"Jag är mörkrädd!!!" säger treåringen när jag säger god natt.
"Men du behöver inte vara rädd älskling!" säger jag. "För den röda lampan är tänd (nattlampan) och lampan utanför är också tänd (lampan i hallen utanför sovrummen). Jag kan öppna dörren mer om du vill, så lyser det ännu mer?"
"Jag är mörkrädd!" säger treåringen igen och drar täcket över huvudet.
"Men lägg dig inte under täcket då, för där är det ju ännu mörkare." "Du behöver inte vara rädd! För röda lampan är tänd och dörren är öppen och mamma och pappa är hemma och Konrad också."
"Ha-a!"
"God natt!"
"Go natt!"
Är han verkligen mörkrädd eller är det bara ett sätt för honom att dra ut på nattningen?
Är det vanligt att treåringar är mörkrädda?
Måste Googla!
