"Jääääääävlar!!!" muttrade jag när jag råkade välta ner en öppnad burk med majs på golvet.

Tjoho!!! Jackpott!!! Misstänker jag att Polly tänkte när hon kastade sig fram.

Ja men det här löste sig ju finfint konstaterar jag snabbt.

ÄR INTE DETTA ETT SPEKTAKEL SÅ SÄG

En stor låda som ska byggas om till grishus och så en hylla som ska ner i källaren.

JAG: "Är det ens lagligt att köra så här?"

DALLE: "Ja det kanske hade varit bättre med en släpkärra..."

Nähe!! You think...

DALLE: "Fan tänk om bilen välter."

NEMAS PROBLEMAS

Jo men just det!! Jag glömde ju att berätta om min supereffektiva glasögonlösning.

Ser ni den där vita grejen vid min näsa??

Jo det var så här att den där gummigrejen som ska sitta vid näsan och liksom hålla glasögonen rätt placerade på näsan. Ja de sitter ju på någon metallgrej. Den där metallgrejen bröts av häromdagen. Och kvar satt en svinjobbig vass pigg som rev hål på mitt nässkinn.

Skitjobbigt vill jag lova er. Men jag höll allt ut i några dagar.

Men tillslut tröttnade jag och tog en bit häftmassa och tryckte dit, på piggen.

Problemet löst!

Finemang!

Okej det är inte det minsta snyggt.

Och det fastnar häftmassa på min näsa så jag går runt och har utsmetat och inkletat kludd där.

"Det är ju inte så värst snyggt!" erkänner Dalle.

Nä det kan jag absolut hålla med om. Det är vrålfult!

Och faktiskt väldigt sunkigt.

Men det är gratis  O C H  jag slipper krångla och åka och lämna in dem på lagning. Jag har säkert ingen försäkring tecknad på dem ändå. Och sen så har jag ju ett på hela glasögon, att ha på mig när jag ska vistas bland folk (Dalle är INTE inräknad bland "folk"). Och sen så känns det liksom så ovärt det att åka och köpa sig ett par slit och slängglasögon som man bara ska ha på sig ner man ligger i soffan och slumrar framför tv:n.

FAST! Nu slog det mig. Eftersom jag endast ska ha dem här hemma, så kan jag ju faktiskt köpa det billigaste paret... Hmmm!! Jag kanske måste fundera på det här ändå.

Det kan väl ändå inte vara rimligt att man bara ska äga ett endaste par (hela) glasögon eller??

MAN SKULLE

Nästan kunna tro att  badsäsongen redan är över...

JAG GÖR ETT KONSTATERANDE TILL

Att jag inte gillar när mitt hår ser ut så här...

Hej badbollshuvve liksom!!!

JAG GJORDE ETT KONSTATERANDE

Att jag gillar när mitt hår ser ut precis så här.

BÖRJADE DAGEN MED

Näsblod!!

För det hör till!!!

Planen lyder: Stressa halvt ihjäl mig och få gjort så mycket som möjligt för att sen....

Kunna njuta av semester till fullo.

THUNDER

Igår kom ett stort åskoväder in över trakten.

Dalle stod med näsan tryckt mot köksfönstret och viftade upphetsat med svansen. Eller han hade gjort det om han hade haft någon svans att vifta med.

Dalle älskar åskoväder. Om han är inomhus, bakom stängda dörrar. Då vill han observera detta fenomen och utbrista "WOW!" och "Oh Jäävlaar!".

Själv gömmer jag mig mitt i huset, långt ifrån alla fönster. Eftersom jag inbillar mig att jag är tryggast där. Och så sitter jag där och tänker att om blixten slår ner i huset så dör ungarna som ligger på övervåningen. För det hörde jag en gång att blixten hade slagit ner i ett hus och blåst ut hela övervåningen. Det låg uppbrända möbler över hela gräsmattan sedan.

Under tiden som det åskar läser jag ut Malin Wollins bok. För att jag är en människa med dålig karaktär som inte kunde hålla mig och läsa ut tråkboken först, utan gav mig rätt på skrattboken. Nu står alltså gråtboken på tur. Men jag tror nog jag spar den till soliga och varma dagar på bryggan istället.

JA MEN DET ÄR JU ROLIGT

När man får för sig att ställa sig och baka en kaka som man lite snällt ska bjuda på en tisdag.

Och man lägger ner hela sin själ på att få smeten så där len och fin och alldeles ljuvlig.

Och sedan sätter man in kakan i ugnen och tänker att Tusan!!" Jag lyckades trots att hälften av ingredienserna var slut.

Men så märker man plötsligt att Jäklarns vad det luktar!!! Är kakan redan klar? Den har ju bara stått inne i högst tio minuter.

Och så öppnar man ugnsluckan och upptäcker att kakan ta mej tusan är bränd.

Men va i helvete!

Och så ser man att ugnen står på 250 grader.


Men hur???


Vem är den skyldige? Träd fram annars jävlar...

Och så inser man att det nog faktiskt är en själv som vridit upp temperaturen nästan i max, utan att riktigt tänka efter innan.

Och vad händer med kakan sedan då?

Jo man skär bort det allra värsta brända, täcker den med ett tjockt lager glasyr och sedan strössel och hoppas på att det här ska kamouflera smaken av det svarta.

Och sedan så ber man sin man att provsmaka spektaklet och han är ju som den bäste av män ska vara:

Totalt oärlig och säger:

"Åååh vad gooo!!! Den kan du ABSOLUT bjuda på."

Ja se så kan det gå om man får för sig att bjuda på något gott.

OM ATT STÅ VID ETT VÄGSKÄL ELLER INTE

Tänk hur man som liten trodde att man som vuxen skulle ha allt på det klara.

För det hade ju ens föräldrar.

Eller hade de?

Visste de att de ville jobba med just det som de jobbade med? Hade de alltid pengar som räckte till mat och räkningar? Kunde de unna sig precis allt det som de trodde att alla andra kunde unna sig? Var de egentligen säkra på att de var lyckliga?

När man är trettio så får man väl ta sig i kragen och tro att man har kommit till den vuxna åldern. Då förnuftiga beslut tas. Då livet inte längre bara flyter på utan att man själv anstränger sig lite. Nu ska man leva ett ordnat liv, med fast jobb (helst), familj (helst), villa (eller vad man nu trivs bäst med), volvo (eller vilken bil man nu tycker är värd att lägga enorma mängder bensinpengar på) och vovve (eller gris om nu barnen är allergiska).

Visst finns det dem som avviker från den här "normen". De kanske har det där fasta jobbet och volvon, men ingen familj. Andra kanske har familjen och skrotbilen istället för det fasta jobbet.

Vid trettio finns till och med risken att du har haft alla ovanstående bitar men kanske tyvärr har skilt dig eller blivit av med ditt jobb.

Trettio år. Tidig medelålder. Nästan halvvägs genom livet. Nu har du lekt klart på egen hand. Nu ska du börja leka på andras villkor. Eller i alla fall utifrån andra förutsättningar.


Måste allt vara så bestämt?

Måste man veta precis hur livet ska se ut bara för att man har passerat en åldersmässig gräns?

Kan jag inte få komma på, nu, att NEJ! Jag vill kanske inte alls jobba med det som jag jobbar med. Jag kanske vill byta inriktning helt och hållet. Kan jag inte bara få chansa och satsa precis som en tjugoåring skulle kunna ha gjort?

Nej paus! Du måste ta hänsyn först. Till din familj. Hur kommer de klara sig om du helt plötsligt gör drastiska förändringar i ditt liv? "Leka" eller "chansa" på andras villkor, utifrån andra förutsättningar var det ja. Du kan inte längre, ensam, bestämma över ditt eget liv.

Åtminstone din man har något att säga till om.

Känner du dig låst?

Varför?

Du valde ju det här livet själv. Du har inte blivit tvingad till att gifta dig. Du har inte blivit tvingad till att skaffa barn. Du har inte heller blivit tvingad till att gå den där utbildningen och ta det där jobbet som du har nu.

Kändes det rätt just då? Men inte längre?

Vilka förändringar vill du egentligen göra med ditt liv?

Vilka har du som stöttar dig i dina funderingar?

Står din man bakom dig? Kör på...

Gör han det inte? Kompromissa, kom fram till en gemensam plan.

Känns det omöjligt? Ja men avvakta då. Du är förmodligen inte helt redo själv och inte heller tillräckligt motiverad till att få det att fungera/gå igenom.

Vid stora vägskäl i ditt liv, pausa innan. Andas in och gör inga förhastade beslut. Prata igenom med andra som känner dig väl och som känner till din livssituation väl. Tycker de att du är fullkomligt galen eller tycker de att ja det låter som en helt klockren idé? Vad är för och nackdelarna med förändringen? Är du villig att offra något? Pengar? Tid tillsammans med familjen? Tid ensam för dig själv? Om du funderar tillräckligt noga så kanske du kommer fram till en plan som gör förändringen möjlig att genomföra utan att du behöver offra någonting alls.

Men innan du låter andra styra DITT liv så kom ihåg att aldrig glömma bort eller offra DINA drömmar. För det är DU som kommer sitta där på ålderdomshemmet och ångra dig att du aldrig...

MIDSOMMARDAGEN

Jaha! Min fina midsommarstångbild, som jag tog igår under dagen, försvann någonstans på väg till bloggen ser jag nu.

Jag som skickade en sån fin bild, för er att se. Nu känns den väl kanske inte lika aktuell längre.

Vad lär vi oss av detta?

Jo att aldrig lita på teknikens under.

Dagens status: Drack jag alkohol igår? Eller har jag gått in i kolhyderatkoma? För jag känner mig tämligen bakfull idag. Ögonen går i kors och kroppen är seg som gummi.

Och snart ska vi iväg på midsommarfirande nummer två.

Grisen vill bara sova. Stora killen ser ut som att han har fått stryk. Tack och lov har han sluppit blåtyrorna (ja de kan han faktiskt få vid en allergisk reaktion. Det har vi varit med om förut). Dalles halva botox-läpp är borta. Men hans mage gör sig däremot ständigt påmind. Lillkillen är genomsnorig och jag är alltså bakfull.

Hejbaberiba vad det är trevligt med midsommar eller hur!

By the way! Började morgonen med att googla Star Wars och lärde mig ett och annat tack vare Wikipedia.

Så nu har jag full koll på både Anakin, Luke, Jedai och alles di andres.

Nu kan jag läsa Stora killens Star Wars-tidning utan att bli vansinnig för att jag inte fattar någonting.

Och nu kommer solen! Tillfälligt I guess.

MIDSOMMAR-KVÄLL

En sargad, Märkvärdig familj åker hem ifrån dagens firande med släkten.

Äldsta sonen med igenmurade ögon efter närkontakt med hund och allergisk reaktion som följd. Och så Dalle med en halv botox-läpp efter någon annan slags allergisk reaktion.

"Ta allerginässpray Dalle" tjatar vi.

"Jag är INTE allergisk... Det är psykiskt."

Jo men visst!!

I bagaget ligger en utmattad gris.

De enda som fortfarande har humöret på topp är jag och Lillkillen. Vi sjunger med i årets schlagerlåtar, som spelas på högsta volym på bilstereon. Kanske är det mysoverallerna som gör sitt.

Mysoverall och svensk sommar hör ihop.

"Paaarrrty forr äverrybady dänce"

NÄ JAG ORKAR INTE!

Jag sitter här och tänker att jag borde ta med mig ungarna och åka och handla på Ica. Men jag orkar inte ta med mig ungarna någonstans. Jag orkar inte ens göra i ordning dem. Jag orkar inte ens göra i ordning mig själv.
Dalle kan åka och handla när han slutar jobbet, kommer jag på.

Men hur schysst är det då? Att skicka sin man att åka och handla, efter jobbet, på Ica, dagen innan midsommarafton, vid det klockslaget då alla andra i hela kommunen befinner sig på Ica för att handla.

Men jag orkar ju inte! Och det är 27 grader i solen. Jag vill gå ut och lägga mig i solstolen.

Men jag orkar inte, för då måste jag passa Polly Polkagris och se till att hon inte springer för långt upp i skogen, eller för långt bort på vägen.

Nä jag borde gå och duscha! Men det orkar jag inte det heller, för jag måste raka benen.

Nej vi måste gå ut! Det ska ju regna i flera dagar efter den här. Vi måste ju ta vara på solen. Det hör sommaren till. Att ta varje solchans. Fast då måste jag smörja in barnen med solkräm och det orka jag inte.

Nej nu vänder jag den här dagen. Nu ordnar jag upp det här. Nu ska jag gå och duscha! Om jag bara gör det så kommer energin tillbaka och så lite smink och somriga kläder så att jag känner mig lite fin...

Ja nu känner jag hur humöret stiger...

Men va fan då!! Nu började jag blöda näsblod igen...

Skit!

JA MEN GO KVÄLL!

De senaste timmarna har jag blött näsblod till och från. Den senaste timmen konstant.

Det är minst sagt, livat...

Nä seriöst det är svinstörande faktiskt.

Och nej jag har ju naturligtvis inte ro att sätta mig ner och luta huvudet bakåt. Ni vet så som man har fått lära sig att man ska göra när man blöder näsblod.

Så varför blöder jag då?

" Du kanske har tunt blod" säger Dalle. "Du kanske ska försöka dricka mindre vatten."

Jag vet inte, men det känns som att de två faktorerna inte riktigt hänger ihop.

SKULLE MAN KUNNA ANSE ATT FÖLJANDE SCENARIO ÄR NORMALT?

Du kör hem från jobbet. Du är så trött att du faktiskt ser dubbelt och dina ögon tåras så av dina gäspningar att du knappt kan urskilja den mötande bilen.

Du kommer hem och faller i armarna på din make, suckar djupt, sluter ögonen och känner att nu, precis nu skulle du kunna somna.

Du släpper ut grisen i solen och ser henne springa vild och fri. Du bestämmer dig för att hålla henne sällskap en liten stund och samtidigt få en chans av att njuta av både värmen och tystnaden. Du upptäcker att det, på baksidan av huset, växer massor av fina blommor och plockar en bukett.

Du går in och sätter blommorna i ett glas, för någon liten söt vas äger du inte.

Och sedan ställer du dig och bakar allergivänliga kärleksmums, eftersom du ska på familjekväll på dagis imorgon. Och när du ändå är igång så bakar du den där limpan av allergibröd som du kom på att du faktiskt var tvungen att baka just idag. Och du gör allt det här tillsammans med din treåriga son.

När kakan är färdig och pyntad med strössel, eftersom du upptäckte att kokosen var slut, och brödet står i ugnen så sätter du dig och dricker en kopp te och nöjer dig med en tallrik med turkisk yoghurt till middag.

Sedan tar du fram kläder till morgondagen och upptäcker att det är förjävligt skitigt på golvet. Så du drar fram dammsugaren och sveper över golvet.

När golven är rena tar du disken och när du ändå håller på med den passar du på att torka ur kylskåpet.

Du upptäcker att klockan närmar sig 21.00 och inser att OJ JÄKLAR!!! Det trodde jag aldrig att jag skulle hålla mig vaken ända tills nu. Men se, du höll dig överdrivet sysselsatt och på så sätt kunde du heller inte lida av din trötthet. Om det är vidare förståndigt att agera på det här viset är ju en annan femma.

LIVET MED MIKROGRIS

"Är det verkligen mysigt med en gris?"

Jo men det är det faktiskt. Det är ungefär som att ha en hund eller en katt.

Vår gris är tillgiven och gosig som en hund men självständig som en katt. Hon går på lådan och uträttar sina behov och ligger gärna bredvid dig i soffan och gosar. Hon följer dig när man är utomhus och strosar omkring på gräsmattan och bökar och letar mat. Men hon vill inte gärna bli buren och gillar inte att åka bil. Att bli duschad är inte heller någon höjdare (inte ännu i alla fall. Hon är ju knappt tre månader). Livet går ut på att leta mat och att äta mat. En gris kan nog aldrig bli mätt.

Plus med en gris som husdjur: De är roliga och lite annorlunda. De är snälla och har en enorm personlighet. De är gosiga och älskar att bli kliade på magen, på ryggen, mellan ögonen, bakom öronen... De är renliga, otroligt lättlärda, trevliga och underhållande och de sover hela natten och håller sig själva sysselsatta (under större delen av dagen i alla fall) och man måste inte gå ut och gå några långpromenader. De fäller ingenting och det här gör att man alltså kan ha gris som husdjur om man är pälsdjursallergiker. De är också helt luktfria. Man behöver inte klippa några klor var och varannan dag. Utan behöver bara ansa klövarna om man ser att de blir för långa (vanligast är att de slits ner automatiskt om de får vara ute mycket).

Minus med en gris som husdjur: De är förbannat högljudda när de blir rädda och de är starka (vår gris välter bland annat köksstolarna). De har ett förbaskat tuggbehov (i alla fall så har en liten gris det, det kan ju hända att det går över som det gör med valpar) vår gris vill tugga på allt golv, lister, tapeter, leksaker, kläder, skor, stolar, bord, böcker... Ja alltså ALLT som ligger framme och i lagom höjd. En gris är inget husdjur för dem som har ett pedantiskt och totalt nyrenoverat hem (fast å andra sidan vilka husdjur passar in i ett kliniskt rent hem?). De är envisa och stöniga. De är inte lika lättlurade som en hund. De vet att de faktiskt inte behöver göra så som vi vill. Men kan tänka sig att göra det om de får något extra gott både före och efter... kanske!! De är inte vana att bli burna (som valpar och kattungar blir burna av sin mamma) och man måste därför vänja dem med detta (obs! hörselskyddena på). De protesterar även lite, eller ganska mycket mer, än en hund, när man ska vänja dem vid att ha på sig sele. Men när selen väl är på så är det inga problem att gå med dem i koppel.

Slutsats: Varken jag eller Dalle ångrar en sekund att vi blev med gris. Visst svär vi högt ibland och sprutar vatten efter henne när hon är på böckerna i bokhyllan igen. Men hon är så otroligt charmig och det märks att hon älskar oss. Barnen avgudar vår lilla Polly Polkagris. Och bara det här med att upptäcka nya saker varje dag. Som att hon får gåshud, av njutning, när man kliar henne på magen. Att grisar faktiskt gäspar... Att hon kommer och bär på matskålen när hon är hungrig. Att hon kan springa nästan lika snabbt som en gasell och nästan hoppar lika högt som en också. Att hon, trots sin klumpiga utseende är riktigt smidig. Att hon lärde sig att gå på kattlådan, redan dag nummer två, helt utan vår inblandning. Och så är det ju skönt att ha någon som äter upp alla matrester...

Ja ni fattar va! Vi gillar att ha en gris som husdjur även om hon ibland går under namnet diktatorn här hemma...

WILD CHIPS

Idag, när hungern smög sig på och jag och Dalle stod på närmsta köpcenter och pustade så bestämde vi oss för att gå in på Ica Maxi i jakt på något lchf-vänligt mellanmål.

Där hittade vi Wild Chips!

Har ni smakat detta?

Det är alltså snacks rätt ifrån 1800-talet. Innan kylskåp och E-nummer.

Lättrökt, torkat och flingat kött från älg, hjort och ren. Så salt att tungan vill krulla ihop sig.

På baksidan av påsen står det att Wild Chips är "en genuin produkt som är naturligare än det mesta annat som finns att köpa. Helt naturligt utan några artificiella tillsatser. Precis som det varit i tusentals år. Torkning som beredningsmetod är genialt enkel och naturlig. Vätskan reduceras, därigenom förhöjs smaken, näringsämnena koncentreras och hållbarheten förlängs."

Under tiden som jag sitter och gnager på en bit torkat kött så kommer jag att tänka på att människorna dog mycket unga för 200 år sedan. En av anledningarna till det här var ju just att de fick i sig sådana enorma mängder salt på grund av all saltad mat som de åt. Är det det som kommer att drabba oss i nutiden om vi ska gå tillbaka till det "naturliga"?

På Wild Chips hemsida kan man läsa att de passar "mycket väl in" om man följer lchf-dieten. Eftersom det inte finns något socker eller andra kolhydrater i flingköttet.

Fast där drar de faktiskt en liten lögn. På baksidan av påsen står det faktiskt att den innehåller mindre än 1% kolhydrater. Okej inte mycket att bråka om här kanske. Men inga kolhydrater är väl lika med 0% eller?

Så vad smakar de då?

Jo de smakar torrt kött. Torrt och väldigt salt kött med en eftersmak av fisk. Inte direkt någon vild smak. Men jag antar att de vill hänvisa till att det är kött från vilda djur.

Det är okej! Inte jätte gott, inte jätte äckligt. Ett helt okej snacks som man inte vill äta för mycket av (man trycker alltså inte i sig hela påsen i ett svep).

"ALLA SMÅ DÖDA DJUR HETER BOKEN...", "VILKA DJUR?"

"En dag hade vi tråkigt och ville göra något roligt. Ester ble..."

"Vem är Ester??"

"Det är den flickan."

"Aaah."

"Eeeh... Jo! Ester blev glad när hon fann en död humla. Åh så sorgligt..."

"Var är humlan?"

"Den ligger där."

"Aha!"

"Eeeh... Jo! Åååh så sorglig, å, så hemskt sa hon..."

"Vem är hon?"

"Ja men det är Ester."

"Aha!"

"Åååå, så hemskt så hon, äntligen händer nåt!"

"Vad händer??"

"Ja men humlan är död."

"Vad är död??"

(Lååång suck! Ignorera, ignorera och läs bara vidare) " Humlan var randig och luden. Hon höll den..."

"Vilken hon?"

"E S T E R!!! .... Hon höll den i handen och klappade den över ryggen. Vingarna var tufsiga, fötterna spretade. Lilla Humla sa hon med tjock röst. Jag älskar dig. Ester var alltid mycket modig. Själv var jag liten..."

"Vem är jag??"

"Jag vet inte.... Och rädd för både livet och döden. Jag kände inte ens..."

"Men vem är  j a g??"

"Men jag vet inte... Kompisen?"

"Vad heter kompisen?"

"Eeeeh!?? Konrad kanske?"

"Neeej!"

"Nähe! Jag vet inte... Sigge?"

"Nejäää!"

"JO DÅ! SIGGE!!! Sigge kände inte ens någon som var död. Håll den sa hon..."

"Vilken hon?"

"ESTER!!! ... Håll den sa HON så ska jag gräva en grav åt den lilla sa ESTER. Jag... eller... SIGGE backade ett steg och gömde händerna bakom ryggen. Du vågar inte sa ho...ESTER och himlade med ögonen. Humlor kan stickas svarade SIGGE. Den är ju död för helsike! sa HON..."

"Vilken hon?"

"MEN SNÄLLA TYST NU."

"Jag kan skriva istället, sa... eeeh! Sigge. Jag kan skriva en dikt om den hemska döden. Ho...ESTER fnös och hämtade en spade, några blomfrön och en cigarrask att begrava i. Vi... DOM gick sin hemliga stig till en glänta som ingen kände till. Där grävde hon en djup grop och jag skrev. Jag kan skriva, och jag tänker mycket..."

"Vem är det?"

"Men det är ju Ester!"

"Vem är det då?"

"Men det är ju SIGGE!""

Åh herre du mildes tider!!!! Jag har läst fyra sidor bara och jag har 25 sidor kvar. Mina nerver.

ÄNTLIGEN HAR VI TAGIT OSS TILL SISTA SIDAN:

"Livet är långt, döden är kort. Bara en kort stund ska man dö..."

"Vilken stund?"

"SåsmåningomväxergräsetmossanochblommornaskaslåutpågravenALLTblirstillaro... SLUT."

Puuuuh!!! (Stor utdragen suck.)

HALLO MUPPARM!

Jag ringde vårdcentralen idag. Tyckte att det var läge när jag, i morse, inte kunde föra yoghurtskeden till munnen utan fick föra munnen till skeden. Och jag blev skickad till sjukgymnasten.

Hon klämde och vände och vred på mig och kunde inte riktigt sätta fingret på vad som drabbat mig. Men en handledsskena tyckte hon absolut var på sin plats.

(Tyvärr hindrar den mig inte från att göra den rörelsen som faktiskt gör ont, men ja ja.)

169 spänn på ett stycke urfult, beigt handledsskydd (tänk om det hade funnits i turkost)...

Och en ny tid på fredag och sedan en hos arbetsterapin. Kanske även en hos doktorn om ett ultraljud blir aktuellt. Tänk! Aldrig har jag varit med om en ultraljudsundersökning på handleden förut. På magen och i muffen oh yes, flera, flera gånger. Men handleden!? Tja det kan ju bli intressant.

JAG MÅSTE BAJSA!

Tänk att det fanns en tid då man kunde låsa in sig på toaletten och få vara där inne i fred, under exakt så lång tid som man önskade.

Men att skaffa barn är lika med att få hålla en bajskorv inom sig ett halvt dygn längre än vad som skulle behövas.

Toalettbesök med spädbarn: Man passar på att besöka toaletten när barnet sover och endast då.


Toalettbesök med lite större barn, som kan sitta: Man sätter dem i en bumbo och koncentrerar sig mer på att underhålla dem än att klämma ut det som ut skall.

Toalettbesök med barn som lärt sig krypa/stå: Man sitter som en hök och försöker, likt en bläckfisk, förhindra barnet att riva ut allt ur badrumsskåpet, äta upp allt toapapper, ramla platt fall ner med huvudet på det stenhårda kaklet och spräcka skallen.

Toalettbesök med barn som är lite större ändå: Man smiter snabbt in på toaletten medan barnet är upptagen med annat. Det här resulterar i ett två sekunders besök eftersom barnet fort upptäcker att mamma försvann ut ur rummet och därför börjar gallskrika.

Toalettbesök med ännu lite större barn: Man provar att stänga dörren och får ett gråtande barn som står utanför och bankar på dörren.


Toalettbesök med barn som slutat med blöja: Man sätter sig ner på toaletten, pustar ut... Åååh vad skönt! En halv minut fortlöper: "Maaaaammmaaaaa!!! Jag måste kiiiissssaaaaa..." Jaha! På med byxorna igen. Jag får väl göra ett nytt försök lite senare då.


Toalettbesök med barn som precis har besökt toaletten och man tänker att NU JÄVLAR ÄR DET MIN TUR!: "Hörrö!! Kan du skynda dig lite?? Jag måste skita." Maken ska nu in, exakt samtidigt som du.

Toalettbesök med barn som sover och mannen likaså: Ja nu kan ju ingenting hindra en... Eller? Joho då! Nu kommer grisen och trynar dörren. "Iiiiiiiiiiiaaaaahhhhöööörrk!" Men vad i hela friden!! Du väcker ju hela familjen.

SKOLAVSLUTNING

En lånad bild ifrån google

Idag på kvällskvisten har vi varit på femåringens skolavslutning.

Ballonger, lupiner, flaggor, välklädda och spända barn och förväntansfulla föräldrar och släktingar.

"Du gamla du fria", "Den blomstertid nu kommer"...

Ingen mera skola!! Nu är det sommarlov.

Eller ja om cirka tre veckor är det sommarlov. Fram tills dess får han gå på fritids. Mamma och pappa måste ju jobba.

Och treåringen ville gå hem. Han ville inte alls se på några skolungar som sjöng...

DE HÄR SAKERNA MÅSTE JAG GÖRA:

- Införskaffa mig en ny mobiltelefon (den jag har vill inte leva längre. Den är trött på sena kvällsgooglingar om barnsjukdomar och värk här och där).

- Ta itu med tvätten (tvättkorgen är överfull. Och med överfull menar jag verkligen Ö V E R F U LL).

- Ordna ett pass (jag ska ju åka till London om en månad).

- Klippa mig! Jag måste verkligen klippa mig. Eller nej! Jag måste bli klippt, av en frisör som vet hur man hanterar en sax och som kan se hur mitt hår ser ut bakifrån.

- Ringa doktorn och fråga vad det är för fel på min handled som gör jätte ont. Alltså vi snackar ondare än den värsta mensvärk du någonsin har upplevt och den värken sitter i handleden. Har jag fått mushandled? Den är stel och gör alltså ont i vissa lägen. Jag kan knappt föra gaffeln till munnen, eller torka mig i arslet (ja självklart har jag googlat värk i handleden och tydligen kan man behöva uppsöka en läkare).

- Fylla i viktiga papper! (Högen med viktiga papper är nästan lika stor som högen med smutstvätt).

Apropå tvätt!! Jag måste verkligen gå ner i källaren och se efter om jag har tvättat en maskin med svarta kläder (som jag misstänker). Om jag har det så har den legat där i blöt i snart en vecka (gräsligt och förbaskat slappt av mig, men jag har haft sjuka barn, har börjat jobba och har inte hunnit (orkat) ). Och om tvätten ligger där, blöt och en gång ren, så måste jag tvätta den igen.


Men vänta nu! Varför kan inte Dalle hjälpa till med tvätten?

TV-SPELANDE

Nu på eftermiddagen har jag och stora killen spelat Lego Star Wars tillsammans. Eller ja tillsammans och tillsammans. JAG har spelat och storkillen har suttit bredvid och hejat:

"Mamma du ägs! Du är bäst mamma! Du är den bästa mamman i hela världen! Mamma du är världsbäst på det här spelet."

"Mmm!! Tack baby!"

"Men mamma kalla mig inte för baby."

"Nähe! Okej..."

Jag ägs!!!

SHOPPING

Idag har jag och min äldste son gjort närmsta köpcenter osäkert med vår närvaro.

Skolavslutningskläder skulle inhandlas. Inte för att det var absolut tvunget, utan för att det helt enkelt är roligt. Och för att min fem och ett halvtåring växer likt ett... träd (?) och behöver uppdatera sommargarderoben lite.

Så hans outfit införskaffades från Kappahl.

Sedan så köpte jag mig min allra första hårborste. Ja alltså jag ägde en hårborste innan, men den fick jag av mamma någon gång för kanske tio-femton år sedan (kanske). Så när vi var på Ica Maxi och jag såg den spretiga rundborsten hänga där så fint så tänkte jag att: "Ja what the fuck! Why not liksom." Till saken hör den att min gamla borste ligger i badrumsskåpet, någonstans, underst och jag orkar inte böja mig ner och leta efter den. Nä alltså jag borstar faktiskt inte mitt hår särskilt ofta om jag ska vara ärlig. Jag blåser håret och det lägger sig så där lagom rufsigt, precis som jag vill ha det. Och skulle jag mot all förmodan vilja ha lite kontroll över svallet så använder jag mig av plattången.

Men nu har jag alltså en borste och nu ska här skaffas böljande hårsvall alá Hollywood.

Övrigt så köpte vi två pannband till sonen. Han som ska spara ut sitt hår precis som Lillasyster Idas fästman Anders har det.

Problemet är bara det att min pojk är långt ifrån så här långhårig. Rättare sagt fem år ifrån om man frågar Anders. Det enda som är långt på min sons hår är hans lugg och den hänger rätt ner i ögonen. Så nu! Bort med den och bak med hjälp av ett silvrigt och ett blått pannband.

Och nu finns det säkert någon av er som tycker att pojkar ska bannemej inte ha pannband. Men till er säger jag UP YOUR'S!!! Killar kan visst ha pannband. Och min pojk är riktigt cool i sina.

JAG DÖR HELLRE

Än att behöva gå upp just nu.

Nedrans ungar som ska komma och väcka en tidigt.

"Jag är sjuk mamma... Jag har ont i magen"

Yeah right you are!!! Not!! Hungrig snarare.

"Det är nog bäst att han stannar hemma han också" tycker Dalle.

"Jaajaa då då!"

FEM MINUTER SENARE:

"Jag går och gör en smörgås till mig själv."

"Ja men gör du det."

Gör sjuk var det ja!

Jävla Dalle som är så lättlurad.

Nu ska jag alltså vabba för en översjuk unge (kan man tro i alla fall om man lyssnar till gnällnivån) och en som är överpigg och som kommer driva som lillebror till vansinne.

Ja men härligt!

Men vänta nu!!! Oj vad JAG känner mig plötsligt sjuk.

JAG kanske "måste" stanna i sängen H E L A dagen...

GO NATT PÅ ER

Det har varit en hektisk dag som gått i vabbanda.

Nu vill jag bara pussa er go natt!!

LILLA GRISEN

Fick komma ut på altanen en stund och njuta av kvällssolen.

Som hon njöt!

FIKAT

Och självfallet firade vi med lchf-våfflor med grädde och hallon, som planerat.

Våfflor gjorda på ägg, grädde, fiber husk och bakpulver. Och de smakade som... Ja som spröd omelett.

Och jag är inte direkt någon ägg-fantast... Men det var ändå helt okej med det smaskiga tillbehöret.

SVERIGES NATIONALDAG

Ja men grattis Sverige!!!

Och sol fick vi som present.

UPDATE

De senaste två dagarna har jag haft söndagsångesten ifrån hell.

Idag skulle jag nämligen börja jobba igen, efter fem månaders sjukskrivning.

Eller rättare sagt, jag började jobba idag efter fem månaders sjukskrivning.

Och jag var så... Ja vad är man egentligen när man har söndagsångest?? Man är väl nervös och orolig och har ångest för att återvända till jobbet på måndag.

Fast idag är det tisdag och dagen gick över förväntan bra.

Rättare sagt skitbra!

Det var så härligt att känna ork och glädje och tillfredsställelse över att jag kunde, att jag fortfarande kan mitt jobb och att jag faktiskt trivs med det och med dem jag jobbar med.

För ett bättre välkomnande kunde jag faktiskt inte ha fått.

STOR PUSS TILL ALLA ER INBLANDADE!

Och nu kan jag slappna av igen. För imorgon är det ju röd dag. Sveriges Nationaldag minsann.

Och detta ska vi fira?!? Antagligen inte. För så tråkiga är vi svenskar.

(Men jag kanske skulle motarbeta den här tråkighetsfaktorn med lchf-våfflor med grädde och hallon?! Jag har länge varit sugen på att prova detta.)

Men i alla fall!

Nu har jag börjat arbeta igen och det gick bra. Jag kommer inte ha någon ångest över att återvända på torsdag.

Det måste ju vara ett friskhetstecken i mental sundhet.

Men nu är jag helt slut, det lovar jag er. För det var omvälvande att komma tillbaka. Och det var inte direkt så att jag slappnade av när jag kom hem igen. Nej icke! Då tog jag fram dammsugaren och sedan moppen. För att livet med en gris som husdjur är ingen renlighetshistoria (även om det anses vara renliga djur). Det finns allt en anledning till varför det heter Lortgris.

TÅRTAN

TårtSanna hade bakat en hästtårta åt sin dotter.

Synd att du missade den Dalle, den var smarrig.

Ja det är väl klart att jag smakade. Idag var det ingen LCHF-dag för min del.

Eller jo faktiskt, till frukost och middag.

IDAG

Har jag och barnen varit på kusin Elsas femårskalas.

Dalle fick vara hemma och bounda med grisen.

(KANSKE) SISTA BILDEN FÖR IDAG

Hopp i mysoverallen och ta kväll/helg.

Jag Ä L S K A R min overall. Jag vill helst aldrig ta den av mig.

Är det okej om jag har på mig den på barnkalaset imorgon? Barnens kusin, Elsa fyller fem år...

Oj nu blir det fest i Big Brother huset.

Ha en fin fredagskväll!

HÄR KOMMER FÖRSTA BILDEN FRÅN IDAG

Frukost!

Smarrigt som en efterrätt.

Turkisk yoghurt med hallon.

TREDJE BILDEN FRÅN IDAG

Grisen är lös!

Nu har hon kommit hem, Polly Polkagris.

Så söt, så prickig med en liten svans som viftar och med ett skrik som tar kol på varenda hörselcell inom den närmsta kilometern.

Men hon grymtar gott i alla fall.

ANDRA BILDEN FRÅN IDAG

Buketten till begravningen.

Kyrkan var full.

Regnet hade öst ner hela dagen men när det väl var dags att åka till kyrkan försvann molnen och solen strålade på oss.

Förklara för mig hur detta kan ske? Att solen  A L L T I D tittar fram när man tar ett sista farväl av någon som betytt så mycket.

Men tårarna rann, ner för halsen...