Rice Krispies över hela golvet

Ååååååååååååååååååh Neeeeeeeeeeeeeeeeeeej! Tvåårigens Rice Krispies över hela jäkla golvet.

Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer klaga på min man på denna blogg... Onda ting händer då.

Diskberget

Igår kände min kära man att det var läge att klaga på det enorma berg av disk som bildats i diskhon, så det gjorde han. Så han klaga, klaga, klagade och jag förklarade, väldigt irriterad, att:

"Den dagen du själv vart hemma ensam och sjuk, tillsammans med två barn som också är sjuka, då har du rätt att klaga. För du har ingen aning... Och att du då ens kan med att klaga. Jag har ju inte haft tid att ta disken. Det fattar du väl."

Han fattade, för efter en stund kom han och bad om ursäkt.

Men jag var inte riktigt färdig så jag fortsatte lite senare.

"Jag sa ju förut att den dagen du har vart hemma, sjuk, tillsammans med två barn... Du har ju inte ens vart hemma med två barn när du är frisk..."

Inombords skrek jag:

"HUR FAAAAAAN KAN DU MEEEEEEEEEED ATT KLAGA."

I morse var det jag som tog hand om den sablans disken. Trots två barn och sjukdomar.

Men man kan ju verkligen undra varför inte min kära man tog hand om disken igår eftermiddag? Eller igår kväll? Eller varför inte i morse, klockan 05.00, innan han åkte till jobbet?

Man kan undra om han kände som så här: "Att disken, den får Johanna allt ta hand om."

Eller vad???