Om mindre än en timme är det 2012.
Dalle har somnat i soffan...
Han snarkar så fönstrena dallrar.
Jag ser på tv, själv.
Livat!!
Vad gör ni?
Om mindre än en timme är det 2012.
Dalle har somnat i soffan...
Han snarkar så fönstrena dallrar.
Jag ser på tv, själv.
Livat!!
Vad gör ni?
Nu är det ju inte långt kvar tills vi ska gå på vår styvpappas begravning.
Jag bestämmer mig för att kolla igenom barnens garderober.
"Vad kan de ha på sig? Måste jag köpa något nytt?"
I lillpojkens garderob hittar jag skjortan och västen som han hade på sig på Moster Susannas bröllop för två år sedan.
Storlek 86 har kläderna.
Och hör och häpna!
De passar.
Så mycket har alltså var treåring växt på två år.
Åh Jesus!!
Tänk om vår femåring kunde få på sig kläderna han hade på sig på det där bröllopet. Då hade barnen kunnat ha likadana kläder på sig.
Nu blir det nog INTE så den här gången.
Lillpojken kommer helt enkelt vara lite mer stylisch än vad hans storebror kommer att vara...
Nej det vet jag inte om jag kan acceptera.
Blir nog tvungen att köpa en vit skjorta i storlek 122.
"Är det ett litet uns av energi jag känner???" tänkte jag i morse efter frukost.
"Jo men jag tror nästan att det är det... Då ska här passas på minsann."
Och så möblerade jag om på övervåningen, igen.
Bort med lekrummet och in med äldsta sonens grejer.
I ordning med lillpojkens alla grejer i äldsta sonens gamla sovrum.
Upp med alla nya leksaker, från tomten.
Spräcka ett blodkärl i tummen så den blev tjock och svart.
Spikat upp tavlor och sätta upp Blixtenposters.
Klart!!!
"Så ungar nu kan ni åka hem till farmor och sova över där, så ska jag och pappa ta igen oss lite. Hej då med er!! Ha det så roligt. Vi ses imorgon!"
Jäklarns!!!
En kvart kvar tills vi ska åka och då ringer fröken och säger att teatern är inställd.
För många sjuka barn.
Bara att ta av sig de måttligt fina kläderna igen, på med pyjamas och av med sminket.
Jag och Dalle har klätt upp oss lite måttligt... Eller vem försöker jag lura. Jag har klätt upp mig lite måttligt. Dalle ligger fortfarande i soffan, i kalsongerna och med magen i vädret och väntar in i det sista med att göra sig iordning.
Stora pojken har på sig sin tomtedräkt och lillpojken har fått på sig sina finjeans och en ren tröja.
Vi ska åka på äldsta sonens femårsgrupps julteater.
Det här är stort och svårslaget.
Det kommer vara en trött familj som kommer hem, säkert sent ikväll och som sedan ska upp tidigt imorgon för att återfinna sig på dagis igen klockan sju.
Men det är det värt!!!
Var stora pojk ska ju vara med på teater för tusan!!!
Igår hade vi tårtkalas här hemma.
Jag och lilleman var det som firades. Ett hejdundrandes kalas.
Nej det var ett väldigt lugnt och stillsamt kalas. Precis på den nivå så vi (jag) ville ha det.
Lillpojken fick precis allt han kunnat önska sig och så även jag.
Speciellt rörd blev jag av presenten jag fick av min mamma.
Hon hade scrapbookat ihop hela två, tjocka, album med kort från min uppväxt. Det var så fint och oväntat och jag kan inte riktigt fatta när och hur hon hunnit??
Och så fick jag en rejäl tatueringsslant. Så nu är det bara tidsbokningen kvar. Lillpojkens tatuering ska bli av. Weehoo!!! Äntligen!!!
Inte Jesus, inte tomtens, inte affärerna. Det är ju för barnens! För barnens skull, och den lilla kraft som jag har kvar att uppbringa, vart ska den gå? Ner i barnen såklart!
Bara för att det är en bild i tidningen på en gris med äpple i munnen behöver du inte servera en sådan. Gör mat ni gillar och hitta på egna mattraditioner. Eller beställ en kasse på nätet.
Julaftonskvällen firar vi alltid tillsammans, bara vi i familjen. Sen förlänger man julmyset med att kanske dagen innan fira hos en släkting och på annandagen hos någon annan.
Köp begagnade grejer i julklapp till släktingarna, roligare, mer oväntade presenter, billigare och mycket miljövänligare.
Börja inte den 23:e december med inköpen. Och hatar du att trängas i affärer kan man hitta massa roliga grejer på nätet.
Det behöver bara upprepas ett par gånger, så känns det som en rolig egen grej med vi-känsla. Tänk bara på Halloweenfirandet, alldeles nyss så fanns det ju inte i Sverige överhuvudtaget. Hitta på egna grejer som kan leva vidare i er familj.
Julpynt måste inte köpas på dyra inredningsbutiker på Östermalm. I din farmors gamla avlagda jullåda kan det finnas jättemycket fina saker, och så känns det lite fint att hänga upp en ängel som kanske hängde hemma hos din farfarsfarsfar.
Om jag absolut inte kommer på vad jag ska ge till någon i julklapp, kan man gå in på, till exempel, Läkare utan gränsers hemsida och ge vaccin till hundra barn i present. Det funkar som uppskattad julklapp till alla, utom kanske ungar under tolv års ålder.
Tro inte att din partner är tankeläsare. Prata igenom och planera julen tillsammans. Ha inte varsin plan.
Gör bara precis det som du vill göra själv. Det finns inga rätt eller fel. Hitta på din alldeles egna julfirning. Följ inga listor! Inte ens den här! Gör din alldeles egna jul!
"Konrad!!"
"Nähe! Heter du Dodde?"
"Nej!"
"Ja men okej då Zlatan!! Kom här nu då."
"Jag heter inte Zlatan!! Jag heter förresten!!"
"Förresten??"
"Förresten!"
"Okej!!??"
Det är lucia idag.
Jag har inte sett min familj på hela dagen. Inte sett barnen vara tomtar i luciatåget.
Vi kommer hem strax efter sex.
Det är 17 grader i huset och jag dör inombords.
Den stora stressen inleds. Av med kläder, på med pyjamas, smörja, mediciner, borsta tänder, inte gör si, snälla gör så, vrålelda i kaminen. En eld som tar en halvtimme att få fart på och tre timmar att värma upp huset till en behaglig grad.
Jag saknar Dalles kramar.
Det är kallt och ensamt.
Men snart har barnen somnat och då ska jag inleda säsong 7 av Vänner.
Åh längtar!!!
Jag står i köket, vid spisen och gnager på en kall kotlett.
Jag är irriterad över att livet ta mej fan är orättvist.
Så pass irriterad att jag inte har någon lust att värma den mat som Dalle har lagat åt mig.
Den duger kall!
Jävla fan!!!
Nu är det alltså inte många dagar kvar.
Jag tänker inte på julen nu, utan 30 års dagen.
Det är inte många dagar kvar tills jag fyller 30.
Jag har redan blivit firad så egentligen räknas jag ju redan till dem som fyllt.
Vad som känns, ganska bra, är att Anneli, som är född samma år som mig, snart fyller 31.
Det är med andra ord alltid värre för vissa!!!
Båda barnen har legat klubbade i soffan sedan de kom hem från förskolan och nu, tjugo minuter före läggdags får de för sig att börja leka rally som två vildingar.
"SSSSCHYYYY!!!" Väser jag och försöker höra vad de säger på julkalendern...
"SSSSCHYYYY!!!" Väser jag och försöker hålla dem borta ifrån sovrummet, där Dalle ligger med migrän.
"SSSSCHYYYY!!!" Väser jag, ifrån soffan och tycker lite synd om mig själv som är så trött så trött och som har sådan värk i magen av den förbenade spiralen.
Att stora pojken led av svår huvudvärk för bara en liten timme sedan, det märks då inte precis just nu.
Jag känner inte riktigt att vi är på samma nivå, jag och barnen. Och Dalle ska vi inte ens prata på. Han är ju mer levande än död just nu.
Blev jag förvisad till sängen.
Dalle paxade madrassen!
Och där låg jag bredvid en söt gosse och kunde inte somna.
"När som helst drar han igång", tänkte jag om och om och om igen.
Men det gjorde han inte!!!
Vid ett tillfälle slumrade jag till, bara för att förskräckt vakna igen med hjärtat hammrandes i bröstet. Efter det kunde jag absolut inte slappna av.
Fast framåt småtimmarna somnade jag äntligen som en stock.
Undrar Anna.
SVAR: Inte den stora staden som ni tillhör, den spar vi till söndagen.
Nej vi besökte den närmsta shoppingstaden som har ett köpcenter... Jag och Dalle shoppade loss, köpte julklappar, juleljusslinga, julskinka, julkorvspyjamas, julaftonsoutfit, jullunch till ödlan, jultomtenissekläder till stora pojken, julgodis, julmust...
Åh hjälp jag minns inte mer... vi köpte en hel del som inte var så juligt också.
Okej!! Så jag somnade i soffan någonstans runt halv tio, mitt i ett roligt Vänneravsnitt och vaknar igen två timmar senare...
Och nu är jag ju så förbaskat pigg att ögonen vill dansa polka.
Dalle ligger där uppe i sängen och halvsnarkar och jag vet att han kommer somna långt före mig.
Jag kommer ligga och vrida och vända mig och tänkatänkatänka en massa och vara hutlöst trött imorgon.
Jag vill inte vara trött imorgon.
Jag vill vara superpigg eftersom jag och Dalle ska åka till stan och strosa oss igenom butik efter butik...
Jag har verkligen noll kontroll över min sömn och det stör mig.
Och nu har Dalle somnat.
Finns det något bättre än att komma hem från jobbet, slänga av sig kläderna, veckla ut tuttarna, dra på sig tre storlekar för stora mysbyxor, Dalles gamla t-shirt, tvätta av sminket och blotta pandaringarna runt ögonen och sedan krypa ner i soffan tillsammans med barnen och se på bolibompa.
Nej jag tror inte det va!!