Mamma koltrast kommer flygandes genom luften.
Bakom björken kan hon skymta sitt bo, i den övergivna balkonglådan på det gröna huset.
Hon hör sina ungar ropa på henne.
"MAT! MAT! MAT! MAT!"
Hon suckar ljudligt och håller på att tappa maskarna som hon har i näbben. "Tusan!" Tänker hon. "Det höll på att gå galet! Hungriga ungar som håller på att driva mig till vansinne. Stressa sin stackars mamma på det där viset."
Hon flaxar vidare, så fort som vingarna bär henne.
"Ju snabbare jag kommer fram, desto fortare får ungarna sin mat och jag får en sekunds tystnad." Mamma koltrast kan nästan känna stressvetten bryta ut under hennes små vingar.
"Jag tror bestämt att jag får ta och putsa mig lite extra under vingarna innan pappa koltrast kommer hem." Tänker hon och förbereder sig för landning.
"Nedrans pappa koltrast som övertalade mig att överge det fina buskaget i dungen för det här! En sliten balkonglåda mitt i stan. Snacka om medelålderskris! Vilja byta ut det trygga mot det "f a r l i g a"."
Mamma koltrast sneglar mot sina grannars bo. Där Fru bofink sitter och putsar sina bröstfjädrar.
"Jo jo! Jag kan allt tänka mig varför pappa koltrast valde att bosätta sig i just den här balkonglådan." Tänker mamma koltrast och måste ruska på huvudet för att skaka av sig obehagskänslan. Fru bofink kan sitta där och tro att hon är något. Med sina gråbruna, tråkiga fjädrar. Inte så fina, olivfärgade, som mamma koltrasts inte.
Mamma koltrast sätter ner sina klor i det välbyggda boet, som hon byggt själv, medan pappa koltrast flugit runt och "övervakat" reviret. "Jo säkert! Visade upp sig för grannarna var vad han gjorde."
Mamma koltrast fyller sina fyra ungars näbbar och sluter sina ögon och njuter av den korta sekund av tystnad som infinner sig. "Häärligt!"
"BAJS! BAJS! BAJS! BAJS!" börja plötsligt ungarna skrika då. Mamma koltrast öppnar sina ögon och tittar ner i boet. Äldsta ungen vänder upp rumpan i vädret och mamma koltrast böjer sig framåt och suger i sig den vita avföringen. Ingen oreda i detta rede inte.
Stärkt av detta tar mamma koltrast sats och lyfter från boet. Medan hon flyger bort och iväg hör hon ungarna skrika efter mat. Mamma koltrast stänger öronen och börjar fokusera på sin uppgift...
/Fru Märkvärdig!
