Idag

Tog min älskade man med mig, barnen, deras kusin och föräldrar, mormor och hennes man till kusten.

Dalle han svor och var förbannad hade krämpor och svettningar. Ett och ett halvtåringen stämde in och skrek likt en besatt gris.
Det var inte deras dag, men vi andra var hur nöjda som helst. Njöt av värmen och solen och loppisfynden här.

Barnen vågade inte doppa sig bland all tång och alla krabbor. Men plaska med fötterna det var de inte ett dugg rädda för.

Minneslucka

Det kan nog vara så att jag är en aningens förvirrad och disträ.

Exempel 1:
I morse skulle jag koka kaffe åt Dalle. När jag kommer tillbaka tio minuter senare så finns det bara ljummet vatten i kannan. "Men va fan! Har filtret vikt sig då?" Jag ser efter och "Nä! det hade det inte. Fan va skumt!" Ja ja, jag häller i vattnet i bryggaren igen och sätter på knappen och går där ifrån. Då slår det mig: Jag hällde ju aldrig i vattnet i bryggaren innan jag satte på knappen. Det är därför som det inte runnit något vatten genom filtret och det är därför som vattnet bara är ljummet. Fy fan vad idiotiskt!

Exempel 2:
Strax efter klockan 18.00 idag så bläddrar jag i min almanacka och upptäcker att det igår var min och Dalles fyraåriga bröllopsdag.
"Jaha!" Det hade jag inte en tanke på. Det hade totalt försvunnit ur mitt minne (ja Dalles också för den delen).
"Du Dalle! Det var ju vår bröllopsdag igår" säger jag och skakar förvirrat på huvudet.
"Hur kunde vi glömma den då?"
"Jaså var den igår!? Ja ja vi bråkade i alla fall inte något större igår och det var ju tur" blir Dalles svar.

Men alltså nä! Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte glömma bort bröllopsdagen på det här viset. Jag behöver inga presenter och ingen uppvaktning, men jag vill i alla fall komma ihåg när den infaller och jag vill absolut att Dalle kommer ihåg den också.