söndag 19 februari 2012

SÖMN SAY WHAT??

Jag blir så trött på det här.

Ja faktiskt ordagrant.

Varje kväll när jag går och lägger mig, det spelar ingen roll hur trött jag än är, jag kan vara så trött att ögonen sprutar blod... Så fort jag lägger mig ner på kudden så säger min hjärna:

PLING!! PLINGELINGELING!!!

Och så börjar jag tänka en lång rad osammanhängande tankar: Jobbiga tankar, roliga tankar, trevliga tankar, skrämmande tankar, smarta tankar, dumma tankar, aha tankar, åh nej tankar, men guuud tankar, men slutatänkanuförihelvetejagblirtokig tankar...

Och så maler min hjärna på tills Lillpojken avbryter dem med sitt dunkande och alla chanser till sömn är borta för alltid.

Och det här går ju an på vardagarna när jag, nu under sjukskrivningen, får chansen att sova till klockan...12.00 och på så sätt ta igen förlorad nattsömn.

Men på helgen, när barnen kommer och väcker oss klockan sju. Då säger min hjärna:

Kaaaatchaaaaoooo!!

Likt värsta Blixten MacQueen och så gasar den på som om det gällde liv och död. Och chanserna till att somna om är lika med ingenchansihelvete.

Så det är lika bra att gå upp, med kanske tre timmars sammanhängande sömn i bagagen och en utmattning hängandes runt halsen.

Och lagom tills det att frukosten ligger i magen så är jag så trött igen att ögonen gråter och näsan blöder. Men NU kan jag ju INTE gå och lägga mig. Nä för nu har dagen börjat. Nu ska barnen aktiveras, nu ska tvätten tvättas, golvet sugas, livet ska leka...

Jag ska bara orka lyfta armen först.