Var är bilarna...

Snö, snö, snö.

Var är bilarna?

Var är strömmen?

Var är telefonen?

Var är internet?

Var är värmen?

Var är varmvattnet?

Var är...

Sommaren?

Tur att ens föräldrar har både ström, telefon och internet.

Inget bloggande

Det har kommit oförskämt mycket snö.

De enormaste mängder, att det både räcker och blir över.

Eftersom vi bor på landet, så får det också konsekvenser.

Strömavbrott, insnöade bilar, telefonledningar som ramlar ner.

Idag släppte vår telefonledning ifrån huset, landade på bilarna och låg sedan kvar där som för att håna oss.

"Hahaha!!! Ingen telefon, inget internet."

Ingen telefon, inget internet!?!

Men det betyder ju...

Inget bloggande.

Inget bloggande...

*

Till alla er, som flitigt läser bloggen, önskar jag

*

*

EN RIKTIGT GOD JUL

*

*

Fru Märkvärdig!

*

Något som nästintill aldrig sker:

Ettåringen gnyr i sängen.

Jag vaknar till och smyger ut och värmer välling.

"Här!" säger jag och räcker över vällingen till Dalle.

Åååh så skönt! Jag känner mig nästan utsövd.

"Inatt måste han ha sovit riktigt bra."

"Näähee! Det har han inte gjort."

"Va!?!"

"Ja han har väl sovit som han brukar. Legat och skallat mig och så" säger Dalle.

"Meh! Jag måste sovit som en stock."

"Ja! Och snarkat som bara den."

"Hmm! Jag känner det" säger jag och syftar på min ömmande hals.

"Förlåt!" säger jag.

"Äh! Du ska väl inte be om ursäkt för att du har sovit gott."

Nä det ska jag väl förvisso inte göra. Men det är ju bara det att detta är något som nästintill aldrig sker. Jag brukar vakna vid varenda litet pip som ettåringen gör. Men inte i natt!

Det är ofattbart!

Taget ur sagans värld:

"Men när kvällsvarden var över, ville Lena tacka för sig och ge sig hem. Men då ställde sig bonden i vägen och sa:

- Nej pass, det blir ingenting av med det. Nu far jag och hämtar mor din och här ska du och hon bo, för det är du som blivit vän med mina pysslingar. Och om fjorton dar gifter vi oss, du Lena.

Flickan stod förläget och nöp i förklädsbandet, för detta liknade ju ett frieri. Men så slog hon till och sade "ja", för hon tyckte bra om bonden och bra om hans pysslingar."

Ur "Pysslingarn" av Anna Wahlenberg.

Treåringen och tomten.

Treåringen och mjukistomten, som brukar sitta på soffkanten, har en djup diskussion.

Treåringen tror på fullaste allvar att det är tomten, och inte jag, som pratar.

Treåringen visar tomten bobby car-bilen, alla leksakerna och snön där utanför.

"GO JUL!" säger tomten. Men mörk tomteaktig röst. "Go jul trädet, go jul soptunnorna, go jul snön" och treåringen skrattar förnöjt.

"Sicken tokig tomte!" konstaterar vi, när tomten inte lyssnar.

"Melker ha julklappar nu?" tycker treåringen tillslut. Varför ska han han annars vara här, tomten, om han inte ska komma med paket?

"Imorgon kommer den stoora tomten med paketen" svarar tomten, efter en snabb fundering, och treåringen nickar förståndigt.

Åh nej!

Ettåringen kan klättra upp på bänken, upp i vagnen och skaka spegeln så att väggen vibrerar.

Dalla barnsäkrar fönstrena med buntband.

Inte lika snyggt som praktiskt.

One step closer to...

Tänk! Jag hinner inte mer än fylla ettåräldre förrän kroppen skriker:

"AJ! Du har blivit en gammal kärring..."

Imorse när jag halvvaken kliver upp ur sängen, med ettåringen på höften och vällingflaskan i handen så krasar det till i nacken. Jag ställer mig som förstenad, "HELVETE!"

Jag hör hur Dalle och treåringen kommer ner från övervåningen.

Räddningen är i sikte.

"DAALLEEE!!! HJÄLP MIG!" Kvider jag förtvivlat.

"Här! Ta honom" säger jag och räcker över ettåringen till hans pappa.

"Vad är det?" undrar Dalle förskräckt.

"Min nacke! Den fan dog."

Jag fyllde år igår och är nu ett år närmre trettio. Förfallet har gjort sig påfallande tydligt.

One step closer to the edge and I'm about to break...

Lammkött

Solen lös över det snötäckta landskapet och fick det att gnistra.

Temperaturen låg på 17,5 minus grader.

Doden hade gått upp 340 gram, fick en spruta i varje lår skrek och hatade BVC-Berit en liten smula.

Fick ett hysteriskt nervsammanbrott på treåringen som inte ville gå in, utan ville ligga kvar ute i snön och göra snöänglar. Drog av honom ena vanten och klampade in med Doden. Hämtade treåringen som skrek förtvivlat "DET ÄR KALLT! DET ÄR KALLT!" "Ja men kom in då så ska jag värma handen åt dig." Blåste, värmde och gnuggade. "Nu är jag glá!" "Men va bra! Det är mamma också."

Gjorde en sjuhelvetes go lasange, vispade grädde och gjorde pannkakstårta. Funderade en stund på om det kanske var dags att bjuda folk på fin middag eller liknande, nu när man blivit vuxen. Men bestämde mig för att när jag fyllt trettio. Då ska jag börja med mer extravaganta födelsedagsfiranden. Mitt liv ska ta en ny vändning när jag fyller trettio. Men det är långt kvar till dess. Hela två år!

Nu ska jag njuta av att vara "lammkött" (som Dalle lite ironiskt kallade mig) ett litet tag till.

Bara för:

Att på ett ungefär visa hur mycket snö som kommit här i "nästan" nordpolen.

Den här veckan i bilder:

Doden fyllde ett år den 15 december:

Snön kom och fortsatte komma:

"Tomtenisse regn!" som Elsa (2,5 år) säger.


Trots att snön vräker ner, köpte jag mig ett par nya solglasögon för 39,90 kr.

Vi besökte Natalie och Nellie:

Vi hade en heldag i snön:

Och åkte massor av pulka.

Drack varm choklad och åt julskinkesmörgås.

Doden tyckte det var för kallt med snö och bäddades ner i vagnen. Minus 15 grader var inte hans melodi.

Dalle eldade och pratade hemligheter med Fredric.

Och så klädde vi den knyckta granen:

Jäkla spacklade och förevigt otapetserade vägg.

Doden tog tillfället i akt och rev ut alla böcker på golvet.

Treåringen fick en alldeles egen liten julgran och klädde den fint med glitter.

Och så plötsligt:

Under största snöovädret tittade solen fram och bländade lillasyster Ida.

Som tagit sig jullov och begett sig hemåt igen.

Ny vecka imorgon igen.

Tar det med ro!

Funderar lite mera:

Undra om fru doktor trodde att Doden var yngre än ett år?

Hon kanske inte läste i sina pappren?

Hon kanske bara stirrade på hans viktkurva och antog att han var en si sådär sex månader.

För visst är det så att barn över ett år inte helst ska få komma till barnmottagningen?

Inte under några som helst omständigheter.

Inte undra på i så fall att vi är så lågt prioriterade.

Remissen:

Och nu när jag ändå är igång kan jag ju berätta att NEJ! Vi har inte fått någon tid för det efterlängtade läkarbesöket på barnmottagningen.

"Ni kommer få en tid fort om en vecka eller så, eftersom de prioriterar så här små barn" ljög fru doktor.

"En remiss är bättre för annars får ni vänta tills den 13 januari. Först då kommer det en barnläkare hit" sa de på BVC.

Nu ska vi få en tid inom två månader.

Vilket betyder att vi, förmodligen, kommer få vänta ända in i februari.

Ja men tack för det!

Fuckers!

Bajset:

Och så är det ju det här med bajseriet.

För det minns jag ju inte heller hur det var, då treåringen var ett.

Var det fast, var det löst, var det brunt, var det grönt, gult eller gredelint?

"Barnens tarmbakterier är inte utvecklade ännu" sa fru doktor på läkarstationen.

Men hallå!

Han är ju ett år!

Ett år och inte mindre.

Ingen bebis!

Bara ett år och med en tremånaders mage.

Funderar:

En sak som jag funderar på, eftersom jag inte minns hur det var med treåringen när han var lika liten och skruttig som Doden.

Hur ska en ettårings mage fungera?

Ska de fortfarande få magknip var och varannan natt och vakna och vrida sig i sängen och gråta och gnälla?

För det är ju lite tremånaders kolik över det hela.

Eller är det inte det?

Eller är det bara så att jag inte minns hur det var, ska vara?

Det är ju ett evigt velande det här med maten.

Att Doden kanske inte hunnit vänja sina stackars spinkiga tarmar, med "riktig" föda.

Att det kanske är något som är fel?

Att han är allergisk, eller inte?

Ja vi vet ju inget.

Jag vet ju inget!

Och därför undrar jag ju.

Är det normalt att en ettårings mage är i samma form som en tremånaders bebis??

15 minus = Värmekrig!

Man kan börja undra varför Dalle väljer att avstå morgoneldningen den morgon då det är 15 minus grader ute.

Är det för att locka igång väsen kanske?

Mission completed i så fall.

Jul med Ernst? No thanks!

När barnen har somnat är det lätt att jag gör likadant på soffan.

Det bör vara något riktigt bra på tv:n för att hålla mig vaken.

En "vanlig" fredag hade det ju idag vankats IDOL. Men nu är det programet slut och istället visar tv4 "Jul med Ernst!"¨

Men jag vill inte se hur Ernst julpyntar "någons" stuga i skärgården.

Absolut inte en fredag kväll.

Jag vill inte se honom stoppa en tygkorv med sand för att sedan lägga den på fönsterbrädan. För att hålla borta havsvinden och för att det bara är såå snyggt.

Jag vill inte se honom "gå igång" på granris, marshaller, hönsnät och julgranspynt.

Jag vill inte, inte, vill i n t e!!!

Jag kan ju byta kanal... Men jag vill inte se "Morden i Midsomer" heller.

Visst att jag börjar bli medelålders och halvtant. Men NEJ! Jag vägrar se på kärring-tv. Det överlåter jag till min kära stylist (lilla)syster. Som följer både Morden i Midsomer och Våra bästa år.

Skäms på henne och på mig som inte byter kanal.

Men ändå:

Jul med Ernst? No thanks!

Spooky

Fundera på det här då:

1) Vik en ny $20 dollar sedel på mitten...

2) Vik i hop sedeln en gång till och var noga med att vika exakt som bilden nedan visar.

3) Vik den andre sidan exakt som nedan.

4) Vänd den nu om….

Vilken tillfällighet!

Om man viker en 20 dollar sedel på ett enkelt geometriskt sätt kommer det fram en katastrof på alla 20 dollar sedlar!!!

Tillfällighet?

Du bestämmer .

Som om inte detta var nog, är detta vad du såg?

För det första: Pentagon i flammor:

Därefter Twin Towers :

Och se här.. !!

Tre tillfälliga katastrofer på en $20 dollar sedel?

Katastrof 1 (Pentagon)
Katastrof 2 ( Twin Towers )
Katastrof 3 (Osama)???

Det blir ändå bättre: 9 + 11 = $ 20 !!
(9/11 = 9.. September dagen då Twin Towers och Pentagon blev angripet)

Skrämmande, inte sant?

En liten historielektion:

Jag fick ett mail:

Abraham Lincoln blev invald i kongressen i 1846.

John F. Kennedy blev invald i kongressen i 1946.

Abraham Lincoln blev vald till President år 1860.
John F. Kennedy blev vald till President år 1960.

Båda var väldigt engagerade i medborgarrättsfrågor.

Båda deras hustrur miste barn medan de bodde i Vita Huset.

Båda Presidenterna blev skjutna och dog en fredag.

Båda Presidenterna blev skjutna i huvudet.

Nu blir det väldig märkligt.

Lincoln's sekreterare hette Kennedy,

Kennedy's sekretrare hette Lincoln.

Båda blev mördade av en person från sydstaterna.

Båda Presidenterna blev ersatta av en president från sydstaterna med namnet Johnson.

Andrew Johnson, som ersatte Lincoln, var född år 1808.
Lyndon Johnson, som ersatte Kennedy, var född år 1908.

John Wilkes Booth, som mördade Lincoln, var född 1839.
Lee Harvey Oswald, som mördade Kennedy, var född 1939.

Båda mördarna blev kända under 3 namn. Hos båda är namnen sammansatta av 15 bokstäver

Håll i dig nu:
Lincoln blev mördad i en teater vid namn "Ford"
Kennedy blev mördad i en bil av märket Lincoln, tillverkad av "Ford"

Lincoln blev mördad i en teater och hans mördare sprang till ett varuhus for att gömma sig.
Kennedy blev skjuten från ett varuhus och hans mördare flydde till en teater och gömde sig där.

Booth och Oswald blev mördade innan rättegången blev av.

Här kommer toppen….
1 vecka före Lincoln blev skjuten, var han i Monroe, i staten Maryland
1 vecka före Kennedy blev skjuten var han hos Marilyn Monroe.

Ingen fara mamma!

Treåringen vill hoppa, ner från soffan.

"Nä men gör inte det! Du kan ju ramla och slå dig."

"Ingen fara mamma!"

"Hmm! Nähe, men då får du hoppa där borta. Så att du inte ramlar in i bordet."

"Melker säger räbbit!"

"Säger du rabbit?"

"Melker säger räbbit när ja hoppar."

Och så tar han sats och hoppar.

"Räääbbiiit!"

"Okej! Va bra."

Den här boken som "någon" eldade upp:

Ja den här boken: "Familjens projektledare säger upp sig." Får ju alla pojkvänner och äkta män att vilja spy galla, kapa av sig sitt eget huvud, fly och så vidare.

Nu är det ju så att det som står i boken, stämmer! Mer eller mindre ordagrant. Det är ingen tvivel om den saken.

Så varför väcker den sådant hat hos det manliga könet???

Det är ju en ren faktabok. Alltså en bok baserad på F A K T A.

Jag hade tyckt att det hade varit otroligt intressant att få veta VARFÖR den är så besvärlig för er karlar? Vad är det som är så hemskt, att ni till och med måste elda upp den?

"Djävulens påfund!" är den kallad av Herr S.

Varför det?

Är det för att ni skäms över er själva liite liitegranna?

Är det så?

Kan det vara så?

Vad tror ni flickvänner och äkta kvinnor?

Har Gunilla Bergensten (författaren) helt enkelt träffat en öm punkt?

Köp boken HÄR!

Och observera att boken fått betyget FEM stärnor av fem möjliga.

Är inte det fantastiskt!

Petit choux:er

Nä! Så vidare värst glad blev han inte, Doden, när vi väckte honom i morse, med paket och sång.

Det var inte vidare roligt alls att öppna paket faktiskt.

Men paketöppnandet stod gärna storebror för och när väl innehållet kom fram så blev det allt aningens trevligare. Framförallt när storebror åkte till dagis och Doden fick ha sina nya leksaker för sig själv.

Någon tårta blev det inte, eftersom Doden inte kan äta grädden. Men Dalle bakade smarriga Petit choux:er istället.

Naturligtvis minus grädden till Doden.

Men de dög inte heller, utan mjölkfria pepparkakor fick det bli till slut.

Så nu har vi firat vår minste pojks förste födelsedag.

Som sagt! Riktigt nöjd, det var han inte. I alla fall inte riktigt förrän alla gästerna hade gått hem, storebror hade somnat och det bara var han och mamma i rummet.

Då var han nöjd och trallade:

"Paappaaappaaappa nanana!"

En till som håller på att bli stor:

Doden fyller ett år imorgon!

Om fyra timmar, för exakt ett år sedan, vaknade jag av att det var på gång. En timme senare var det bara att åka. "Ring ambulansen om ni inte hinner ner" sa de på förlossningen till Dalle. Elva dagar hade jag gått över tiden då. Jag hade en foglossning som fick mig att gråta krokodiltårar vid varje rörelse.

Ytterligare fyra timmar senare var han ute.

Vi grät av lycka!!

Tre dagar senare åkte vi hem. Jag fick magsjuka och Doden kolik.

Och nu ett år senare:

Fullständig, total lycka!!!

Muckelimuck och en massa framsteg:

Åtta månader krävdes det för att treåringen skulle bli stora pojken och våga vara med dagiskompisarna uppe på scen, för att sjunga.

För åtta månader sedan var det påsk. Dagis skulle uppträda på åldersdomshemmet och sjunga lite "påskiga" låtar. Treåringen skrek och grät och ville, då, sitta i pappas knä. Det slutade med att jag fick ta honom i mitt knä och sitta längst fram, tillsammans med barn och fröknar och sjunga: "Ägg, ägg, ägg kom och ta´t. Här var det påskamat."

Men idag var det luciafirande på dagis och treåringen stod, nu, framme med sina kamrater och sjöng om tre gubbar, Lusse Lelle och tomtar. Utan att ens bry sig om vart vi var någonstans bland alla föräldrar. Visst! Han hade en ficklampa i handen och den stoppade han i munnen då och då. Men med just ficklampan var han i sitt rätta element.

Han håller på att bli stor, pojken min.

Muckelimuck!!

Minns ni??

Familjens projektledare säger upp sig.

Boken som är varje mans mardröm, tydligen!

Jag lånade ut den till Fru S och hennes man blev så rädd att han skulle behöva börja hjälpa till där hemma, att han eldade upp den.

Så nu skäms Fru S, en smula över sin man.

Gårdagens bröllop:

Stylistsystern och hennes däckkrängare, fick varandra

i nöd och lust.

Även om vi, för en sekund, började tvivla. Då de dröjde och dröjde när vi, brudtärnor, näbbar och bestmans stod och väntade och väntade vid entén, tillsammans med en bekymmrad präst som undrade: "Brukar de vara sena eller??"

Men de kom och vigseln var vacker.

Och även om brudens händer darrade, så klarade både hon och hennes man av att minnas och säga sina löften.

Sedan följde en minnesvärd bröllopsfest med:

Galna lekar!

En för att ta reda på "vem som bestämmer."

Och en för att få brudgummen att kyssa (bland annat) Dalle och lura honom till att tro att Dalle egentligen var bruden. Vilket brudgummen också gjorde, till allas förtjusning (inte minst Dalles).

Hysteriskt mycket gapskratt!

Ett och annat ljus i munnen!

Vilket det enbart var Dalle och vår egen fotbollsfru som klarade av med bravur. Fotbollsfruns man, storebror Johan däremot upplevde ren och skär skräck när ljuset fastnade där, på tvären, i munnen och inte kom ut.

En och annan vansinnigt galen dans!

Vilken naturligtvis Dalle, storebror Johan och lillasyster Ida som stod för.

Och så lite "diamantstöld", mycket pussar, god mat, falsksång, tal, applåder som uteblev och ägde rum, Wifive, överförfriskade myrslokar, skvaller och party och så lite klagomål från den äldre generationen, på den fruktansvärda musik som spelades. Eller musik, den kunde ju inte ens kallas för det. Oväsen var vad det var.

Med andra ord:

En helt lyckad kväll!

Och nu:

Upplever jag baksmälla för första gången på fyra år.

"Jag är bakfull för andra gången på en vecka!" sa lillasyster Ida, innan hon åkte tillbaka till Kopparberg.

Slutgiltligen:

ETT STORT GRATTIS TILL BRUDPARET!

Tre djävlar...

Tre djävlar intog kyrkan igår...

Två av dem skulle gå framför brudparet, fram till altaret.

Den första somnade i sin moster Idas famn, undertiden vi väntade på brudparet vid entrén och sov sig sedan igenom hela vigseln.

Den andre ville inte stå vid sin mammas sida, utan hasade runt prästen, på golvet, på rumpan, undertiden som brudparet avlade sina löften.

Den tredje och yngste ville inte vara sämre, utan gav sig fan på att överrösta prästen med gnäll och gråt.

Röjning

Ibland slår den till, effektiviteten!

Efter en hektisk morgon på Öppna Förskolan åker vi hem och jag drar igång och röjer hela huset.

I alla fall nästan!

Jag sparar ett rum...

Tv-rummet!

Det kommer ändå hällas ut lådvis med leksaker där inne inom de närmsta timmarna.

Lika bra att spara den röjningen till kvällen.

Det är jul snart säger de:

Och juligare än så här lär det nog inte bli hemma hos familjen Kaos.

Åh nej!

Doden kan klättra upp i gåstolen själv.

Och vanligtvis hamnar han åt fel håll.

Men vad spelar det för roll, han är skit glad för det!!

Bajs!

"Mamma, maaammaaa!" Ropar treåringen från övervåningen.

Yrvaket går jag upp för trappan.

"Mamma titta!"

"Vad är det för nåt?" undrar jag och tittar på hans utsträckta hand.

"Vad har du gjort? Är det blod?" Frågar jag och tittar på hans fingrar, som är täckta av något.

"Neej! Inte blod, bajs!"

"Är det bajs??? Ja det är det!" Nu ser jag tydliga spår av att han grävt innanför blöjan.

Resultatet är bajsiga fingrar och en bajsig matta.

Fan! Bara inte Doden vaknar nu mitt uppe i allt.

Gos!

Gos!

Och lussekatterna...

Och lussekatterna blev inte goda de heller.

Brända pepparkakor

Ja minst en plåt, med pepparkakor, ska ju bli brända.

Gårdagens pepparkaksbak

"Nu ska jag göra en gris till" säger Dalle

"Men fan Dalle! Kan du inte göra något annat än grisar?"

"Äh! Doden vill ha grisarna."

"Det vill han inte."

"Då gör vi en gris till! Eller hur Melker..."

"Dalle!!"

"He hehe!"

"Jag får ju bara göra hjärtan, för att kompensera alla dina jäkla grisar."

"Nu ska vi se... Vad ska jag göra?? Jo jag gör en gris."

"Meh! Gör en stor gris nu då, i alla fall."

"Ett stort svin!"

Klart att jag är glad över remissen, men!

Min mamma säger:
"Skönt att provsvaret var negativt iaf.."

Svar:

"Ska vi egentligen tycka att det är skönt? Att Doden inte är allergisk. Det beror ju på hur man ser det. Ok! Ingen synlig allergi. Men han kan ändå vara allergisk (i alla fall mot laktos). Ingen allergi! Vad är det då? Det betyder ju att det är någonting annat som är fel. Varför?? Jo för att han väger lika mycket som en sex månaders bebis (eller till och med som yngre barn). Är det vad som ska anses vara normalt? Men inget problem med sköldkörteln i alla fall."

Man kan inte...

Det är ju nu det verkliga livet egentligen skall börja.

Alltså, livet då man lär sig kombinera föräldraskapet med dagis, jobb...

Det är nu man ska kasta sig in i karriären igen.

Kanske inte nu, nu.

Men ändå, snart!

Lille Doden är snart ett år. Till våren är det tänkt att han ska skolas in på dagis.

Men hur? Han är ju som en bebis.

Och jag menar inte: "Åh! Tiden har bara flugit iväg (det har den förvisso), han föddes ju igår och nu ska han REDAN börja på dagis. Åh! Tiden har gått alldeles för fort."

Utan jag menar: "HUR i hela friden ska han kunna lämnas på dagis? Han är ju som en bebis. Han väger som en bebis, äter som en bebis, sover som en bebis. N-ååå-g-ooo-n-t-iii-n-g är f-eee-l! Man kan inte skola in sitt barn på dagis när någonting är feeel."

Eller är det det man kan??

Ska???

Äntligen!!

Äntligen, äntligen, äntligen har vi fått en remiss till NÄL.

Halleluja!

En läkare på Vårdcentralen kunde, efter mycket om och men, efter att ha läst provsvaren från KEM. LAB (som inte visade någonting) och en hastig titt på Dodens tillväxtkurvor, tillslut konstatera att:

"Ja men självklart ska ni ha en remiss till en barnläkare. Ingen tvivel om saken."

Så nu väntar vi igen.

Så här glad:

Så här glad blev treåringen över presenterna som pappa Dalle hade med sig från Cinderellakryssningen.

En jätte Musse Pigg-PEZ!

Ett jätte grimage-grin-flin!