Handavtryck

Jag blir varm i kroppen när jag, på jobbet, upptäcker att:

"Va tusan är det för fläckar jag har på ryggen här då?"

"Är det fettfläckar? Ja det är det." Suck!

Och så tittar jag lite närmre och fläckarnas form gör sig synliga.

Det är handavtryck. Små avtryck av barnhänder. Handflata, tumme, långfinger, ring och lillfinger.

"Åh men va gulligt!" tänker jag och ler för mig själv. "Och detta har jag gått omkring med en halv dag och ingen av mina kollegor har sagt någonting." Det är väl fantastiskt!

Skiten är vad jag måste framstå som.

Trevligt!

Åh!

Plankan var det ja!

Fan!!!

Men jag orkar inte!

Och något vettigare än det här har jag inte att skriva heller.

Det var väl en trevlig överraskning.

Vilken besvikelse

Här sätter vi oss i bilen, barn och vuxna, taggade till tusen för nu ska vi åka och titta på monsterrace.

Vi parkerar bilen och det börjar dugga.

Vi drar på ungarna regnkläderna och tar fram stora paraplyet. Klart vi är förberedda!

Så småspringer vi mot motorljudet.

Storebror har bråttom! Han vill se bilarna nu.

Det börjar hagla!

"Fan mina byxor är redan blöta!" stönar jag. Men okej! Det får gå.

Och så... Världens smäll! Hela himlen lyser upp. Jag fryser till is och tvärstannar. Dalle som är ett par meter framför mig tvärvänder och möter min blick.

"Helvete!" väser jag tyst. Inte skrämma upp barnen, inte skrämma barnen.

Jag och Dalle tittar på varandra. Läser varandras tankar och så vänder jag på klacken och med äldsta sonen i handen börjar jag ta älgkliven tillbaka till bilen.

Haglet slår mot våra ryggar. Storebror gnyr och lillebror panikgråter. Sådant här väder har vi bara upplevt en gång och då var vi en hårsmån ifrån döden. ALDRIG att vi utsätter våra barn för det här. A l d r i g!

Ju närmre vi kommer bilen desto mer ökar regnet och haglet i styrka.

Dalle fumlar med bilnyckel och så kastar vi oss in.

Rutorna immar igen och vi sitter och stirrar chockat och förvånat ut på ingenting.

Lillebror har slutat skrika och sitter nu och huttrar i sin pappas knä. I baksätet sitter storebror och undrar vad det var som hände. Räddningsbåten Elias startar på dvd-spelaren. Lugnet lägger sig inne i bilen, utanför är det storm.

Vi startar bilen och åker hem.

Vi får se monstertruckbilarna på datorn istället.

Muffins?

En mamma sa en gång att nu, efter barnen, kunde hennes mage liknas vid en muffins.

Hon har fött fyra barn.

Men jag kan berätta att även efter två barn kan magen anta denna mjuka och ojämna form.

Ja för att chocka er förstagångsgravida mammor kan jag berätta att det faktiskt, till och med, kan räcka med en graviditet.

Det är väl en upplyftande tanke.

Och hur slätar man ut muffinsmagen igen då?
Jo genom operation tydligen.


Själv har jag ju en mage som ser ut så här efter två barn:Fru Märkvärdigs mage!

Ja för det är väl högst sannolikt att den ser åt så menar jag, när den såg ut som nedan under den andra graviditeten.

Oooh! Vilken nostalgi!

Och kiss

Treåringen sover borta hos farmor och jag och Dalle har för en gångs skull tiden att visa pottan för lillebror.

Och för en första gången visar lillebror intresse för den blåa plastpottan.

Han sätter sig ner och trycker på och en liten, liten droppe av kiss rinner ner i skålen.

"Wow!!! Hurra!!!" Hurrar vi och tar med pottan till toaletten och visar att "Nu spolar man ner kisset."

Och så ut till vardagsrummet igen, framför tv:n.

Lillebror sätter sig på pottan igen, trycker på och det kommer en droppe kiss till.

Hurra och jubel och så ut till badrummet igen.

Nu har gossen lärt sig pottgrejen.

Han rusar fram och tillbaka mellan potta och toalett.

En droppe kiss, spola ner och "DÄR!" där ska pottan stå på golvet, framför tv:n. Han pekar med hela kroppen.

En gång, två gånger, tio gånger, femton gånger och varje gång kommer det en eller några droppar kiss.

När vi ringer till storebror, för att säga godnatt, berättar vi att lillebror varit så duktig och kissat på pottan.

"VAAAA! Gjorde han det själv?" Blev storebrors förvånade kommentar.

Ja vi är lika imponerade vi. Lillebror håller på att bli stor.

Läser i Aftonbladet

Okej! Föräldrarna döpte sina tre barn till Adolf Hitler Campbell (4 år), JoyceLynn Aryan Nation (3 år) och Honszlynn Hinler Jeannie (2år).

Detta blev känt när föräldrarna ville köpa en tårta och skriva pojkens namn och göra en svastika med glasyr.

Nu sägs det att föräldrarna förlorar vårdnaden om sina barn. Eftersom båda föräldrarna saknar arbete och har psykiska besvär. Rätten anser att föräldrarna också har varit vårdslösa i sitt omhändertagande av barnen. Det har förekommit hot och föräldrarna har inte kunnat skydda dem eller stötta barnen tillräckligt.

Bla, bla, bla!!!

Detta är ju sinnessjukt!

Föräldrarna är ju sinnessjuka.

Visst fick barnen de unika namn som föräldrarna önskade.

Men hjälp!

Och HALLÅ! Hur kunde namnen bli godkända ifrån första början? Det måste väl vara någon myndighet som gett klartecken?

Ang. Sömn

Något har skett!

Ett mirakel?

Ja nära inpå!

Ett och ett halvtåringen somnar på stört i sin säng när natten infinner sig.

Tänk! Allt går över och blir bättre (de säger ju så, de som vet).

Barnens sömn stabiliserar sig... Bla, bla, bla...

Ja för stunden stämmer det ju faktiskt.

För vissa barn tar det ett halvår. För andra (våra) så tar det nästan två år.

Ja alla är de olika!

Trallala!!!

Öppna förskolan

Så här trodde jag att tiden på Öppna Förskolan var över.

Vi jobbar och barnen är på dagis och när helgen kommer vill vi bara vara hemma och mysa, eller?

NOT!

Två gossar, 1,5 år och 3,5 år, behöver aktiveras v a r j e dag, året runt.

De behöver stora ytor.

Och har de varit hemma från dagis i fyra dagar så behöver de extra stora ytor.

Så imorgon intar vi kyrkans lokaler. Det ska röjas och lekas och fikas (billigt).

Är inte det här det finaste en farfar kan säga

Vi kommer hem till stylist systern.

Barnens kusin Elsa har precis kommit hem från en övernattning hos farmor och farfar.

"Så ni har varit barnvakter" säger Dalle, vänd till farfadern.

"Nä!" säger han. "Så vill vi nog inte se på det. Vi vill nog mer säga att vi har haft sällskap."

Är inte det otroligt fint av honom att säga så?

Jag tycker då så!

Nattskräck

En barnpsykolog berättar för oss om hur man ska hantera nattskräck (barn som vaknar och skriker vettskrämda och som är onåbara).

* Man ska absolut inte ta upp dem ur sängen. Barnen befinner sig fortfarande i mardrömmen och tror att du är en del av den. Det enda som kan ta dem ur drömmen och tillbaka till verkligheten är din lugnande röst.

* Man ska inte försöka väcka dem.

* Man ska inte, absolut inte tända lampan.

* Man ska enbart sätta sig bredvid och prata lugnande med dem. Alternativt sjunga en visa för dem, som de känner igen och uppskattar. Man sitter bredvid barnet och pratar med det tills att det kommer till ro. Det kan ta fem minuter, det kan ta en kvart.

Följ dessa råd och barnet kommer snart komma till ro och somna om.
.
.
Vi testade dessa råd ikväll, när ett och ett halvtåringen vaknar bara minuter efter att han somnat för kvällen.

Fem minuter, max tog det och så sov han lugnt igen.

Vi vet ju i och för sig inte om han kommer sova gott nu resten av natten, MEN!

Ledigheten

Gud vad skönt tänkte jag i torsdags.

Fyra dagar ledig, tillsammans med min familj.

Och så blev det fredag och snoret började rinna.

Och så blev det lördag, söndag, måndag och idag... Tisdag!

Och nu kan jag konstatera att nej det blev ju inte alls någon skön och trevlig ledighet.

Vi har bara varit sjuka och nu går vi varandra på nerverna.

Jag och Dalle är griniga på varann.

Barnen slåss och bråkar.

Och varför ska det alltid bli så här när man tillbringar för mycket tid tillsammans, tätt intill, innanför huset fyra väggar?

Imorgon ska jag åka till jobbet. Hur sjuk jag än må vara.

Här hemma kan man ju inte vara.

Jag får lyssna på min ljudbok i bilen.

En och en halvtimmes lugn och ro.

Inte illa för en småbarnsmorsa.

Middagsmaten

Jo nu sitter jag här och funderar.

Med tanke på utlandsresor och sånt där trevligt som alla andra håller på med, men inte vi.

Jo!

Om vi nu hade åkt på en utlandssemester till något varmt och alldeles underbart land där det inte regnar all the time. Hur skulle det då gå med ett och ett halvtåringen?

Jag menar! Man går ju ut och äter på kvällen, efter solnedgången. Efter "bolibompatid" så att säga. Och med en grabb, så känslig för förändringar och så beroende av rutiner så skulle det här ju innebära katastrof. Vi hade varit tvungna att lämna pool, strand och annan härlighet klockan sex för att tillbringa resten av kvällen på hotellrummet. Lägga barn och sedan... Inta balkongen och sitta där och titta på alla andra som kan gå ut och njuta ända fram till läggdax för mamsi och papsi.

Fast det kanske är njutning nog att få HELA dagen på stranden?!
Man kanske inte nödvändigtvis behöver njuta hela kvällen också?!

Men middagsmaten?

Hur gör man med middagsmaten?

Förkyld vs. influensa

Jag är så sjuk!

Förkyld kallas det.

Men en förkylning låter så klent. Passar inte alls in på hur jag känner mig.

Säg förkylning och man tänker automatiskt på lite snor och ont i halsen.

Influensa!

Är man förkyld då?

Kanske är det influensa jag har.

Influensa låter sjukt!

"Huhuhu! Jag har influensa..."

Ja det låter bättre det.

Det är inte bara jag som har det heller.

Vi har drabbats alla fyra.

Alvedon, nässpray och slemlösande trycker vi i barnen.

Själv vågar jag inte ta den slemlösande vätskan.

Fy för flytande mediciner. Jag vill kräkas bara av tanken.

Men att tvinga i barnen, det går bra.

Hjälp! Så dåligt av mig.

Aragorn

Jag är ledsen Dalle! Men om Viggo Mortensen kommer hem till mig så är du glömd.

Enda kravet är att han kommer som Aragorn, annars kan det kvitta.

Ja jag sitter och tittar på Sagan om ringen just i detta nu.
Så klart!
Och Dalle gillart inte.

Ang. utlandsreset

Sarah: Vi tänkte åka till Turkland nästa år och fira mitt inträde till 40!!!! Skall ni med???

Svar: Vi SKA åka utomlands nästa år har jag bestämt. För att fira mitt inträde till 30 (!). Födelsedagen ska jag fira på stranden med en drink i min hand. Blir det inte så kommer jag låsa in mig garderoben och aldrig mer komma fram.

Ang. Oskar Linnros

Så är jag fast besluten att han vill efterlikna Magnus Carlson.

Nej inte HAN Magnus Carlsson.



Utan Magnus Carlson:


Han som är sångare i Weeping Willows.
Dalles stora idol!

Lyssna på Magnus Carlson HÄR

Oskar Linnros vs. comb over

Dalle har skaffat sig en ny frisyr.

Den påminner litegrann om den som Oskar Linnros har.

Snaggat på sidorna och längre upptill, bakåtkammat.

Jag tycker att Dalle är skit snygg i den nya frillan.
Kanske litegrann för att det är jag som har klippt honom.

Häromdagen slår det mig!
Ta mig tusan!!!
Dalle har skaffat den här frisyren för att dölja den begynnande flinten.
Detta är Dalles comb over.

Hahaha!
Det är för lustigt!

Eller! Eftersom han inte vet vem Oskar Linnros är,
så kanske han strävar efter en Dylan McKay (90210).

Vet inte ni heller vem Oskar Linnros är!?
Lyssna och se HÄR

Det är äkta kärlek det...

"Vet du vad jag hörde på radion idag" sa Dalle häromdagen. "Jo jag hörde att det var ett plan som lyfte ifrån Landvetter och sedan fick nödlanda eftersom blixten hade slagit ner i det."

"Oj men hur gick det då?" undrade jag.

"Jo men det gick bra! Det var ingen som skadade sig eller så."

"Ja men vilken tur!"

"Ja! Jag var tvungen att berätta detta för jag hade nämligen tänkt att vi skulle ta och åka utomlands och förlänga sommaren."

Nu vänder jag mig om och kastar mig om halsen på Dalle. Detta gör han av ren kärlek för jag vet hur flygrädd han är.

"Åååh! Vad glad jag blir" säger jag och ler stort och lyckligt.

"Ja! Fast nu blir det ju inget. Inte efter att jag hörde det här."

Hmpf!

"Det gör inget! Jag är bara så glad att du ens övervägde och tänkte tanken" säger jag och kysser honom.
.
.
.
Och så blev det ingen utlandsresa i år heller.

Bit ihop eller bryt ihop?

Det kunde alltid varit värre heter det så fint.

Och mitt i eländet kanske man måste intala sig att det finns dem som har det betydligt jobbigare.

Men trots detta så ska man (väl) inte ha skuldkänslor för att man faktiskt tycker att just ens egen situation är pest och kolera, samtidigt.

För den sorg och oro som du känner är din egen och kan (ska) inte jämföras med någon annans.

Ingen kan komma och tala om för dig hur du ska känna och bör känna.

Så hur tar man sig igenom sorg och oro, liten som stor?

Hur tar man sig igenom de svåra stunderna när man skäms över hur man reagerar?
Skäms eftersom man vet att det finns de som har det så mycket värre, sämre.

Bita ihop och svälja och känna hur du spricker inifrån?

Eller bryta ihop?

Men se för fan till att ta dig upp till ytan igen (även om det sker sakta, sakta). Du har kontrollen över ditt eget liv. Låt ingen annan ta det ansvaret (eller?).

Kolla in juckrörelserna

Jag svär

Jo jag undrar vad som skulle krävas för att Dalle skulle ta initiativ till att plocka fram kläder till barnen, kvällen innan?

För på morgonen finns det absolut ingen som helst tid till att leta upp strumpor, kalsonger, rena t-shirts och så vidare.

Fast det vet ju inte Dalle för han har inte behövt lämna barnen på dagis, tidigt (innan jobbet) en enda gång.

Så jag svär och plockar fram kläderna, igen.

Och jag svär när jag ser att Dalle tagit med regnkläderna som SKA hänga kvar på dagis.
För att han har tagit med dem hem betyder att jag måste s l ä p a med dem tillbaka till dagis imorgon igen. Men en unge på armen och en annan i handen.

Varför kan inte Dalle ta av ungarna regnkläderna innan de åker hem och hänga in dem på barnens krokar? Jag gör det... Och det är skit jobbigt, skit smutsigt och skit svårt med ungar som är griniga och förbannade för att de inte vill åka hem. Men man gör det!

Ang. Dagis

Harkel harkel!

Hur tror ni lämningen gick på dagis idag då?

Jo jag ska berätta!

Han grät och skrek och jag fick slita mig ifrån honom för att komma iväg till jobbet.

Jag vill säga att jag visste det, men det ska jag inte. För resten av dagen gick sedan bra och när Dalle kom för att hämta dem så ville de återigen inte åka hem.

Angående vår nyinköpta loppislampa

Kommentarer:

Paula: "ÄNTLIGEN! Jag såg inte ett smack senast."

Mamma: "Hm Paula! Vad gjorde du i Dalle och Johannas sovrum???"

Fru Märkvärdig: "Jo det var ju så att vi köpte oss en ny lampa till v a r d a g s r u m m e t. Paula har alltså inte varit inne i vårt sovrum och rört runt."

Hihihahaha!!! Detta är ju kiss-i-trosan-roligt...

Inte tro det värsta!

Okej!

Man ska inte tro det värst om sina barn.

Här var jag helt säker på att barnens första dag på dagis skulle gå åt h e l v e t e.

Anledning: Jo inskolningen av ett och ett halvtåringen gick ju åt skogen och hans första tid där spenderades i vagnen. Utan mat (på grund av matvägran). Det var först, strax innan sommarlovet som det vände och gick BRA!

Nu har de varit lediga i fem veckor... En lång tid med andra ord.

Och idag var det alltså tillbaks till verkligheten igen. Barnen på dagis på heltid, sju till tre, måndag till torsdag.

"Det här kommer aldrig gå!" tänkte jag. "Ett och ett halvtåringen kommer att gråta, jag kommer att gråta, svetten kommer att rinna och stressen kommer vara panikslagen."

Och så blev det precis tvärtom. Det är lugnt och stilla på morgonen. Vi har gott om tid känns det som. Barnen är på gott humör och jag är inte ens stressad. Lämningen går smärtfritt, ett och ett halvtåringen gråter inte ens (bara ett litet gnällande när han ser mig gå ut genom dörren. Men sen är det tyst). När jag sedan ringer och frågar om han är tillfreds får jag veta att det går hur bra som helst och att han inte varit ledsen en enda gång.

När Dalle hämtar dem klockan tre så är barnen fortfarande på bästa humör. De vill inte ens åka hem. Ett och ett halvtåringen är på strålande humör hela eftermiddagen och kvällen och jag blir kär i mina barn.

MEN! Vi får väl se hur det går i morgon då... Upp tidigt i ottan som de ska... Vi får väl se om det går lika smärtfritt...

Ja just det ja! Inte tro det värsta om dina barn... Inte tro det värsta!

Äntligen

Jag vet inte hur många år som vi har bott i vårt hus.
Sex, sju?

Och först nu har vi fått upp en lampa i vardagsrummet.

Den inköptes på loppisen igår.

Sa jag

Att jag var på kräftskiva förra helgen?
Inte det nä!
Nä det fanns kanske vissa orsaker till detta.
Det blev lite för rolig för en stackars småbarnsmamma på gränsen till nervsammanbrott.

Men så här i efterhand (då jag fortfarande inte skulle kunna drömma om att ens ta mig ett litet glas vin) så sitter jag och bläddrar igenom alla bilderna från den här skit roliga kvällen och hittar:

Missfosterkrabban med tre klor.

Vilken händelse!!!

Presenter till barnen

Från deras mormor som nu är hemkommen från semestern.

Idag

Tog min älskade man med mig, barnen, deras kusin och föräldrar, mormor och hennes man till kusten.

Dalle han svor och var förbannad hade krämpor och svettningar. Ett och ett halvtåringen stämde in och skrek likt en besatt gris.
Det var inte deras dag, men vi andra var hur nöjda som helst. Njöt av värmen och solen och loppisfynden här.

Barnen vågade inte doppa sig bland all tång och alla krabbor. Men plaska med fötterna det var de inte ett dugg rädda för.

Minneslucka

Det kan nog vara så att jag är en aningens förvirrad och disträ.

Exempel 1:
I morse skulle jag koka kaffe åt Dalle. När jag kommer tillbaka tio minuter senare så finns det bara ljummet vatten i kannan. "Men va fan! Har filtret vikt sig då?" Jag ser efter och "Nä! det hade det inte. Fan va skumt!" Ja ja, jag häller i vattnet i bryggaren igen och sätter på knappen och går där ifrån. Då slår det mig: Jag hällde ju aldrig i vattnet i bryggaren innan jag satte på knappen. Det är därför som det inte runnit något vatten genom filtret och det är därför som vattnet bara är ljummet. Fy fan vad idiotiskt!

Exempel 2:
Strax efter klockan 18.00 idag så bläddrar jag i min almanacka och upptäcker att det igår var min och Dalles fyraåriga bröllopsdag.
"Jaha!" Det hade jag inte en tanke på. Det hade totalt försvunnit ur mitt minne (ja Dalles också för den delen).
"Du Dalle! Det var ju vår bröllopsdag igår" säger jag och skakar förvirrat på huvudet.
"Hur kunde vi glömma den då?"
"Jaså var den igår!? Ja ja vi bråkade i alla fall inte något större igår och det var ju tur" blir Dalles svar.

Men alltså nä! Jag vill inte ha det så här. Jag vill inte glömma bort bröllopsdagen på det här viset. Jag behöver inga presenter och ingen uppvaktning, men jag vill i alla fall komma ihåg när den infaller och jag vill absolut att Dalle kommer ihåg den också.

Ett minne från mars månad

Det fruktansvärda snöraset från taket.

Jag står inte ut

Jag får ett infall.

Jag tänker att jag snabbt ska bränna ut alla bilder på datorn, så att jag kan framkalla dem under helgen.

Eftersom min lilla (skit) dator är lika seg som kola så bestämmer jag mig för att föra över bilderna till Dalles dator (som han ändå aldrig använder).

Jag ska använda mig av mitt usb.

Det här kommer gå smidigt det tror jag nog.

Eftersom jag inte vet hur mycket plats det finns kvar på usb:n så börjar jag med att föra över en mapp med bilder ifrån mars. Den mappen innehåller 125 bilder (inga enorma mängder med andra ord).

Stapeln börjar ticka... Det ska ta 35 minuter... Det ska ta 25 minuter... 38...25...51...23...33...48 minuter...

Det tar ungefär en halvtimme, för en mapp.

Och då har jag april, maj och juni kvar.

Jag orkar inte!

Jag står inte ut med dessa jävla, sega skitdatorer.

Jag har inte tid med det här.

15 minuter på stapeln är 35 i verkligheten (IRL).

Jag står fan inte ut...

Datorn ska döden dö!

Att sedan föra över bilderna från usb till Dalles dator tar 35 s e k u n d e r.

Nu ger jag mig på mapp nummer två. Jag ska sitta uppe hela natten om så behövs.

Dalle fantasilös

Bara för att Dalle vet om att jag lyssnar på Bitterfittaboken så börjar han plötsligt kalla mig för just det när han blir irriterad på mig.

"Varför är du en sån jävla bitterfitta???"

"Öööh!"

Dalle har lärt sig ett nytt ord.

Bitterfittan

Jag vill bara berätta att jag lyssnar på Bitterfittan (Maria Sveland) i bilen till och från jobbet.

En sån fantastiskt genial och smart bok, att jag önskade att jag hade skrivit den själv.

Ska du bli mamma eller redan har barn så SKA du läsa den här boken.

Det är inget rosenskimrande, inget gulligull. Men en massa tvivel och bitterhet.

Litegrann som den här bloggen... Eh!

För NEJ!

Det är ta mig tusan inte bara ren och skär lycka att få barn.

Kom absolut inte att påstå det för då ljuger du.

Det är kärlek att få barn.

K Ä R L E K.

Detta inlägg är till mamma

Det känns tryggt att veta att trots att ens mamma åker på solsemester i Bulgarien så hindrar inte det henne från att besöka sin dotters blogg. Detta trots att hon vet att den uppdateras mer och mer sällan, med totalt meningslösa och ointressanta inlägg...

Ja i alla fall för en kvinna som har vuxna barn och inte alls bryr sig om hur man ska förhindra vredesutbrott hos småbarn.

Hörrni

Ni mutar väl era barn?

I vredesutbrottboken står det att man ska muta sina barn. Hur grymt det än må verka så är det enkelt och smidigt. "Om du inte ber om grejer i affären och inte håller på och gnäller så går vi och käkar en glass sen..." (Och uppför de sig inte får de absolut inte någon glass, kom ihåg det).

Ja just det! Jag testade det här med utomhus- och inomhusrösten på treåringen. Han gav mig stora ögon och nickade tankfullt. Precis som han smälte den nya informationen, tog den till sig och verkligen insåg att det här var riktigt förståndigt. Ja detta var tills jag en stund senare fick påminna honom om att använda inomhusrösten inne, var på han tittar på mig och utbrister "Vad då?"

Men skam den arma mamma som ger sig.


Jag ska också testa det här med Den avledande taktiken!

Ni ser hur ert barn håller på att pilla på något, någonting som kommer att gå sönder, som inte ens är ert (eftersom ni är hemma hos goda vänner). Säg till ert barn: "Kom hit fort, jag behöver dig!" Och när han/hon strax kommer springande så kramar och pussar du honom/henne och säger: "Tack! Det var precis vad jag behövde." Och sedan visar man sitt barn något annat som han/hon kan sysselsätta sig med. - Så förbaskat smart! Min treåring är så nyfiken på hur saker och ting fungerar att han titt som tätt förstör någonting bara av den enkla anledningen att han ville se hur det såg ut inuti, var motorn satt, var den kom ifrån, eller den...


Nu ett sista tips från boken:

Att erbjuda två ja:n.

När du säger åt ditt barn att sluta upp med något så ger du honom/henne samtidigt alternativ på saker som är tillåtet. Till exempel: "Ingen juice i vardagsrummet. Du kan dricka upp din juice i köket eller ta med ett glas vatten som du får dricka i vardagsrummet." - Och vips! Så är du inte alls den hemska mamman som bara förbjuder.

Fasen

Plankan var det ju.

Ska jag orka, nu?

Ett glas vin...

En skål med godis...

Plankan...

Undra om min axel håller för...plankan?

Äh! Fan också, jag gör den då...

Nu kommer krämporna

Ja jag glömde bort plankan...

Anledningen är att jag blev halvt invalid.

Inte alls på grund av plankan (eller?).

Jo jag vaknade och låg och gottade mig i sängen, medveten om att snart ringer klockan.

Jag tänker att fasen va gött! Jag känner mig ju riktigt utvilad.

Och så vänder jag huvudet på kudden och KNAK.

Min axel rasar samman (inte ordagrant).

Och så kan jag inte röra mig mer.

Gråtandes väcker jag Dalle, som får hjälpa mig upp.

Helvetes, helvetes, helvete.

Hur jag än rör mig så hugger det av smärta i hela axeln och upp i nacken.

Det är så här det ska förväntas bli nu med andra ord.

Med det gråa hårstrået kommer krämporna.

Plankan

Hörrni!

Har ni gjort plankan någon gång?

Det är så förbannat jobbigt.

Speciellt om man inte gjort den på ett bra tag.

Det sägs att den ska vara ypperlig för den som inte har en gnutta magmuskler kvar efter graviditeten. Och det är väl ungefär där jag känner att jag befinner mig.

Från och med nu ska jag göra plankan morgon, middag, kväll.

Jag ska bli bäst på plankan.

Världens bästa planka: Fru Märkvärdig!

Troligtvis kommer jag ha glömt detta redan imorgon, morgon...

Men det talar vi tyst om.

Vredesutbrott... Nej tack jag orkar inte just nu

Så därför strosar jag runt på biblioteket i timmar (nästan) för att låna böcker om ämnet.

En bok som jag hittar är: "Vredesutbrott - 99 tips som får dig i balans."

* Tro på att ditt barn kan uppföra sig och att hon/han kommer att göra som du säger. - Jag ska bli föräldern som kan få slut på ett beteende med bara en blick.

* Ställ dig på knä framför ditt barn, håll mjukt men fast om hans/hennes axlar och titta på honom/henne tills ni har ögonkontakt. Då är det mer troligt att det du har att säga kan nå fram. - Undrar hur länge jag ska behöva sitta så och titta på treåringen innan han ser mig i ögonen.

* Du är inte ditt barns kompis och känner dig kanske som den elakaste mamman i världen när ditt barn inte får som det vill och därför ställer till med världens scen inne på ICA. Men lämna kundvagnen och ta ditt barn under armen, även om det inte finns mycket värre saker än att släpa ut en hysteriskt skrikande unge genom mataffären förbi alla personer som kommer att titta föraktfullt på dig. Men glöm INTE att det är DU SOM BESTÄMMER. Och använd detta som ett mantra när du släpar din oljiga spagetti till unge mellan hyllorna till utgången. "Det är jag som bestämmer, det är jag som bestämmer..."

* Prata med ditt barn om att använda "inomhusrösten" och "utomhusrösten". - Ta mig tusan! Räcker det? Min treåring skrikpratar gärna inomhus. Helst när hans lillebror ligger och sover. Inomhus- och utomhusröstprat blir det snarast.

* Intala dig själv att du inte får tappa fattningen eller börja skrika före lunch. Det kommer att tvinga dig att komma på olika sätt att hantera din ilska och frustration. - Det här har jag ju faktiskt provat tidigare (Jag måste vara ett geni) och jag vill lova att det faktiskt fungerar.

Jag har bara läst en fjärdedel av boken ännu och jag ska skriva ut dessa tips och sätta upp på kylskåpet. För vi mammor behöver ibland konkret hjälp att lösa de konflikter som ta mig fan alltid uppstår när man som minst orkar.

Kommer med mer tips när jag har läst ut boken... Eller låna den på bibblan ni också, alla ni småbarnsmammor (och pappor).

Vad vill NI läsa om?

Jag har tappat motivationen och inspirationen totalt.

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om, som är roligt för er att läsa.

Inte tusan vill ni veta att jag idag har jobbat, bytt sängkläder och bakat en äpplepaj som jag och Dalle ska äta, när barnen har somnat.

Nä! Det här går bara inte. Ni får lämna förslag i kommentarfältet.

Det (de) bästa förslagen kommer jag skriva ett (eller flera) inlägg om.

Nu hjälps vi åt.


Vad vill NI läsa om???