En kär vän till oss finns inte mer.
Hen hade haft problem länge och mådde inte bra på slutet.
Hen kunde inte ta emot det vi ville ge hen.
Hen kunde inte ens behålla vatten utan att stänga av helt.
Vi försökte hjälpa hen så gott vi kunde. Vi gjorde faktiskt allt i vår makt. Men vi vet ändå att varken jag eller Dalle har någon skuld i det som slutligen hände.
Dalle tror att det var lchf tog hens liv.
Om så är fallet känner i alla fall jag skuld.
Jag var så övertygande med min lchf-propaganda.
"Fett är nyttigt! Fett mår du bra av! Du kan inte få nog av fett! Du blir mätt på fett."
Men jag kunde inte veta att det skulle sluta så här.
Om jag bara hade kunnat...
Om jag bara hade gjort på något annat sätt.
Men nu är det försent och nu får vi (jag i allra högsta grad) ta efterföljden med rak rygg.
❤
❤
❤
❤
❤
R.I.P kära diskmaskin.
Nu diskar vi för hand.
Men du kommer att ersättas. Inom sinom tid.
Jävla sätt att gå och dö på det där sättet.
