Cool guys don't look at explosions sjöng de på MTV 2009 Movie Awards.
Ja jag har sett reprisen. Jag är INTE för gammal för det och det är inte ni heller...
Se själva HÄR
söndag 7 juni 2009
Förnedrande minne
Jag kommer ihåg en gång när jag var en 15-16 år och hamnade på en fest med alldeles "rätt" personer. Jag hade turen som umgicks med personer som kände rätt personer, själv var jag nog lite halvt bortkommen. Men hängde på, ville ju vara en av "the It girls."
Kände ändå att jag hade koll på festen. Kände mig hemma på något sätt, som en i gänget. Inte alls så blyg och bortkommen som jag egentligen var.
Kvällens värdinna, ett år äldre än mig, hade stått och sminkat sig. Snart skulle vi dra vidare och skjutsarna var på väg (vi var långt ute i ödemarkerna). Tjejen, som kvällen till ära var mer populär än någonsin, hade lagt ner stor möda på sminkningen med läppenna och läppstift (kom ihåg att detta var på de mörka läppennornas tid). Pussmunnen skulle vara perfekt. Därför ville ju jag, modig som jag för stunden kände mig (alkoholpåverkad som man var), vara uppriktigt snäll och talade därför om att hon hade råkat måla utanför med läppennan. Inte ville väl jag vara så taskig att jag skulle låta henne gå ut den kvällen, ragga och senare upptäcka, på damtoaletten, att FAN! Sminket.
"Du jag tror du har målat utanför där" sa jag.
"AAAAAAH! FAN ALLTSÅ!! JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT FOLK JÄMT SKA TRO ATT JAG HAR MÅLAT UTANFÖR. JAG HAR ETT FÖDELSEMÄRKE DÄR." Nästan skrek hon mot mig och hennes oh så populära väninnor kunde nu skaka på huvudet i kapp med värdinnan åt denna töntiga tjej (som då var jag).
Ja jävlar vad pinsamt, vad jag skämdes.
Då i alla fall.
Idag kan jag nästan bli förbannad.
FAN! Jag ville ju bara vara snäll.
Inte kunde väl jag veta att hon hade ett födelsemärke på "fel" ställe i hennes perfekta ansikte.
Jag vågade ju bara för en gångs skull säga något till henne.
Vinna poäng genom att vara snäll.
Snacka om att bli nertryckt i skorna.
Beatch!!
Kände ändå att jag hade koll på festen. Kände mig hemma på något sätt, som en i gänget. Inte alls så blyg och bortkommen som jag egentligen var.
Kvällens värdinna, ett år äldre än mig, hade stått och sminkat sig. Snart skulle vi dra vidare och skjutsarna var på väg (vi var långt ute i ödemarkerna). Tjejen, som kvällen till ära var mer populär än någonsin, hade lagt ner stor möda på sminkningen med läppenna och läppstift (kom ihåg att detta var på de mörka läppennornas tid). Pussmunnen skulle vara perfekt. Därför ville ju jag, modig som jag för stunden kände mig (alkoholpåverkad som man var), vara uppriktigt snäll och talade därför om att hon hade råkat måla utanför med läppennan. Inte ville väl jag vara så taskig att jag skulle låta henne gå ut den kvällen, ragga och senare upptäcka, på damtoaletten, att FAN! Sminket.
"Du jag tror du har målat utanför där" sa jag.
"AAAAAAH! FAN ALLTSÅ!! JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT FOLK JÄMT SKA TRO ATT JAG HAR MÅLAT UTANFÖR. JAG HAR ETT FÖDELSEMÄRKE DÄR." Nästan skrek hon mot mig och hennes oh så populära väninnor kunde nu skaka på huvudet i kapp med värdinnan åt denna töntiga tjej (som då var jag).
Ja jävlar vad pinsamt, vad jag skämdes.
Då i alla fall.
Idag kan jag nästan bli förbannad.
FAN! Jag ville ju bara vara snäll.
Inte kunde väl jag veta att hon hade ett födelsemärke på "fel" ställe i hennes perfekta ansikte.
Jag vågade ju bara för en gångs skull säga något till henne.
Vinna poäng genom att vara snäll.
Snacka om att bli nertryckt i skorna.
Beatch!!
kärlek
"Titta va fint!!" Säger jag och ler stolt när jag, ute på altanbordet, ställer en vas med nyplockade Lupiner.
"Ja det var fint!" säger Dalle. "Hela du är fin!"
Nnnaaaaaa!!! Så gulligt!
"Ja det var fint!" säger Dalle. "Hela du är fin!"
Nnnaaaaaa!!! Så gulligt!
Negel
"Men Melker du har ju en egen cykel" säger jag för att avleda två och ett halvtåringen ifrån grannens stora damcykel.
"Jaaa! Mäkä ha negel cykel."
"Ja! Melker har egen cykel" säger jag.
"Mäkä ha negel cykel."
"Säger han neger??" undrar Dalle sen när två och ett halvtåringen stolt talar om att han, nytt för dagen, har lärt sig säga ordet egen.
"Jaaa! Mäkä ha negel cykel."
"Ja! Melker har egen cykel" säger jag.
"Mäkä ha negel cykel."
"Säger han neger??" undrar Dalle sen när två och ett halvtåringen stolt talar om att han, nytt för dagen, har lärt sig säga ordet egen.
Ibland
Ibland råkar man vara på äckligt bra humör.
Idag fick vi, familjen, ett sådant infall.
Därför har vi stått och rockat loss i köket till gammal Cascada (-06) musik.
Två och ett halvtåringen och Dalle har kört robotdansen och jag och bebisKonrad har kört studsdansen.
Nu är vi svettiga, glada och helt slut.
Tack familjen!!
Idag fick vi, familjen, ett sådant infall.
Därför har vi stått och rockat loss i köket till gammal Cascada (-06) musik.
Två och ett halvtåringen och Dalle har kört robotdansen och jag och bebisKonrad har kört studsdansen.
Nu är vi svettiga, glada och helt slut.
Tack familjen!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)