Vi sitter runt köksbordet, sex vuxna och två små barn, i lekrummet härjar de tre större barnen.
"Men va fan står di där nerä för??" undrar Dalle för tjugonde gången och tittar ut genom köksfönstret. Där utanför står en liten folksamling, pratandes med varandra och njuter av solen.
En semletårta senare ser vi plötsligt hur folksamlingen förflyttat sig uppåt, upp på vår parkering, där fyra bilar står parkerade mellan snödrivorna.
Folksamlingen får pressa sig förbi första bilen för att kunna ta sig till andra sidan.
"FAN om de repar bilen!" väser Fredrik.
"VÄNTA!!!" utbrister Sebastian... "Jag ska sätta igång larmet på bilen" och han flyger upp ur stolen och ut ur köket. "Jag har ju sånt där fjärrutlöst larm på bilen" ropar han ifrån hallen. Kvar sitter vi i köket och hejar på.
Sebastian biipar bilen, det går några sekunder och vi sitter tysta runt bordet, spända av förväntan och så börjar bilen tjuta. Vi vrider oss av skratt!
"Men det var då HELVETE!" skrattar Sebastian nervöst. "Den går ju inte att stänga av."
"Jag tror att man måste gå dit och sätta nyckeln i låset för att stänga av" säger hans fästmö Johanna.
"Men... H E L V E T E!!!" och så rusar han ut ur köket på nytt.
Folksamlingen står chockade utanför och tittar sig förvirrat omkring.
Då stängs larmet av.
"SEBASTIAN! DEN STÄNGDES AV" ropar vi efter honom och han kommer lättat tillbaka in i köket igen.
"Fan! Varför ska alltid mina skämt spåra ur?" undrar Sebastian.
