDA. Haha på dig, jag lyckades överlista dig.)

Jag skrev till henne: "MEN RAKA BENEN... BARA GÖR DET!"

MEN Ida frågar Anders:

Ida: "Anders, tycker du att jag ska raka benen?"
Anders: "Känner du att du vill göra det?"
Ida: "Nä".
Anders: "Då ger du fan i det".

(Snodde igen! Jag är en skicklig tjuv)

Precis i samma stund som jag sitter och läser Ida och Anders korta diskussion om orakade ben så kryper lillpojken upp i mitt knä och frågar:

"VA E DE??"

"Vad då??"

"De!" och så pekar han på mina bara ben. Mina bara, orakade och sticksiga ben.

!?

Mina söner är alltså inte vana vid det här.

Med orakade ben.

Både stora och lilla pojken har kommenterat mina sticksiga ben inom loppet av en vecka (läs det förra inlägget HÄR).

Efter kommentaren om "taggiga" ben så rakade jag dem och kände mig len och fin.

Men nu känner jag bara:

MEN VA FAN ÄR DET MED MINA BARN?? Störa sig på att deras mamma har stubbiga ben.

Vad är det här?

Vad har jag lärt dem?

De har blivit ytligt bortskämda.

BRR!! KALLT

Jag fryser idag.

Därför åker den tjocka, långa och skickade kofta på. Under den ytterligare en lång skickad tröja, under den ett linne och så leggings och strumpor.

Händerna är iskalla, fast kaminen glöder.

"Gå och ta på dig mer kläder" säger Dalle som tycker temperaturen inne är över medel.