torsdag 4 augusti 2011

ÄR NI ÄCKELMAGADE? SCROLLA I SÅ FALL FÖRBI DETTA INLÄGG:

Jag delade min stortånagel i två, när jag slog i min stortå i tröskeln förut.

Om det gjorde ont? HELL YEAH!!

Om jag grät? Nej inte riktig, men det gjorde sjuhelvetes ont och en och annan tår grät jag allt inombords när jag insåg att nagellacket hade skavts av och att jag inte skulle kunna ta bort resterande med nagellacksremover eftersom det skulle svida något förbaskat och att DET skulle göra lika ont som när jag slog i den.

Ja det är ett bekymmer utan dess like.

Jäkla skit!


LEILA LINDHOLM

Igår tittade jag och Dalle på "Leila bakar i Frankrike."

Jag menar se bara på det här krystade leendet.

Vi sitter och tittar och tittar och hon bakar ju förbaskat goda saker.
Det riktigt vattnar sig i munnen.

Men tusan som hon ser besvärad ut.

Hon ser ut som en babushkamamma som ska laga mat åt de fyrtio farbröderna som sitter i vardagsrummet och väntar.

Hon ler ett påklistrat leende, ser stirrig ut, pratar hackigt och sluddrar nästan.
Hon ser verkligen inte ut att vilja göra det hon gör.

I och för sig skulle jag heller aldrig vilja ställa mig och baka ett surdegsbröd som ska knådas i tolv minuter och sedan jäsas i två timmar. Men hon får ju trots allt betalt för det och hon får baka det i "fantastiska Frankrike" som hon "drömt om sååå länge".

Nej du Leila!

Jag köper det inte.

Tacka vet jag

Per Morberg.

Här ser vi då ett äkta leende.
Eller så är han en riktigt bra skådespelare, åtminstone.

FLICKAN PÅ TÅGET!

Ni har säkert hört det här som hände igår om den elvaåriga flickan som blev tvingad av tåget för att hon inte kunde visa upp sin biljett. Eftersom hennes storasyster hade dem och hon var på toaletten. Inte kunde hon förklara sig heller, eftersom hon knappt kunde prata svenska.

Tåget hade stannats och flickan fick kliva av...

Och ingen visste sedan vart hon var.

Inte hennes syster, inte hennes föräldrar, och absolut inte tågpersonalen.

Nu föreställer jag mig att mina barn åker med på ett tåg, kanske utan biljett (man har ju själv åkt tåg/buss utan att betala när man var yngre) (kanske inte när jag var elva, men ändå) (och mina barn kan ju förvisso svenska och skulle kunna förklara situationen, men i alla fall).

Och så föreställer jag mig att de blir avslängda från tåget, någonstans, mitt ute i ingenstans. Ingen vet var de är, ingen vet om det händer dem något.

Kanske är de så unga att de inte ännu har någon mobil? Eller så är de kanske äldre men inte har någon mottagning? (Jo det finns faktiskt sådana ställen. Det finns gott om dem här i trakten där vi bor).

Föreställ er nu att det skulle hända dem något och att de inte kan påkalla hjälp. Skulle tågpersonalen kunna förlåta sig själva då? Skulle de kunna leva med detta på sitt samvete? Vad skulle man som förälder göra??

Dina barn skulle åka tåg, kom aldrig fram och personalen har ingen aning om vart de har tagit vägen. De dumpade dem någonstans i skogen mellan X och Y.

Men alltså! Seriöst. Man kan väl för fan inte slänga av en elvaårig flicka från tåget?!? Man låter väl henne åka med till en station och tar med henne in till någon som är ansvarig? Någon som åtminstone kan kontakta polisen, som kanske har mer resurser att leta upp barnets föräldrar? Jag menar allvarligt talat. Tyckte inte mannen som lämpade av henne vid sidan av spåret att det var lite konstigt att en så liten flicka faktiskt åkte tåget ensam från första början.

Vad var HANS problem?

SKITRYGGEN!!

Skitryggen är tillbaka och likaså det dåliga humöret och på köpet den dysfunktionella familjen.

HÄRLIG start på höstterminen.

Välkommen krämpor, sjukdomar och andra ohälsosamma tillstånd...