söndag 29 augusti 2010

Vilken besvikelse

Här sätter vi oss i bilen, barn och vuxna, taggade till tusen för nu ska vi åka och titta på monsterrace.

Vi parkerar bilen och det börjar dugga.

Vi drar på ungarna regnkläderna och tar fram stora paraplyet. Klart vi är förberedda!

Så småspringer vi mot motorljudet.

Storebror har bråttom! Han vill se bilarna nu.

Det börjar hagla!

"Fan mina byxor är redan blöta!" stönar jag. Men okej! Det får gå.

Och så... Världens smäll! Hela himlen lyser upp. Jag fryser till is och tvärstannar. Dalle som är ett par meter framför mig tvärvänder och möter min blick.

"Helvete!" väser jag tyst. Inte skrämma upp barnen, inte skrämma barnen.

Jag och Dalle tittar på varandra. Läser varandras tankar och så vänder jag på klacken och med äldsta sonen i handen börjar jag ta älgkliven tillbaka till bilen.

Haglet slår mot våra ryggar. Storebror gnyr och lillebror panikgråter. Sådant här väder har vi bara upplevt en gång och då var vi en hårsmån ifrån döden. ALDRIG att vi utsätter våra barn för det här. A l d r i g!

Ju närmre vi kommer bilen desto mer ökar regnet och haglet i styrka.

Dalle fumlar med bilnyckel och så kastar vi oss in.

Rutorna immar igen och vi sitter och stirrar chockat och förvånat ut på ingenting.

Lillebror har slutat skrika och sitter nu och huttrar i sin pappas knä. I baksätet sitter storebror och undrar vad det var som hände. Räddningsbåten Elias startar på dvd-spelaren. Lugnet lägger sig inne i bilen, utanför är det storm.

Vi startar bilen och åker hem.

Vi får se monstertruckbilarna på datorn istället.