söndag 12 februari 2012

EN LÖS TAND

Precis innan han ska somna ropar äldsta pojken förtvivlat från sin säng:

"Men mamma!!! Jag har en lös tand."

"Men va!!!" utbrister jag och slänger mig upp ur soffan och älgar upp för trappan.

Och se!! Nere i underkäken petar en liten mjölktand snett och jag vickar lite försiktigt på den och tjuter till av lycka.

Dalle kastar sig även han upp ur soffan och sitter strax bredvid oss och vill känna han med. Men icke! Det är tvärstopp. Ingen mer får röra tanden. För nu har stora pojken blivit lite nervös och har gråten i halsen.

Det är lite läskigt att ha sin första lösa tand.

Och jag får berätta en liten rolig historia om hur hans morfar minsann drog ut en tand på mig när jag var fem år och att det inte gjorde ont alls och morfar bara: "Titta!! Jag har redan dragit ut den." Och jag slutade gråta och bara: "Va har du!!??"

Och äldsta pojken skrattar till och inser att hans mamma har nog lite rätt ändå. Det är nog ganska coolt med lösa tänder och tänk att sedan få lägga den i ett glas med vatten och få pengar i utbyte... Jorå!! Visst! Lite läskigt är det kanske. Men tänk hur avundsjuk kusin Elsa kommer bli...

Och jag och Dalle är så stolta och vill berätta för hela världen.

Tänk det trodde jag inte att det skulle vara lika häftigt när barnen tappar sin första tand som det var när de fick den första.

Nu måste vi skaffa fram en massa tio-kronor och det snarast.

JAG I DEN NYA JACKAN

Som ingen brydde sig om igår.

Men fin är den och varm. Och Djävulusiskt billig.

Älskar rea-fynd. Älskar halva priset på saker och ting.

DET HÄR ÄR SJÄLAVÅRD

Idag var det riktig vårvärme i solen.

Därför tog jag med mig en bok ut och satt på altantrappan med solen gassandes i ansiktet.

Jag tror inte ens att jag behöver förklara för er hur ljuvligt det var.

ÅH EN LITEN VOVVE

Igår samlades vi allihop hemma hos mamma för att äta middag i hennes nya lägenhet.

Innan vi kom dit åkte jag och Dalle och fyndade på rean.

Nöjd och glad över mitt kap av ny vinterjacka för halva priset kliver jag in i mammas hall.

"Taaadaaa!!! Kolla in min nya jacka!!!"

Och då ser jag. Ingen bryr sig om mitt reafynd för, på golvet sitter en liten (nja ganska stor) valp vid namn Freja.

"Men what the!?!?!"

Det är min syster Susanna och hennes familj som fått tillökning i allra största hemlighet.

Och nu har mitt längt efter en egen liten hund tagit sig förbi alla rimliga gränser. Jag är redo att sälja mina egna barn för att få ha en liten valp i knät.

Pälsdjursallergi I don't fuckin care.

Ge mig en hund, nu!!!

Och Dalle, jag ser suget i hans blick också. Han vill, ooh som han vill.

Och ingen utav barnen reagerade på lilla Freja... finns det hopp?

"En Nakenhund kanske funkar?" tror Dalle.

Vad har ni för erfarenhet av husdjur och pälsdjursallergi??

Vad fungerar och vad fungerar inte?