MEN KAN NI KNÄCKA DEN HÄR NÖTEN?

I vilken låt är den här meningen med:

"Lost in time I can't count the words"

Låten släpptes 1996

Åh det är nästan för lätt...

Om ni nu kan er musik vill säga *blinkblink*

FAN VA BRA NI ÄR!!!

Ni kunde knäcka nöten utan några som helst problem.

Vad jag blir stolt...

Klart det är Perfect med Alanis Morissette.

RHYTMIC MOVEMENT DISORDER:

Någon gång när vår yngsta son var tre, fyra månader började han "gunga" i sängen, när han skulle sova.

Han gungade i vagnen när han skulle sova middag. Ibland så kraftigt att vagnen faktiskt välte.

På dagis tyckte de att "Det är JÄTTE praktiskt!!! För då slipper vi gunga vagnen själva."

När Rodidood blev äldre började han gunga och dunka huvudet i sänggaveln.

Ju större han blev, desto kraftfullare blev hans dunkningar.

Tillslut flyttade han spjälsängen tvärs igenom sovrummet.

Sommaren 2010 sökte vi hjälp för det här.

En rad undersökningar (som bland annat EEG), läkarbesök, psykologbesök startade.

Vi började ge honom lugnande medicin (Theralen), samt allergimedicin (Tavegyl) mot alla de allergier som upptäcktes.

Han fick en juniorsäng, för det kunde kanske hjälpa. Det slutade med att vi fick sätta upp "sidoskydd" på båda sidorna av sängen eftersom hans gungningar flyttade sängen ifrån väggen och han ramlade ner på golvet. "Sidoskydden" fick viras in i spjälskydd, för att han inte skulle kunna skada sig på dem.

Ingenting har hjälpt. Ingen har några råd att ge. Ingen expert finns att rådfråga...

Om två månader fyller vår yngsta son tre år.

Har han haft en mycket "aktiv" natt är hela hans dag förstörd. Då måste han gunga/dunka även på dagen. Ibland går han undan och lägger sig i vår säng, ibland gör han det uppe i storebrors säng, ibland lägger han sig bredvid oss i soffan...

Det här beteendet ger honom blåmärken i pannan, på axlarna...

Och idag kom jag över det här videoklippet:



Det kunde lika gärna ha varit vår son. Bortsett från att den här killen går ner ifrån sängen och lägger sig på golvet.

Och jag får ont i magen när jag ser det.

Jag lider.

Jag vill gråta.

För även om jag kanske inte behöver vara orolig så vet jag att DET HÄR beteendet är inte normalt...

SOMEWHERE OVER THE RAINBOW!!!

Jag ligger i soffan och bläddrar mellan kanalerna...

Och så hamnar jag i slutet av ett avsnitt av Cityakuten.

Jäklar det är DET avsnittet...

Åh fy fan va sorgligt...




Och som jag grinar... Precis som jag gjorde då när avsnittet sändes...

Och jag känner att jag måste bara lyssna på den där låten en gång till så jag youtube:ar...



För att få gråta lite mera...

Men det går inte... För jag är så förvånad över att mannen som sjunger inte alls överensstämmer med min fantasi...

Han är ju en äkta hawaiiansk urinvånare.