Som jag tidigare skrivit så är jag en förbannat frusen människa, som kan känna av minsta temperaturskillnad i inandningsluften.
Min man påstår att det är jag, enbart jag, i hela världen som fryser så mycket. Ingen, ingen annan tycker att det är kallt hemma hos oss. Och med ingen annan i hela världen så syftar han på sig själv och på de i hans familj.
De i min familj tycker alltid att det är kallt hemma hos oss...Konstigt det där.
Idag var jag och min andra hälft hemma hos en gammal bekant till oss. Han påstod att detta är ett allmänt och välkänt fenomen inom kvinnosläktet. Alla kvinnor, tjejer, flickor fryser och vill ha minst 25 grader varmt inomhus.
Stämmer detta? I min familj är vi i och för sig mest kvinnor och i min mans familj är de mest män. Men det felar med tanke på att min bror (som inte är överfeminin) fryser mest av alla som kommer hit och hälsar på. Och min väninnas dotter fryser aldrig. Hon springer alltid runt i bara mässingen. Detta trots att de har de kyligare än vi hemma hos sig.
Vår bekant var allmänt irriterad över att hans sambo (som är kvinna) jämt går och skruvar upp elementet och att han, som följd, alltid får sänka det eftersom han håller på att dö av svett. Han menar också att han är den enda som verkar förstå att det är sabla svin dyrt att värma upp ett hus. Min man instämmer här och menar att hans fru, alltså jag, skulle vara lika naiv vad det gäller driftkostnader. Tydligen är alla kvinnor lika naiva och ovetande enligt vår bekant, eftersom han kan rabbla upp en hel rad av kvinnor som är minst lika "pantade."
När diskussionen kommit en bra bit in på "kastaskitpåkvinnorstadiet" så säger jag att vi kvinnor kanske vill ha det varmare hemma eftersom vi kvinnor är så vana att stå vid spisen hela dagarna och därför omedvetet vill ha det varmt och skönt omkring oss. Vi, kvinnorna, har ju stått vid spisen och elden och lagat mat sedan grottiden, så det ligger väl i generna. Och det är väl vid spisen ni vill ha oss ni män...
