torsdag 30 september 2010

Plötsligt


Fastän jag knappt kan svälja och trots att halsen är tjock och svullen så blev jag plötsligt så sugen på griljerad julskinka.

Snart är det juletider, snart, snart, snart

Hur man tvingar i sin snart fyraåring penicillin:

Med våld!

Man ber sin store starke man nästintill sätta sig på barnet och hålla fast både armar och ben.

Sen tar du medicinsprutan i din ena hand och barnets ansikte i den andra och sen hoppas du på att barnet ska skrika så pass mycket att munnen hålls vidöppen (för det underlättar då du inte har en tredje hand att bända upp barnets mun med).

Sen måste du, med finess, spruta in lite, lite av det flytande penicillinet åt gången. Blir det för mycket kommer barnet sätta i halsen och kaskadkräkas ner både sig själv, sin mamma och sin pappa och det vill vi allra högsta grad undvika.

Under tiden ni sitter där och våldför er på ert barn så beröm det och säg att det är sååå duktigt. Att det bara är liite kvar, bara liiiite kvar.

Och sen är det klart!

Barnet släpps fri, fulgråter och snorar och du ser till att hinna före pappan med att få hålla om och trösta. För du kommer ha så dåligt samvete och du kommer må så dåligt. Du kommer vilja lindra allt ont du utsatt ditt barn för.

För att tvinga i ditt barn medicin känns som ett övergrepp. Men när du har trugat i flera timmar och provat varenda variant, testat varenda råd du fått av erfarna mammor vars naiva barn visst inte alls känner att de blandat ut äckelpäckelmedicinen med saft, sylt, glass... Ja då finns det inte längre några valmöjligheter. Ditt barn MÅSTE ha den där jäkla medicinen nu. För om några timmar ska ni gå igenom samma procedur igen. Annars kommer han ha öroninflammation tills öronen ramlar av och dör.

Och så slutligen hittar ni på något trevligt, som att blåsa såpbubblor så att hela köksgolvet blir halkigt, eller så bjussar du på tre pinnglassar (en av varje sort, ungen har ju ändå inte fått i sig någon mat och dessutom spytt upp det mesta när du tvingat i honom äckelblandningarna), eller så panikköper du den där leksaken som han så innerligt vill ha och förklara att det tar tre dagar innan paketet kommer i brevlådan och ditt barn studsar på plats, av ren och skär lycka och glömmer bort allt vad medicin heter (ja tills nästa gång det är dags).

Ett sista råd: Vinkla sprutan in mot kinden. Sprutar man medicinen rätt ner i strupen kan jag lova dig att det kommer upp lika snabbt.

Lycka till!

Dra mig baklänges

Helt plötsligt blev det hur enkelt som helst att köpa tvåårspresent till minsta gossen.



Blixten och alla hans kompisar (framförallt Bärgarn) har lanserats som LEGO.

Det är ju genialt!
Dyrt men genialt...

Til papporna

Ja jag har läst mycket intressant i den nya Mamatidningen.

Till exempel att: "Om en pappa vill att barnet ska känna tillit och våga berätta om både bra och dåliga saker som sker när de blir större, måste de etablera en nära, kärleksfull relation till sitt barn redan från start.

Pappor som byter blöjor och håller koll på bvc-besöken blir automatiskt mer involverade och intresserade av sitt barn även senare och vice versa.

På så vis skapas det förtroende som behövs för att barnen senare i livet ska våga berätta både de frustrerande och positiva sakerna som händer."

Så pappor! Var tacksamma över att era kvinnor tjatar på er om ansvarsbiten.
Ni vinner jackpott på det.

Om utlösning och sånt

Här kommer ett långt inlägg om spermiedonatorer, män i till exempel Danmark.

En spermabank, där, exporterar till 60 länder. Är mannen i "bra genetisk form" så vill massor av kvinnor ha deras barn. 250 kronor per utlösning tjänar de.

En dansk man säger: "Jag känner ett slags ansvar att garantera ett friskt barn till de här kvinnorna Förra sommaren tränade jag mycket och drack inte. Som resultat fick jag 50 miljoner spermier per milliliter." Den här danske killen, på 26 år, skulle kunna vara pappa till barn över hela Europa (läst i Mama).

Den danska spermabankens främsta spermadonator har blivit pappa till över hundra barn.

Och det är ju fint och bra, att det finns sperma till de kvinnor som behöver, som inte kan få barn på annat vis. Så klart att det är så!

Men 50 miljoner spermier per milliliter! Hur många milliliter rymmer en utlösning? Hur många utlösningar får en man där, på spermabanken? Hur många barn kan en man "bidra" till innan han byts ut mot nya spermier? Och hur många av dessa 50 miljoner spermier är livsdugliga (eller funktionsdugliga)?

Tidningen Mama skriver att det finns riktlinjer från regeringen att bara ett visst antal kvinnor i respektive land ska få spermier från samma donator, för att undvika att halvsyskon ska få kontakt utan att veta det.

Ja men räcker det? Sköts det på rätt sätt? För om det finns få "bra" donatorer så vill man väl ta vara på dessa och använda deras sperma. Då kan väl inte en donator få avvara 50 miljoner spermier (per gång)?

Hur många spermier används vid en insemination?

Jag är inte bra på matematik men 50 miljoner spermier från varje utlösning, delat på de kvinnor i världen som söker hjälp på dessa kliniker borde väl bli många, många barn? Så pass många att det finns en möjlighet att de inte är så pass långt ifrån varandra och därför kan stöta på varandra.

Varför är det då inte bra att de stöter på varandra?
1. De kanske inte vet om att deras pappa är en donator.
2. De kanske har sex med varandra.
3. Ja jag vet i tusan...