Som ni ser på tidigare inlägg så är det jag, Fru Märkvärdig som tjötar mest på mina och Grannfruns kvällspromenader.
Det är allt bra tur att jag har en sån fin Grannfru som orkar lyssna på allt ordbajseri som kommer ur den här munnen. Jag menar det är inte lätt att vara sjukskriven och sitta hemma och se på serier hela dagarna och inte prata med en levande själ. Det är mycket som ska ut när man väl stöter på en vuxen människa.
Nu ska jag tvinga Dalle att sluta spela det där fjantiga tv-spelet där man ska krocka med sin bil i allt som rullar, gå och ta en kvällssmörgås och sätta på Lost (Nu skulle alla runt 11-12 års åldern fnissa. "Hihih Sätta på. Ska du SÄTTA PÅ Lost hihihi" För dem är alltså ordet "sätta på" enbart förknippat med sex (för er som inte förstod detta). Ja jag har fått höra det så många gånger, ifrån just 11-12 åringar. För bättre humor har de inte i den åldern. Gullungar!).
Sätta på Lost var det ja! För snart är det ta mej tusan läggdags. För vårt eget bästa.
måndag 30 januari 2012
MEN GUUUUUD!!!!
Samtal under kvällens promenad på isiga gator och under sparsam belysning.
JAG: "Jag har vart sugen på att skaffa en hund nu den senaste tiden. Men jag fattar ju att det är en bebis som jag vill ha. Jag menar, jag vill ju inte ha en hund som hårar och som man måste gå ut med i tid och otid. Det är ju en bebis jag vill ha. Och jag och Dalle har ju alltid sagt att vi ska vänta tills det att äldsta sonen börjar i första klass."
GRANNFRUN: "Jaha!! Så det blir nästa år då?!?"
JAG: "Neeej men nej!! Han ska ju börjar förskoleklassen först... ja... nu till hösten...
MEN HEEEERRREEEEGUUUUUD!!!!!!!! Han börjar ju första klass NÄSTA ÅR. Nej men det går ju inte, det går ju bara inte. Vi kan ju inte, inte redan nästa år. Det är vi absolut inte redo för. Vi har ju lovat varann att vi ska ha ett helt år utan krångel och besvär innan vi börjar med babymakingen. Jag menar ett helt år av bara Åh guuuuud va gött vi har det nu. Jag menar det finns ju ingen chans i världen att det skulle hinna inträffa tills nästa år. Nej vi får helt enkelt vänta tills lillpojken börjar först klass."
Men om vi väntar tills lillpojken börjar i första klass så är han sju år. Det betyder att stora pojken är nio år och DET betyder att när bebisen är sju år så är stora pojken sexton år... Hur kul är det på en skala? Vad får bebisens storebröder för kul av ett "litet" syskon då? När det är moppar och tjejer och ja till och med övningskörning och fester.
Fast sen slår det mig att jag är åtta år äldre än min lillasyster Ida och jag var världens stoltaste storasyster när hon kom. Jag brukade bära omkring henne som en kung, en drottning, en prinsessa. Ja tills jag blev så stor att jag började hålla mig hemifrån.
Det kanske inte är en omöjlighet ändå? Det kanske inte är fel att satsa på en sladdis när lillpojken börjar ettan? Då är jag 34 år och Dalle 36... Är vi för gamla då?
Det kanske är det här som är den nya planen? Vad säger du Dalle?
Och hur länge tycker ni att det ska vara mellan syskonen? När har det gått för lång tid? Och när ska man egentligen inse att nä tusan vi får allt nöja oss med de barnen vi har?!
JAG: "Jag har vart sugen på att skaffa en hund nu den senaste tiden. Men jag fattar ju att det är en bebis som jag vill ha. Jag menar, jag vill ju inte ha en hund som hårar och som man måste gå ut med i tid och otid. Det är ju en bebis jag vill ha. Och jag och Dalle har ju alltid sagt att vi ska vänta tills det att äldsta sonen börjar i första klass."
GRANNFRUN: "Jaha!! Så det blir nästa år då?!?"
JAG: "Neeej men nej!! Han ska ju börjar förskoleklassen först... ja... nu till hösten...
MEN HEEEERRREEEEGUUUUUD!!!!!!!! Han börjar ju första klass NÄSTA ÅR. Nej men det går ju inte, det går ju bara inte. Vi kan ju inte, inte redan nästa år. Det är vi absolut inte redo för. Vi har ju lovat varann att vi ska ha ett helt år utan krångel och besvär innan vi börjar med babymakingen. Jag menar ett helt år av bara Åh guuuuud va gött vi har det nu. Jag menar det finns ju ingen chans i världen att det skulle hinna inträffa tills nästa år. Nej vi får helt enkelt vänta tills lillpojken börjar först klass."
Men om vi väntar tills lillpojken börjar i första klass så är han sju år. Det betyder att stora pojken är nio år och DET betyder att när bebisen är sju år så är stora pojken sexton år... Hur kul är det på en skala? Vad får bebisens storebröder för kul av ett "litet" syskon då? När det är moppar och tjejer och ja till och med övningskörning och fester.
Fast sen slår det mig att jag är åtta år äldre än min lillasyster Ida och jag var världens stoltaste storasyster när hon kom. Jag brukade bära omkring henne som en kung, en drottning, en prinsessa. Ja tills jag blev så stor att jag började hålla mig hemifrån.
Det kanske inte är en omöjlighet ändå? Det kanske inte är fel att satsa på en sladdis när lillpojken börjar ettan? Då är jag 34 år och Dalle 36... Är vi för gamla då?
Det kanske är det här som är den nya planen? Vad säger du Dalle?
Och hur länge tycker ni att det ska vara mellan syskonen? När har det gått för lång tid? Och när ska man egentligen inse att nä tusan vi får allt nöja oss med de barnen vi har?!
FÖR FÖRSTA GÅNGEN
Lyckan och skrattet!!!
Trots att han satt mer på rumpan i snön än vad han stod upp.
GODMORGON VÄRLDEN
Allt för att lena halsen som idag är tjock och öm. Det är väl så det blir när man får stå ute, i minusgrader, och vänta på en taxi som aldrig kommer och frysa så mycket att tänderna håller på att klappra gatan fram utan dig.
MEN med lite värktabletter så ska nog kroppen sluta vara rädd för beröring.
Förresten!!! Det är allt mysigt att tända lite ljus, på morgonkvisten, trots att man äter frukost i ensamhet.
Var familjen är? Jo Dalle han jobbar och barnen ville se på barntv samtidigt som de åt sin frukost och jag lät dem göra så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)