Mammas stora pojk!

Stora pojken har han blivit, vår treåring.

Åker framåtvänd i "nya" bilen, somnar själv i stora sängen, kan räkna till tretton, kan både bokstäverna s, w, m och a och siffran 8 och så ska han börja på stora avdelningen på dagis.

Det går undan minst sagt!

Idag var det dags att påbörja överskolning från småbarnsavdelningen till stora syskonavdelningen.

Treåringen var förväntansfull när vi anlände på dagisparkeringen.

När vi sedan går in i tamburen blir han besviken.

"Ja vill till stora avdelningen!" protesterar han.

"Ja jag vet det älskling! Men du få ju gå in till fröknarna på lilla först."

"Men jag vill inte!"

"Jo men kom nu så säger vi hej först!"

Och så gör vi!

Sedan, på eftermiddagen, är han så stolt. H A N har varit på stora avdelningen idag. H A N är en stor pojk! Mammas stora pojk!

Fem på morgonen:

Det är inte så lite mysigt när treåringen knackar på sovrumsdörren, en si sådär fem på arla morgonen och säger:

"Här kommer jag!" för att sedan krypa upp bredvid mig i dubbelsängen.

Dalle som strax åker till jobbet, sätter sig upp och tittar på sin familj som ligger där och trängs.

En mamma med håret på ända, en ettåring (med benet i gips) på vänster arm och en treåring (med nappen och dohän) på höger arm.

Inte lätt för en pappa att resa sig upp och gå ner för trappan till en iskall källare, för att tända eld i pannan då.

"Men familjen ska ju inte behöva frysa!" tänker han och sätter fyr.