De senaste två dagarna har jag haft söndagsångesten ifrån hell.
Idag skulle jag nämligen börja jobba igen, efter fem månaders sjukskrivning.
Eller rättare sagt, jag började jobba idag efter fem månaders sjukskrivning.
Och jag var så... Ja vad är man egentligen när man har söndagsångest?? Man är väl nervös och orolig och har ångest för att återvända till jobbet på måndag.
Fast idag är det tisdag och dagen gick över förväntan bra.
Rättare sagt skitbra!
Det var så härligt att känna ork och glädje och tillfredsställelse över att jag kunde, att jag fortfarande kan mitt jobb och att jag faktiskt trivs med det och med dem jag jobbar med.
För ett bättre välkomnande kunde jag faktiskt inte ha fått.
STOR PUSS TILL ALLA ER INBLANDADE!
Och nu kan jag slappna av igen. För imorgon är det ju röd dag. Sveriges Nationaldag minsann.
Och detta ska vi fira?!? Antagligen inte. För så tråkiga är vi svenskar.
(Men jag kanske skulle motarbeta den här tråkighetsfaktorn med lchf-våfflor med grädde och hallon?! Jag har länge varit sugen på att prova detta.)
Men i alla fall!
Nu har jag börjat arbeta igen och det gick bra. Jag kommer inte ha någon ångest över att återvända på torsdag.
Det måste ju vara ett friskhetstecken i mental sundhet.
Men nu är jag helt slut, det lovar jag er. För det var omvälvande att komma tillbaka. Och det var inte direkt så att jag slappnade av när jag kom hem igen. Nej icke! Då tog jag fram dammsugaren och sedan moppen. För att livet med en gris som husdjur är ingen renlighetshistoria (även om det anses vara renliga djur). Det finns allt en anledning till varför det heter Lortgris.
