Jag försöker läsa mellan raderna på Sebastians inlägg:
"Jag är oxså imponerad!! Blir snyggt. Nog för att han är snabb, men halva huset på 4 timmar?"
Menar han att Dalle inte alls är snabb?
Eller att det inte alls var halva huset?
Eller att det inte alls kan ha gått så fort som på bara fyra timmar?
Jag lyckas inte knäcka den här nöten!
måndag 29 augusti 2011
"DET ÄR LÄTT ATT SE LJUST PÅ TILLVARON IBLAND"
Ni vet de där dagarna då livet känns lite som... FAN!
Om man vet att nä nu ska jag vända det här och se livet positivt. Nu ska jag borsta bort allt det jobbiga och bara fokusera på det som är roligt.
Hur börjar man egentligen?
Vad ska man fokusera på?
Jag ska göra ett försök:
- Jag är inte dödssjuk (även om den här förkylningen tar knäcken på mig).
- Jag har tak över huvudet och väggar som är målade i samma färg, i alla fall på 1/4 av huset.
- Jag har mat i frysen och faktiskt även i kylskåpet och skulle den ta slut så skulle det inte göra så mycket för då skulle jag bara kunna ta av mitt lager på magen, höfterna och låren... Det skulle förvisso vara surt för barnen som är utan det här lagret men nu skulle jag tänka positivt.
- Även om försäkringskassan inte vill samarbeta så svarade de ju i alla fall i telefonen.
- Och även om barnen bråkar och slåss så är det ju ett tecken på att de faktiskt är friska nog att gör det.
Äh vet ni vad!
Det här känns förbaskat löjligt...
Men en positiv sak är att snart kommer Dalle hem från jobbet. Han kommer komma in, ge oss en kram, för att sedan gå ut igen för att fortsätta med husrenoveringen.
Det är lätt att se ljust på tillvaron ibland.
Om man vet att nä nu ska jag vända det här och se livet positivt. Nu ska jag borsta bort allt det jobbiga och bara fokusera på det som är roligt.
Hur börjar man egentligen?
Vad ska man fokusera på?
Jag ska göra ett försök:
- Jag är inte dödssjuk (även om den här förkylningen tar knäcken på mig).
- Jag har tak över huvudet och väggar som är målade i samma färg, i alla fall på 1/4 av huset.
- Jag har mat i frysen och faktiskt även i kylskåpet och skulle den ta slut så skulle det inte göra så mycket för då skulle jag bara kunna ta av mitt lager på magen, höfterna och låren... Det skulle förvisso vara surt för barnen som är utan det här lagret men nu skulle jag tänka positivt.
- Även om försäkringskassan inte vill samarbeta så svarade de ju i alla fall i telefonen.
- Och även om barnen bråkar och slåss så är det ju ett tecken på att de faktiskt är friska nog att gör det.
Äh vet ni vad!
Det här känns förbaskat löjligt...
Men en positiv sak är att snart kommer Dalle hem från jobbet. Han kommer komma in, ge oss en kram, för att sedan gå ut igen för att fortsätta med husrenoveringen.
Det är lätt att se ljust på tillvaron ibland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)