"Du måste elda!" klagar jag på Dalle.
"Jag ska bara... Bara bara!"
Men jag kan inte vänta på att han "ska bara" jag fryser nu.
Så jag sätter på det element, som blåser varmluft och som värmt mig många frusna dagar under den istidskalla vinter som varit.
Det blåser och durar ute i hallen och sakta men säkert sprids värmen runt i huset.
Plötsligt hör jag Dalle rusa fram genom huset, lik en hjord av elefanter.
"Vad är det som händer?" Frågar jag och sticker fram huvudet.
"Elementet brinner!" Vrålar Dalle.
"Men vad säger du?!?"
Och mycket riktig! Någon (?) har kastat, någonting, ner i elementet och nu ligger det där och glöder och ryker.
Mitt stackars element!
Nu kommer jag aldrig få sätta på det igen. Aldrig känna dess värmluft mot min frusna hud.
Dalle kommer förvisa det ner till källaren.
Farväl, min trogna vän, kompanjon och följeslagare.
