Mirakel kan ske!
Det har skett ett nu!
Vi la ettåringen igår kväll runt klockan sju och han vaknar inte förrän klockan 07.45, dagen efter.
Han har alltså sovit hela natten, i sin egen säng.
Hallelluja moment så att säga!!!
Sen att han låg och skallade spjälorna i 180 km/h, när klockan var 24.00, det pratar vi inte om. Nu ska vi bara se till det positiva!
Sen att jag försökte skydda hans stackars skallben genom att lägga min hand mellan (hjälpte ju föga. Jag fick ju ont!!) det ska vi inte heller nämna här.
Vad vi kan skriva är att efter att han slurpat i sig en hel flaska välling, mitt i natten, sträcker han flaskan mot mig och sa:
"Ta-ta!"
"Tack, tack älsklig!"
Det var vackert det!
