Kommentarer:
Paula: "ÄNTLIGEN! Jag såg inte ett smack senast."
Mamma: "Hm Paula! Vad gjorde du i Dalle och Johannas sovrum???"
Fru Märkvärdig: "Jo det var ju så att vi köpte oss en ny lampa till v a r d a g s r u m m e t. Paula har alltså inte varit inne i vårt sovrum och rört runt."
Hihihahaha!!! Detta är ju kiss-i-trosan-roligt...
måndag 16 augusti 2010
Inte tro det värsta!
Okej!
Man ska inte tro det värst om sina barn.
Här var jag helt säker på att barnens första dag på dagis skulle gå åt h e l v e t e.
Anledning: Jo inskolningen av ett och ett halvtåringen gick ju åt skogen och hans första tid där spenderades i vagnen. Utan mat (på grund av matvägran). Det var först, strax innan sommarlovet som det vände och gick BRA!
Nu har de varit lediga i fem veckor... En lång tid med andra ord.
Och idag var det alltså tillbaks till verkligheten igen. Barnen på dagis på heltid, sju till tre, måndag till torsdag.
"Det här kommer aldrig gå!" tänkte jag. "Ett och ett halvtåringen kommer att gråta, jag kommer att gråta, svetten kommer att rinna och stressen kommer vara panikslagen."
Och så blev det precis tvärtom. Det är lugnt och stilla på morgonen. Vi har gott om tid känns det som. Barnen är på gott humör och jag är inte ens stressad. Lämningen går smärtfritt, ett och ett halvtåringen gråter inte ens (bara ett litet gnällande när han ser mig gå ut genom dörren. Men sen är det tyst). När jag sedan ringer och frågar om han är tillfreds får jag veta att det går hur bra som helst och att han inte varit ledsen en enda gång.
När Dalle hämtar dem klockan tre så är barnen fortfarande på bästa humör. De vill inte ens åka hem. Ett och ett halvtåringen är på strålande humör hela eftermiddagen och kvällen och jag blir kär i mina barn.
MEN! Vi får väl se hur det går i morgon då... Upp tidigt i ottan som de ska... Vi får väl se om det går lika smärtfritt...
Ja just det ja! Inte tro det värsta om dina barn... Inte tro det värsta!
Man ska inte tro det värst om sina barn.
Här var jag helt säker på att barnens första dag på dagis skulle gå åt h e l v e t e.
Anledning: Jo inskolningen av ett och ett halvtåringen gick ju åt skogen och hans första tid där spenderades i vagnen. Utan mat (på grund av matvägran). Det var först, strax innan sommarlovet som det vände och gick BRA!
Nu har de varit lediga i fem veckor... En lång tid med andra ord.
Och idag var det alltså tillbaks till verkligheten igen. Barnen på dagis på heltid, sju till tre, måndag till torsdag.
"Det här kommer aldrig gå!" tänkte jag. "Ett och ett halvtåringen kommer att gråta, jag kommer att gråta, svetten kommer att rinna och stressen kommer vara panikslagen."
Och så blev det precis tvärtom. Det är lugnt och stilla på morgonen. Vi har gott om tid känns det som. Barnen är på gott humör och jag är inte ens stressad. Lämningen går smärtfritt, ett och ett halvtåringen gråter inte ens (bara ett litet gnällande när han ser mig gå ut genom dörren. Men sen är det tyst). När jag sedan ringer och frågar om han är tillfreds får jag veta att det går hur bra som helst och att han inte varit ledsen en enda gång.
När Dalle hämtar dem klockan tre så är barnen fortfarande på bästa humör. De vill inte ens åka hem. Ett och ett halvtåringen är på strålande humör hela eftermiddagen och kvällen och jag blir kär i mina barn.
MEN! Vi får väl se hur det går i morgon då... Upp tidigt i ottan som de ska... Vi får väl se om det går lika smärtfritt...
Ja just det ja! Inte tro det värsta om dina barn... Inte tro det värsta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)