Ettåringen vaknar till och gnyr i sin säng. Jag öppnar dörren och tassar in. Det är så mörkt att jag inte ser handen framför mig.
Jag stryker honom på benet, precis som han brukar tycka om och vyssar, drar upp täcket så att han inte ska frysa. Då börjar han frusta och gnälla. Jag försöker stryka honom över ryggen och upptäcker att han ligger med fötterna på huvudkudden. Han ligger alltså begravd under täcket och uppskattar inte alls min omtanke att skydda honom mot kylan.
