Tar mig en choklad Nutrilett till tidig lunch.
Får tummen ur.
Blandar och skakar och tar mod.
En djup klunk av den pulvriga chokladsmaken
och det är som om det senaste året aldrig har ägt rum.
Tiden dras tillbaka och jag står på förskolans utegård,
iförd regnkläder, i full färd att köra in alla cyklarna i förrådet.
Varje dag, till lunch, drack jag en Nutrilett.
Varje dag, tills jag blev gravid med bebisKonrad.
Det var ju meningen att jag skulle dricka Nutriletten först och sedan bli gravid.
Inte var det tänkt att det bli jackpot på första försöket.
Det är alltså ett år sedan.
Ett år, som gått så fort, att jag nu inte kan känna att det egentligen har passerat.
Mina kollegor blev genast nyfikna när jag inte längre drack chokladdryck till lunch.
"Jaha! Varför har du slutat med Nutriletten nu då??"
"Öööh! Ja!" Äh det är väl lika bra att berätta. Trots att jag endast är i vecka fem.
Och sagt och gjort.
Nio månaders kräkande, tårar på grund av foglossning och humörsvängningar, förlossningssmärtor, avslag och bebislycka, läckande och stinna bröst, tremånaders kolik och syskonavundsjuka, öroninflammationer och förkylningar, smakportioner som ratas och sluta-amma-depressioner, svält och ja nu är vi här. Nästan ett år senare.
Ett år av tvåbarnschock!
Att det kan gå så fort
och att en enda smakupplevelse kunde flytta mig tillbaka i tiden på det viset.
