Nu börjar det bli riktigt scary det här.
Tuppen tror att vi är hans höns. Han vaktar oss genom vardagsrumsfönstret när vi har gått in för att se på Bolibompa. Han står utanför köksfönstret och pickar på rutan när vi lagar mat.
En morgon när vi vaknar har han väl tagit sig in och står på våra huvuden och äter pickandes upp våra ögon likt värsta splatterskräckisen.
Han får nog stanna inne i sin hönsgård i några dagar.
Vår tupp är ensam. Han behöver sina fruar. Men det är svårare än vad vi trodde att få tag i dvärghönor till vår dvärgtupp.
Någon som har ett tips så hör gärna av er.
