När jag och Dalle befinner oss på arbete så får ettåringen ses efter av farmor.
Hon tar med sig sitt bångstyriga lilla barnbarn ut i snön.
Här ska det åkas kälke.
Ettåringen ser misstänksam ut.
"Snö? Blä! Kälke? Blä!"
Men farmor är beslutsam och sätter ettåringe på kälken och börjar dra framåt.
Och grabben börjar skratta.
"Men skrattar du Doden?" säger farmor och vänder sig om. Direkt åker ettåringens mungipor ner i ett bistert uttryck.
Farmor vänder sig framåt igen och drar vidare.
Så hör hon ettåringens skratt bakom henne igen.
Snabbt vänder hon sig om. Ettåringen möter hennes blick och mungiporna åker genast ner igen.
"Stöniga unge!" Tänker farmor, men ler inombords.
