torsdag 5 november 2009

Mera bebislängt

Berättar för Dalle om mitt plötsliga bebislängt.

"Tänk! Det måste vara det bästa som finns. En alldeles nyfödd bebis" säger jag.
Dalle är tyst.
"Men du vet! När man precis klämt fram den och man får upp den på bröstet och den är alldeles kladdig och varm, den där speciella doften..."

"Eller när man precis kommit hem från BB och är så där alldeles saligt. Lycklig och stolt..."

"Det där är nog bara något som ni mamma kan få ett plötsligt längt efter" säger Dalle då.
Men jag vet att han vet vad jag menar.
Ingen har varit stoltare pappa, än min man.

Bebislängt

Sitter och bläddrar i en föräldratidning och kommer till sidan med alla nyfödda bebisar.
Tittar på bilderna och blir varm i hjärtat när jag ser deras skrynkliga ansikten och tjocka bebiskinder.
Jag blir till och med rörd och lite sentimental.
Åh! Vad jag vill ha en liten bebis.
Eh!
Men vad är det jag tänker?
Jag har ju precis haft en.
En som just släppt taget om bröstet.
Inte kan jag väl redan känna bebislängt?
?
?
Jo men visst! Det gör jag...
En liten go, varm och mjuk bebis.
Som ligger och sussar i min famn.
En bebis som ligger still och njuter förnöjt av att bara finnas till.
Här gäller det att stålsätta sig, minsann.