Måste stålsätta mig.

Det är svårt det här med att stålsätta sig.

Jag omringas av gravida mammor.

Och jag sitter och håller lille L i min famn och han ler mot mig och jag blir så sentimental.

En liten bebis! (Eller så himla liten är han ju inte egentligen, bara tre månader yngre än bebisKonrad, men ändå).

"Nä nu får du ta honom" säger jag till L:s pappa. "Jag får I N T E få det där längtet."

Fru S vill starta en kupp, tillsammans med Dalle.

Att "ordna" en tredje graviditet.

Men NEJ!

Jag MÅSTE stålsätta mig.

Jag måste!

Gluten, laktos, förstoppning!

I fem månader försöker vi få bebisKonrad att dricka ur flaskan.

Vid 11 månaders ålder ger han äntligen med sig och detta efter två veckor av svält.

Han dricker och dricker glupskt.

Sexmånadersvälling och åttamånadersvälling och hans lilla mage ballar ur.

"Kanske för mycket gluten. Pröva majsvälling!"

"Jajemän!!"

Prövar majsvälling och bebisKonrad blir ännu sämre i magen.

Han spritsar blöjan så många gånger om dagen att det börjar fräta sönder hans stackars skinkor.

"Nu får det vara nog!"

"Ja men det låter nästan mer som laktosintolerans."

Noll laktos!

Noll sprits i blöjan.

Hurra hurra! Han är bra!!

Och så idag!

Han skriker av smärta, när han ska bajsa.

Han är så förstoppad att han får krysta ut bajskorvarna.

Och det smärtar mig.

För hur vi än gör, så blir det ta mig fan fel.

Gluten, laktos, förstoppning!

Vad blir det härnäst?

Fan! Det kan väl inte ha hänt honom något???

Väcks av att bebisKonrad skallar mig med sådan kraft att jag riktigt känner hur näsbenet bryts på tre ställen.

Jag ligger och kvider under täcket en stund.

Sedan konstaterar jag och Dalle att "Ja-a!" Det är alltså bara att kliva upp nu då.

Sedan slås jag av tanken:

Varför vaknar bebisKonrad tidigare än vanligt, de dagar som treåringen tar låång sovmorgon.

Jag menar N Ä R har treåringen någonsin sovit längre än klockan åtta?

Fan! Det kan väl inte ha hänt honom något????