På varför så många tjejer, kvinnor, damer har så svårt för att vistas på ett badhus.
Vad är det med en simhall som skrämmer oss från vettet?
Det är inte det att vi inte kan simma. För det har vi kunnat, länge.
Nej anledningen sitter i hjärnan.
Det är vårt tänk det är fel på.
För dessa snygga tjejer, kvinnor, damer är rädda för en liten detalj på deras kroppar. En ytlig sak som de skäms så otroligt över. Som hindrar dem från att njuta av livet.
Jag ser ut som Barbamamma själv och jag vill väl inte jämföras med alla små, smala, söta och snygga tjejer som "springer" omkring på badhuset, med deras platta magar, bröst som sitter där de ska, hår som inte klibbar sig fast i ansiktet, inga mörka ringar som får dem att se ut som pandor i ansiktet. Tjejer som inte har en enda skavank som stör någon annans självförtroende, utom vårat då, på oss som inte har något riktigt självförtroende alls.
Men saken är den att det springer inte omkring en massa små, smala, söta och snygga tjejer på badhuset. Och skulle det råka tassa förbi en, eller möjligen ett gäng så är de inte äldre än 15 år, kanske möjligen 17?!
Och hur ska jag kunna jämföra min kropp med en sjuttonårings??
Jag som har fött två barn, som har bristningar till följd av graviditeterna, som har kvar överflödigt skinn, efter att magen spänts ut likt en badboll size enormous, som aldrig kommer avlägsna sig så vida jag inte lägger mig på operationsbordet. Jag som har de mörkaste ringarna under ögonen, som en del kan ta miste för Grand Canyon och detta på grund av att jag inte har sovit något större de senaste tre åren, tja sedan barnen föddes kanske!?
Nä men seriöst! Det är ju faktiskt rätt så löjligt egentligen.
Varför fånar vi oss på det här viset?
Varför kan vi inte bara göra saker, som vi vill göra?
Varför i hela friden ska en liten ytlig detalj hindra oss från att våga göra något som vi faktiskt skulle tycka var roligt som tusan?
Jag tycker vi anordnar en kupp!!
Alla tjejer, kvinnor, damer till badhuset år 2012, eller något liknande.
För det är dags att vi vågar ta för oss lite. Vågar breda ut våra slappa, lite småfeta arslen så att de taniga sjuttonåringarna vet att de inte är någon idé att titta snett på oss i smyg och skratta bakom vår rygg.
För till saken hör att JAG OCKSÅ har varit en liten, smal, söt och snygg tjej, när jag var femton, kanske sjutton år. Men inget varar för evigt eller hur.
Så om tio år, alla ni sjuttonåringar, så ska ni vara glada för att ni åtminstone var så perfekte när ni var SÅ unga, för efter tjugo går det snabbt utför ska ni veta.
