SNÖ!!!

Ser ni den lilla, lilla snöflingan.

På torsdag förväntas den komma.

Då är vi ju inte hemma. Men kanske är den kvar när vi kommer hem igen!??

SÅDAN HÄR

Hårfärg vill jag ha!

Hur ska jag bära mig åt att på egen hand åstadkomma detta?
Vid tidigare försök så har mitt hår enbart blivit lite brun-orange.

Är det någon som sitter på ett hemligt knep eller något toppentips? Är det någon som kanske känner till en extraordinär hårfärg som fäster på brunt hår och som man kan köpa på typ Ica??

Let me know!

HÄR SITTER JAG OCH TÄNKER ÖVER MINA SYNDER

1. Du skola inte dricka cola mitt på dagen.

2. Du skola inte snusa så mycket.

3. Du skola inte blogga nu, du skola redigera klart den där bilden du höll på med innan.

4. Du skola inte fundera så mycket på saker och ting. Du borde istället lyssna på din kurators ord (som hon citerade av någon smart person som jag inte vet vem det är):

"Hjälp mig att göra det jag kan 

och acceptera det jag inte kan 

och ge mig förstånd att inse skillnaden."

Sätter nu på radion och tänker på lite annat*

*Och med annat menar jag ljusa och fina tankar.

BORDE JAG SÄGA UPP MIG

"Guuuu jag orkar inte att det är måndag imorgon" stönar jag och slänger mig på sängen bredvid Dalle och självdör lite smått.

"Ja men du slipper ju åka och jobba i alla fall" säger Dalle då.

.
.
.

"Vad då det är väl det här som är mitt jobb eller?!? Att sitta vid datorn och redigera cirka tusen bilder på cirka en veckas tid" säger jag och blir liiiite irriterad.

"Ja men du behöver ju i alla fall inte... Du kan ju sitta i soffan en hel dag om du känner för det. Du har ju ingen som säger till dig att du måste göra klart det här."

JO JAG!!!

"MEN det är väl klart att det måste göras färdigt. Det måste ju bli färdigt."

"Nej men du måååååste ju inte..."

"DU jag ska tala om för dig att det berget med disk som finns där ute i köket... Bara DET är ett heltidsarbete."

Jag förstår inte vad den där mannen begär av mig egentligen.

Att vara egenföretagare, eller att arbeta i familjeföretaget, det räknas tydligen inte som arbete. Eftersom jag:

1. Inte har en arbetsplats att åka till.
2. Inte har några arbetskamrater.
3. Inte har en chef som ställer yttre press på mig.
4. Själv måste se till att tjäna ihop min lön. Jag får den inte bara av att dyka upp varje dag i en byggnad där man tillsammans kan hjälpas åt mot gemensamt mål.

Nej för jag ska ju bara:

1. På egen hand utveckla och färdigställa en webbutik.
2. På egen hand redigera cirka tusen bilder och för den delen ta alla tusen bilderna, på egen hand, samt för den delen se till att den där fotograferingen där de tusen bilderna tas, ens äger rum.
3. På egen hand planera en utställning i Stockholm.

4. På egenhand ta hand om allt som rör hushållet och barnen.
5. På egen hand se till att det finns mat i kylskåpet.
6. På egen hand se till att toaletten och badrummet städas och att inte toalettstolen är så full i bajsrester att man måste skämmas över att bjuda hem folk.
7. På egen hand se till att samtliga familjemedlemmar har rena kläder att ta på sig varje dag samt se till att kläderna inte bara är rena, utan även torra och inhängda i respektive garderob. OCH sedan, på egen hand se till att kläderna läggs fram igen, varje dag, så att barnen slipper gå nakna till skola och dagis.
8. På egen hand packa ryggsäckar, läsa lappar, godkänna lappar, planera utvecklingssamtal, gå på utvecklingssamtal, planera allergimöten, planera läkarbesök, se till att det finns mediciner att hämta ut åt barnen samt se till att de tas, fylla i vabb-lappar, planera födelsedagskalas, inhandla födelsedagspresenter, överhuvudtaget ha koll på att den och den och den fyller år.
9. På egen hand lämna och hämta barnen på skola och dagis...

Nej jag orkar inte och hinner inte fortsätta för jag måste ta tag i första delen i punkt nio.

Men för all del! Jag jobbar inte. Och jag antar att det är för mycket begärt att be sin man vabba några timmar en eftermiddag, varannan vecka för att följa med mig till BUP.

Annars får jag väl lägga till det på min lista över saker som jag gör på egen hand.

Familjens projektledare!

Det är fan inget skämt.

DU SKA DÖÖÖ

Vad kan få dig att tänka mordiska tankar?

Att vakna på morgonen och upptäcka det här:

En avbiten sladd.

Det får mig att vilja döda.

Att vilja ta fram stora köttkniven och...

Ja jag får andnöd och hjärtklappning och kan inte tänka en enda vettig tanke (panikångestattack månne?).

Tack och lov blir jag också helt handlingsförlamad när jag blir så arg. Annars vetitusan!! Jag hade nog varit massmördare vid det här laget.

Idag var det grisen som var orsaken till mitt fullkomliga raseri.

Andra avbitna bredbandssladden på två dagar. Och i morse var det den helt nyinköpta sladden.

MEEEENÅÅÅÅHJÄÄÄÄÄVLAAAFÖRBANNADESKITKUKGRISDUSKADÖÖÖÖFATTARDUDETDUSKADÖDITTHELVETESJÄVLAAS.

Det tog många timmar innan jag hade kommit till sans. Innan mina nerver var tillbaka på insidan av huden igen.

Jag lovar! Jag var redo att skicka grisen till slakt.

Men sedan, efter några timmars hysterisk städning och gömmning av sladdar så kände jag att jag nog kunde tänka mig att behålla grisen lite till.

Det gäller att inte ha något lockande framme för en gris att tugga på.
I efterhand kan det ju tyckas att vi kanske ska skylla oss själva som inte tänkte steget längre.

Så här i efterhand kan man ju undra om jag borde gå någon anger management kurs.

Så här i efterhand kan man undra och tycka många saker...

Men nu orkar jag inte skriva mer om den här förbannade händelsen för jag känner hur ilskan smyger sig tillbaka.

Aaaoutch!

JEFLA PEZ

Vem uppfann den här vansinnig sak?

PEZ!

Så förbaskat omöjligt att få i alla godisbitarna i figuren.

Och att ens kunna öppna pappret.

Man får ju vara expert!

Alltid är det någon som hamnar snett och man får börja om från början igen och kanske igen igen...

Alltså jag blir vansinnig, varje fredagsmys då det ska ropas:

"MMMMAAAAAAAMMAAAAAA KOOOM OCH HJÄÄÄÄLP MIIIIG!"

Och så får man hjälpa.

Först får man lägga ner all sin intelligens på att öppna pappret runt godisarna. En sida måste öppnas. Ingen godis får vara täckt för då är det kört. Pillpillpill. Hålla med finess med ena handen och hålla figuren öppen med andra handen. Koncentration! För nu kommer det mest kritiska momentet. Godisarna ska i figuren. Det är nu det så gärna vill gå åt helvete. För det gör det åtta gånger av tio. 

Jo minsann!! Två bitar går sönder inne i figuren och man får nästan använda kirurgi för att få ut dem igen, för att kunna stoppa i de andra.

Man trixar..

Och man klarar det. Alla godisarna är i figur...

Nej men va fasen! Det finns en kvar, gömd i pappret. 

Varför uppfinna godisar som ska vara så jefla avancerade?

Jag menar vilket barn klarar av det här på egen hand??

Jag bara undrar.

Hen som uppfann PEZ måste ha arbetat på NASA.

"Nu ska vi uppfinna något som nästan är omöjligt för barnen att äta. OCH det ska säljas med roliga och populära figurer så att försäljningen går som smort" måste hen ha tänkt och blev rik på köpet.

BOJKOTTA SÄGER JAG BARA!

DESSA TELEFONFÖRSÄLJARE

En telefonförsäljare ringer och jag gör misstaget att svara.

Hon ringer från Barnens Bokklubb, där jag tidigare har varit medlem.

De har nu ett sådant bra erbjudande.

Jag låter henne berätta.

Man får antingen en Pippi-bok, eller en Mamma Mu-bok, eller en Pettson-Bok, eller en bok om Prinsessor, eller en spänningsbok.

"Är det någon bok som du tycker verkar extra intressant?"

"Nja, alltså... Mina söner är ju mer inne på bilar och Star Wars."

Enough said!

Vi tackar varandra så väldigt och lägger på.

KAAABOOOM

Inne på Ica ser jag en pappa stå och hålla sitt lilla nyfödda barns huvud tät tryckt mot sin näsa.

Som en smäll mot bröstet kommer jag ihåg känslan, lukten, värmen och lenheten av det mjuka babyhåret.

Det krampar kring hjärtat och mitt babylängt blir så stort att jag vill slänga kundvagnen åt sidan, springa ut till bilen, köra fort till Dalles jobba, slita ut honom därifrån och sedan uträtta babymaking på industriparkeringen.

Jag sansar mig!

Åker och hämtar barnen på dagis och fritids och finner att äldsta sonen har migrän.

Jag kanske ska vara nöjd med mina två gossar trots allt.

De kräver ju sin beskärda del, båda två, med sina sjukdomar och fix idéer.

Om kroppen bara kunde hålla med...

ETT YTLIGT INLÄGG

Ja det är slitsamt! Att ta det mödosamma klivet mot att bli en sexy mama, en milf...

Från att vara mysplaggsmorsan med osminkade ögon, okammat hår och orakade ben.

Nä men seriöst! Jag skulle ALDRIG byta ut myskläderna, aldrig. Och jag orkar inte raka benen varje dag. Hade jag haft möjligheten att lasra bort all behåring däremot..  Jag skulle gjort det direkt.

Men nu ett steg i taget.

Och steg ett är faktiskt att bleka tänderna. Jag vill ha vita, skinande tänder.

Och efter tredje gången, idag, och sammanlagt en timme senare så inbillar jag mig att jag jävlarimej ser ett resultat. Jag kommer att återkomma gällande detta. Om resultatet ger vad som utlovas. Då får ni namn och länk.

Nu ska jag sitta här några minuter till och känna medlet göra mina tänder gnistrande.

DET BLEV EN LITEN FLICKA

Grannfrun och hennes man har fått en liten flicka!

Grannpojken har blivit storebror.

Som vi har väntat på det här.

Och som vi är glada för er skull!

Och att det blev en flicka.

Så perfekt!

 

(Tänk hur så fantastiska saker kan ske. Och man sitter bara hemma och låter andra sköta jobbet. Men man får ändå ta del av deras glädje. 

Tänk! Nu kan jag snart snooza bebis dagarna långa (oh I will Grannfrun, I will). )

KRAM OCH GRATTIS!!

HALLOWEEN!! Eller??

Jo jag fick liksom för mig att Halloween låg och lurade bak husknuten.

Ja men det gör den, tänker ni då.

Jo men visst gör den det, nu.

Men inte när jag "pyntade" för snart tre veckor sedan.

Oooops!

Jag var liksom helt säker på att, det då, bara var en vecka kvar till spökenas afton.

Jag berättade för barnen att "Nästa helg barn, då är det Halloween minsann."

 

Men sedan visade det sig, Ja alltså min mamma kom och talade om för mig, att jag hade fel. 

För Alla helgons dag inträffar inte förrän i november.

What!!

Ja då får vi njuta av diverse spindlar och pumpor lite längre än vad alla andra kanske får.

GÅRDAGENS LÖRDAGSMYS

Jag tänkte att jag skulle visa er vad vi gottade oss med igår.

Chokladpudding med grädde.

Helt allergivänligt!

Helt gjort på ris med andra ord.

Jätte smaskigt!!

Helt klart godkänt med sprayrisgrädde.

Nu ser jag fram emot höstens och vinterns alla tårtkalas.

WHAT IS THIS?

Den senaste veckan har min telefon befunnit sig i Malmö.

Bara fem timmars bilväg helt fel.

Funkar så där med tekniken ibland.

AV EN HÄNDELSE

Råkade jag höra det här på radion idag: Spola fram till den 15e minuten. Karin berättar om hur hon dunkade sitt huvud när hon var liten. Jesper sitter och skrattar åt henne och menar på att hon inte är normal någonstans, att hon är konstig och måste ha fått skador. Och jag blir upprörd över hur han förminskar henne. Jag kan förstå deras jargong. De är ju förmodligen skitbra vänner, som älskar att driva med varandra och Karin har väl förmodligen gått vidare och glömt och tar inte heller åt sig. Men i och med att han sitter i radio och skrattar högt åt "fenomenet" att dunka sitt huvud... Nej JAG gillar det inte. Vår son gör det och det är inte det minsta roligt. Jag undrar hur Karins föräldrar hanterade den här situationen under tio års tid? Uppskattar de att Karins kollega, Jesper, sitter och skrattar åt något som påverkar en familj så negativt att sjukskrivningarna blir ett faktum? Förstår inte Jesper att barn, eller vuxna för den delen, kanske lyssnar på programmet och förstår att han indirekt skrattar åt dem, åt deras beteende, som de inte kan hantera eller kontrollera. Hur kan man, i Sveriges Radio sitta och skratta åt och se ner folk som redan är utsatta. Karin säger, klart och tydligt, att hennes orsak var stress och oro. Stressad och oroade människor mår förmodligen inte bättre av att få höra i media att en man sitter bakom en mikrofon och skrattar åt dem, påpekar att de är "mentalt efterblivna". Sömnforskaren sitter ju och säger att det är ett normalt beteende. KARIN: "MAN MÅSTE INTE ALLS VARA "MENTALT EFTERBLIVEN" JESPER: "Nä man m å s t e inte vara mentalt efterbliven..." Jespers inflikande kommentarer i Karins berättelse... Jag spyr åt sådant här. Det är respektlöst och kan enbart tyda på okunnighet. Den dagen Jesper får ett barn, som kanske växer upp och drabbas av RMD. Vi ser vem som skrattar då.

OM ATT VARA DUKTIG OCH INTE

De senaste veckorna/månaderna har Dalle rasat i vikt.

Och han har börjat ÄTA RÄTT och MOTIONERA.

Det här är INTE den mannen jag gifte mig med. Det här är någon annan. Ett hälsofreak.

Missförstå mig rätt.

Jag är jätte stolt över att Dalle har lyckats så väl. För han har kämpat och ansträngt sig och han har uppnått ett sjukt bra resultat.

Han har till och med börjat ställa klockan på 05.00 för att ge sig ut på en 1,5 timmes lång morgonpromenad.

Det här är ofattbart!

Dalle hatar att gå på promenader.

Han hatar att gå.

Han hatar...

Men han är så förbaskat motiverad och beslutsam.

Och här står jag, eller sitter och blir mindre och mindre motiverad. Jag blir tröttare och tröttare och mer och mer sugen på onyttigheter, socker, ännu mera socker, sena måltider, stora måltider...

Jag kommer längre och längre ifrån det mål som jag och Dalle hade gemensamt från början.

Och jag blir så jävla bitterfittig.

"Jävla Dalle som är så jävla duktig. Varför lyckas han. Han har inte bättre karaktär än vad jag har, egentligen. Varifrån har han fått kraften till det här egentligen???"

Summa summarum: Dalle är så duktig och jag är det inte.

Jag bara misslyckas och misslyckas.

"Jag ooorkar inte. Jag kaaan iiiinte. Jag viiiill iiiiinte" kommer ur min mun.

Istället för lite jävlaranamma.

Så här går mitt tyckasyndommigsjälvprat:
Det är så synd om mig, jag är så trött. Jag måste ha lite socker för att orka ta mig igenom den här dagen.
Det är så synd om mig, jag är så trött. Jag orkar inte äta rätt när jag är så här trött.
Det är så synd om mig, jag går ändå inte ner i vikt. Jag kan likagärna unnan mig det här.

Eller: Tusan! Jag tror bannemej att jag är påväg att lyckas. Då gör det inget om jag unnar mig det här...

MEN STOPP FÖR I HELVETE!

NÅGON GÅNG FÅR DET FAKTISKT VARA BRA.


Till Dalle:

Dalle!! Du är bäst. Ge aldrig upp. Du förtjänar det här. Du är värd det här och du har gjort det så förbannat bra. All cred åt dig som har fått en kämparglöd utan dess like. Jag är bara avundsjuk så bry dig inte om mig. Så fort jag får lite energi tillbaka så kommer jag att vara dig hack i häl.

NU RÅDER DET INGA TVIVEL

Nu är det höst!

Riktigt grå, regnig höst...

Som jag bävade för det här för några veckor sedan.

Som jag crejvade sommaren. Önskade mig tillbaka och hade panik över att värmen, som aldrig riktigt hade kommit, inte heller skulle komma det här året. Nej nu skulle det bara bli kallare och kallare och  k a l l a r e.

Mörkt.

Och kallt.

Och vardagshets.

Men så, nu. Ingen ångest alls över detta. Jag välkomnar den med att hänga upp en höstkrans på ytterdörren, plantera ljung i krukorna på altanen, ta på mig jacka och kängor utan att ens bry mig det minsta om att det är kyligt.

Jag kommer till och med på mig själv att längta lite efter mössa och vantar, dunjacka och snö, adventsljusstakar och förväntansfulla barn.

Och ingen kan ju påstå annat än att hösten faktiskt är riktigt vacker.

HÄR ÄR BILDEN

Men vad hände där???

Varför kom inte bilden med från promenaden på tu man hand??

Tekniken alltså!!

Eller sinnesförvirringen!?!

Men här får ni bilderna som jag smygtog på Dalle när han aktade sina byxor från leran...

LYCKA

Idag hämtade jag ut ett paket åt lillkillen, fullt i godsaker.

OMG! Vilken lycka.


- Ris spraygrädde
- Vispbar risgrädde
- Byggare Bob makaroner (av ris)
- Lasangeplattor (av ris)
- Ljus choklad (och inte ett spår av mjölk)
- Ljus choklad med ris crisp (no milk)
- Ljusa chokladdroppar (no milk)

Halleluja att det finns!!

Äntligen har jag hittat grädde.

Äntligen har jag hittat ljus choklad.

Och på en veganbutik på nätet av alla ställen.

www.goodstore.se

Alla multiallergimammors dröm.

Tyvärr var det dyrt som F.A.N...
Men när det inte finns någon annanstans att få tag på liknande produkter så skiter jag i vilket.

Jag hade nog kunnat betala minst tusen kronor för att kunna ge min yngsta son en "riktig" gräddtårta när han fyller år

För som han har längtat.

Tack Goodstore för snabb leverans.

JAG BLIR SJUK

Igår gjorde vi ett efterlängtat besök hos våra vänner M&M. De har fått en liten en.

Och jag måste medge att det är skillnad på gris och hund. Det är skillnad på en fem månaders kulting vid namn Polly och en fem månaders valp vid namn Alice.

Satan i gatan vilken skillnad det är.

Jag är kär! Jag önskade att barnen inte var allergiska. Jag önskade att Polly var lite mer som en valp än som en sugga som ska böka sönder varenda kvadratmeter av huset.

Nej det är inte det...

Det är bara det att lilla Alice var så mjuk, så söt, så glad...

"Ta en bild på oss" bad jag Dalle.

Men Dalle kan inte fota en valp som vägrar sitta still. Så därför får jag "låna" en bild av fru M.

Fan att barnen är så allergiska...