fredag 22 januari 2010

Ny bil! Inga vinterdäck.

Vi har köpt ny, bättre begagnad bil.
Med prima ballerina sommardäck på.
Jag och två nyfikna och förväntansfulla gossar står, vid fönstret och tittar på när Dalle anländer utanför.
Han svänger in, ställer sig och börjar backa bakåt igen.
Det går naturligtvis inte.
Bilen gungar fram och tillbaka över snön.
Motorn väser hysteriskt vid varje backnings försök.
Efter tio minuter står bilen fortfarande på samma ställe och grinar illa mot oss i fönstret.
"Men vad i helvete håller han på med?" suckar jag och skakar på huvudet.
"Kan han inte bara ställa bilen där, så länge?"
Men nej!
Gung, gung, gungeligung!
"Undra vad grannarna ska tänka?"
Fyrtiofem minuter senare står bilen äntligen där den ska stå.
Jag har lämnat fönstret för länge sedan, till treåringens besvikelse.
"Men du måååååste titta!"
"Men nej! Jag vill inte titta. Han blir ju aldrig färdig!"
"Men du MÅÅÅÅÅÅÅSTE!"
"Nej!"
När Dalle äntligen kommer in. Med den efterlängtade fredagsmyspåsen i högsta hugg, håller jag på att strypa honom för hans envishet.
"Stöniga människa! Kunde du inte bara ställa bilen där?"
"Men nej´äh!"
"Ah men åh!"
"Jag blir nog tvungen att åka och hämta de där vinterdäcken redan ikväll."
You think!

Hemtelefonen

Hemtelefonen är ovanligt tyst.
Och lite konstigt är det att Dalle ringer på min mobil, ifrån jobbtelefonen.
"Jag har ringt hem två gånger!"
"Va!? Det har vi inte hört."
"Har den alltså inte ringt?"

"Näe!"
"Du får kolla så att inte Doden har dragit ur sladden."
Och det gör jag!
Men nej! Sladden sitter i, lampor lyser, allt verkar orört.
Konstigt?
Internet fungerar, så det är ju telefonen i sig som strejkar.
Fast det är kanske inte heller så konstigt.

Den har fungerat fruktansvärt dåligt sedan i somras då den låg ute en hel natt i världens regn- och åskoväder.
Ljudet i telefonen har varit så lågt att vi har varit tvugna att ha på högtalartelefonen för att överhuvudtaget höra vad personen på andra sidan säger.
Men nu!
Är den helt död!
Den har gett upp.
Det är bara till att köpa en ny.