Skräjpbooking

"Kan vi inte pyssla?" säger äldsta sonen och tittar förväntansfullt mot mitt överfulla scrapbookingskåp.

Jo visst kan gossen få pyssla. Men HELL NO! Inte med mina värdefulla prylar.

Nä jag och storpojken beger oss till leksaksaffären och köper ett startkit med scrapbooking för barn. Tjejen i kassan har noll koll på genus och tar för givet att kittet är en present åt en flicka och ställer sig därför och packar in den i presentpapper.

"Inte en chans att kittet är till den där ynglingen som står framför mig och trånar" tänker hon säkert.

Inte min son emot. Paket en helt vanlig fredag.

Och så hem och:

"Skräjpbooka!"

"Ett eget skräjpbookingkit" säger äldsta sonen och dör lite grann av lycka.

Roligast av allt är att stämpla.

Dalle stönar högt när han ser kittet.
Jag ler inombords! Nu vet jag ju vem som kommer följa med mig på maraton i framtiden.

Stekt stek

"Oooh! Stek!" tänker jag när jag marscherar förbi köttdisken på ICA. Jag tvärstannar och börjar spana efter den största skinksteken.

Blir perfekt det här.
Hem, krydda och in i ugnen på låg värme. Sedan ut på promenad med familjen, för att komma hem till en nystekt och mör köttbit.

Planen är klockren!

Dalle sätter ugnen på 100 grader och sedan lämnar vi hemmet.

När vi återvänder, öppnar dörren är hela huset rökfyllt.

"HELVETE STEKEN!"

Rusar ut i köket!

Brinner det, brinner det?

Nej det gör det tack och lov inte.

Fram till spisen.

Svart!!!

Ugnsformen är svart.

"FAAAAN!"

Tittar på temperaturreglagevridknappen.

290 grader!

"VAA!!!"

Jävla ungar!!!!!

Hysteriskt brända grönsaker i ugnsformen.

Och jag som la ner min själ i att krydda steken.

Stor stek, förvandlad till en torr liten vante.

Jag sågar bort översta lagret av vidbrända kryddor, smakar på köttet. Det är som att äta papper, eller bomull. Tvingar Dalle att göra en stor balja sås. Köttet ska ätas till varje pris.

Ungarna får köttbullar för tredje dagen i rad.