Familjens projektledare säger upp sig

Så jag har läst en bok som heter:

"Familjens projektledare säger upp sig".

Vissa av er är väl medvetna om detta.

Boken handlar om att kvinnan har tröttnat på att ha jobbet som familjens projektledare. Ett jobb som hon inte har sökt, inte har någon naturlig fallenhet för eller ens tycker är roligt.

"Det talas mycket om hur vi curlar för våra barn. Men det är väl inget emot det sopande som vi kvinnor dagligen utför framför barnens pappor." "Är det rimligt? Varför håller jag på så här? Men mest av allt undrar jag: Varför kan inte min man hantera familjelogistiken? Är det som han påstår, att det är skillnad mellan våra hjärnor? Att min fungerar bättre när det gäller inköp av regnställ och planering inför studiedagar. Eller är det som jag ibland misstänker, att han kan men inte vill?"

MIN man HATAR den här boken och att jag har läst den. Han tycker att den "sätter griller" i huvudet på mig.

"Varför är jag den som ska planera varje inköpslista?" undrar jag.

"För att du älskar att handla. Om du kunde skulle du handla minst 10 gånger i veckan."

"Har du någonsin vattnat blommorna, torkat av handfatet, köpt kläder till barnen? Har du..."

"Jag har byggt ett nytt sovrum till dig! Duger inte det???"

"Jo det är jätte fint! Tack för att du byggde ett sovrum till mig. Du behöver naturligtvis aldrig ta något som helst ansvar mer i den här familjen."

DALLE JAG ÄLSKAR DIG!!! OCH JAG ÄLSKAR HUR DU RETAR UPP DIG ÖVER SÅNNA HÄR GREJER. DÄRFÖR ÄR DET SÅ ROLIGT ATT RETA DIG LITE EXTRA OCH JAG LOVAR: DET KOMMER MERA!

PUSS!

Jag kanske skulle ta och skriva en feministbok ha ha

Det har regnat konstant hela dagen.

Två och ett halvtåringen och hans pappa ska gå ut.

"Då får du ta på honom regnkläderna och stövlarna" säger jag.

"Men det regnar ju inte nu!" säger Dalle.

Stor suck ifrån mig...

"Nä men det har regnat hela dagen så det är blött i gräset."

Det är väl inte så svårt att förstå?

Att ungen måste ha regnkläder då.

Man kan inte skicka ut vår två och ett halvtåring i geggamojjaväder utan regnkläder. Då kommer han ju inte kunna leka, gegga och rulla sig i gräset.

Nä det är allt tur att jag finns! Jag kanske skulle ta och skriva en bok? Vad säger du Dalle? En riktig feministbok ha ha.

Doppa i kiss

Två och ett halvtåringen sitter pottan och läser en bok tillsammans med mig.

Plötsligt märker han att han har kissat och att hälften har hamnat utanför, eftersom han inte kan låta bli att pilla på snoppen när den släpps fram från blöjan.

Han tittar på kisset på badrumsgolvet och flyger upp på fötter.

"Akta Mälkä inte halka!" Säger han och trycker sig upp mot väggen, bort ifrån pottan och dess innehåll.

"Men vad bra Melker! Du kissade på pottan" berömmer jag. "Här får du lite papper så kan du torka snoppen" säger jag och ger honom en bit med toapapper.

Två och ett halvtåringen tar pappret med sin lilla hand, stoppar ner det pottan och ner i urinen. Han dränker pappret i kiss och kramar sedan ur dess innehåll (som man skulle gjort med en fuktig disktrasa).

"MEEEN NEEEEJ!!!" är det enda jag hinner säga.