Av vad du gjorde och vad som hände just den här dagen för nio år sedan?
Det jag minns är vaga ögonblick. Kanske ganska imponerande med tanke på mitt fruktansvärt dåliga minne. Men du kanske minns vad du åt till middag till och med?!
Jag minns att jag och Dalle låg, i det som då var vårt sovrum och tittade på de sena nyheterna.
Några ungdomar hade kört av vägen någonstans. Man fick se bilen, hur den låg tillknycklad ute på en åker. Någon hade tydligen dött...
Jag skulle upp tidigt dagen efter för att göra allra första dagen på min praktik.
Sedan minns jag att mamma ringde. Jag vet inte om jag svarade direkt, om hon fick ringa flera gånger eller om hon kanske ringde Dalle tillslut? Eller ringde hon gång på gång tills jag fattade hinten och svarade? Eller svarade jag på första signalen? Oväsentligt egentligen.
Mamma berättade att min kusin hade varit med om en trafikolycka och omkommit och jag förstod att det var om honom som nyhetsinslaget hade handlat om. Han hade inte kört själv, men inte haft något säkerhetsbälte på sig. De hade kört väldigt fort. Väldigt fort...
Sen minns jag faktiskt inte mer av den dagen. Mer än att jag, i chock handlade väldigt rationellt.
Nästa minnesbild är ifrån dagen efter då jag tidigt går upp och ringer till min handledare och förklarar att jag nog inte kan komma.
Jag är rädd för att sitta bredvid, i en bil, när någon kör för fort. Och jag minns hur svårt det har varit, genom åren, att få den som kör att sakta ner. Sakta ner på grund av riskerna, på grund av att man faktiskt kan dö. Man är mesig då, om man är rädd. Inte hjälper det att man förklara att jag faktiskt vet vad som kan hända. Den som kör, kör för fort har ingen respekt, ingen respekt för andra, ingen respekt för livet.
Jävla coola killar som är unga och dumma och som tror att de är odödliga. Att de, trots att de bara har haft körkort i några månader, tror att de är bäst i världen på att bemästra ett fordon på fyra hjul som dundrar fram på en smal skogsväg i 120 km/tim. Som triggas igång av att se tjejen i baksätet krampaktigt hålla sig fast i sätet för att inte kasta sig ut genom dörren i ren panik. Som triggas igång och njuter och trampar mer och mer på gasen ju mer hon skriker "SLUTA DÅ FÖR HELVETE". Som hånfullt flinar åt sin kompis som sitter i passagerarsätet och låtsas som att han tycker att det här är hur roligt som helst, trots att han spänner hela sin kropp och ber en tyst bön om att det här ska gå väl. Istället för att ta tjejens parti och våga höja rösten och be sin kompis att stanna biljävlen.
Kanske klarar man sig, kanske dör man.
Kanske är det bäst att inte chansa.
Kanske är det plötsligt försent.
R.I.P
