Istiden is här:

Men vi räds inte snöovädret. Vi har en mission:
Att hämta posten!


Sedan gör treåringen en hjälteinsats och skottar undan lite på järnvägsspåret så att tåget kan komma. "Klart!"

Det var onekligen tungt för treåringen att pulsa i snön, som gick honom upp över midjan.

"Hopp upp och rid på min rygg!" propsade jag. Men det var inte så lätt som man kunde tro, med alla kläder som var i vägen. Treåringen kan inte hålla sig fast och jag släpper honom rätt ner i snön.

Som tur är så kommer räddningen och vi går efter "plogtraktorn" på tillbakavägen.

Inte varje dag det tar drygt en timme för att gå och hämta posten.

Vi kanske borde frukta snömassorna som kommer ner. Håller det på så här i några månader till så kommer vårt hus att ligga under snön.

Så jävla opraktiskt att bygga en hall, en ytterdörr och en altan i samma höjd. Hade fungerat finemang i vanliga svenska vintrar. Men den här istiden som råder. Not so praktisch!

Här utanför fanns balkongen! På balkongväggen hänger parabolen! Allt är nu täckt av snö, snö, snö. Även Dalle gör en hjälteinsats. Han tar stegen, klättrar upp och rensar balkongtaket. Inte för att det gör någon skillnad på parabolmottagningen dock. Men vi slipper vara rädda för att taket ska rasa in när vi går på toaletten.

Till vänster i bild: Utemöblerna någonstans lååångt där under. De är förmodligen förstörda för all framtid.

Var tusan är bilarna då?


Och var tusan är vägen?

Vad det någon som sa att det snart var vår?