Biblioteket

Ett sista stopp ska vi göra innan vi åker hem.

Vi ska till biblioteket och låna böcker åt treåringen.

Jag håller barnens humör på topp i bilen med hjälp av lite choklad.

När den är uppäten somnar treåringen.

Det var väl då satan också! Ska vi åka till biblioteket ändå då??

Jo men det ska vi! Jag har ju lovat.

Jag parkerar och öppnar dörren till baksätena.

Med hjälp av en tvättlapp skrubbar jag rent treåringen från choklad. Han vaknar inte förrän jag börjar tvätta rent honom om munnen.

Ettåringen får också en välbehövlig skrubbning innan jag tar ut honom också ur bilen.

"Kom nu! Skynda, skynda!" säger jag och vill in och kissa både mig själv och treåringen.

När vi närmar oss ser jag att det ser ovanligt mörkt ut där inne.

På entrédörren ser jag en lapp.

"Nya öppettider!"

"MEN VA FAN! DET ÄR STÄNGT!!!" utbrister jag.

Fredagar stänger de klockan ett numera.

Jag vänder tvärt och börjar dra barnen efter mig.

Treåringen protesterar högljutt, men jag har tappat lusten till allt roligt.

"JAGKANINTEHJÄLPAATTDETHÄRÄRENJÄVLASKITKOMMUN. ATT DE INTE ENS KAN HA BIBLIOTEKET ÖPPET PÅ NORMALA TIDER" babblar jag på. "VIKANINTELÅNANÅGRABÖCKERIDAGFÖRBIBLIOTEKETÄRSTÄNGT. TYVÄRRMELKERMENVIFÅRÅKAHITNÅGONANNANDAG." "SÅHOPPAINIBILENIGEN!"

Jag motar in barnen i bilen igen. Ettåringen börjar skrika. Han vill ju inte sitta still igen.

Som plåster på våra sår åker vi och hälsar på Dalle på hans jobb.

Sketungar!

Efter studiebesöket hos barnens mormor åker vi och handlar.

Ettåringen somnar lagom tills vi kommer fram och jag kånkar ut barnvagnen och placerar honom sovandes i den.

Och så var det kundvagnen då och treåringen...

Treåringen placerar jag i kundvagnen. En treåring måste hållas under uppsikt.

När vi kommer till brödavdelningen upptäcker jag att det står två fula småkillar i sexårs åldern och fnissar.

De tittar på treåringen och pekar på honom och brister ut i gapflapp. Jag kastar en frågande blick på dem. Vad fan menar de med att hålla på så?

Men de slutar inte! De fortsätter att peka och har så roligt att de nästan sätter saliven i halsen.

Vad fan är det med dem egentligen? Jag tittar upp på deras pappa som möter min blick. Han tittar på sina gossar, sedan på treåringen och så ner på limpan han håller i handen. Jag kastar en mordhotarblick på fulkillarna som kiknar av skratt. Pappa puttar på dem med sin kundvagn och får dem att röra sig framåt.

Jag blickar över alla brödlimporna. Vad tusan var det jag skulle ha nu då? Jag tar förvirrat upp några tråkiga brödbitar och upptäcker att killarna fortfarande står och skrattar.

Då släpper jag min kundvagn och tar tre älgkliv fram till dem.

Jag tar tag i den störste pojkens krage och lyfter honom så att han lättar från golvet och så väser jag, högt nog så att alla ska höra:

"HAR INTE ER PAPPA LÄRT ER ATT MAN INTE SKA SKRATTA ÅT ANDRA MÄNNISKOR VA?!"

Pappan tittar chockat på mig och föser iväg sina ouppfostrade barn, långt bort ifrån oss.

Jag vänder mig om, går tillbaka till treåringen, i kundvagnen och ettåringen, i barnvagnen.

Så där ja!

Jävla sketungar!!!

Eller nä! Det förstår ni ju att så gick det ju inte alls till. Jag svalde och svalde min ilska och lovade, dyrt och heligt, att alltid skydda mina barn mot idioter och att lära dem sunt förnuft, respekt och omtanke.

ALDRIG!!! Ska mina barn få stå och skratta åt någon annan på det där viset.

Otroligt lämplig miljö...

Jag, ettåringen och treåringen besöker mormor på hennes arbetsplats.

"Släpp inte barnen med blicken!" hotar Dalle och syftar på mormors alla gangsterelever. "Han kanske blir kidnappad."

Vi klarar oss undan gisslandraman och barnen stortrivs!

Treåringen spelar pingis med högstadieeleverna och ettåringen galopperar genom korridorerna.

Då och då stannar han upp vid ett fönster och utmanar sig själv med att klättra upp på fönsterblecket.

Han synar klottret på fönsterkarmen. Där det, med stora bokstäver, skrivet i blyerts, står:

"SUG MIN KUK!"

Så otroligt lämplig miljö för små barn att vistas i.

Treåringen hackar sig in på mormors dator och hissar skrivbordet upp och ner, upp och ner, upp och ner, upp och ner och... Bordet fastnar längst ner i bott. Vaktmästaren tillkallas.

"ÅH du är en ängel! Tänk vilken tur att det finns någon som kan komma direkt när man behöver hjälp" säger mormor leende till vaktmästaren, som bröstar upp sig av stolthet.

Dags att lämna mormors arbetsplats igen och ettåringen hittar en öppnad och tom kondomförpackning liggandes på korridorsgolvet.

Han blir vansinnig när jag hysteriskt kastar den ifrån honom och jag öser ut barnen på skolgården, bort från snusket där inne.

Som sagt! Otroligt lämplig miljö för små barn att vistas i.

Men annars hemskt trevligt att få se var mormor jobbar.