Dalle sitter vid frukosten och återberättar en händelse från gårdagens gösfiske med vännen Martin.
Med ut på fisketuren kom Michel, fransmannen som lever ihop med Dalles mamma. Michel har med sig sitt barnbarn Elias.
Elias, som är sex-sju år, är en riktig hejare. Han kastar och vevar och vevar och vevar och kastar. Och så får han bottennapp... Linan går av och draget är borta.
Elias får ett nytt drag av farfar Michel och kastar och vevar och vevar och vevar och kastar.
En halvtimme senare får han bottennapp... Igen!
"Farfar! Jag har bottennapp igen."
"Män du fö fan! Väääntaaa nu fö faan! Så schläppä ja ut båten. Annasch tappar vi jö annra drage på en timmää."
Michel släpper ut båten för att komma närmre draget som sitter fast på sjöns botten. Elias vevar och vevar och vevar.
"Aaaaa määän schlutta veva nu då!" Michel tar över Elisas fiskespö. Han lirkar och drar, lirkar och drar (han ska ha upp draget till vilket pris som helst).
Sen tappar, "Jag tror det var Michel som höll spöet då" (inflikar Dalle) draget.
"NEJ MÄÄN VA FAAAN!!! Dä va annra drage på en timmä."
"Haha Farfar nu får du köpa nytt!!!"
"Varpå Michel mummlar något ohörbart hahahaha" blir Dalles slutkommentar.
Härlig historia som livar upp frukosten.
Dalle och Martins storfångst då? Jo de fick en liiten fesen abborre som Martin fick med sig hem.
