Jag: "Jag har fått så långt hår att det nästan är i vägen. Jag måste nästan klippa mig."
Dalle: "Klippa dig!! Jag har inte vant mig med din lugg ÄN."
Jag: "VA!?? Vad menar du?"
Dalle: "Att jag inte har vant mig med din lugg. Det är inte du liksom."
Jag: "Tycker du inte att jag passar i lugg?"
Dalle: "Jag tycker att du är fin i lugg men jag tycker att du passade bättre som du såg ut förut."
Jag: "Varför då?"
Dalle: "Jag vet inte! Jag kommer inte ens i håg hur du såg ut längre."
MEN HERREGUD!!
Minns du vad jag skrev förra året, innan jag åkte och klippte den häringa fetingluggen?
"Jag vill ha lugg." "Det vill inte Dalle dock. Och tanken är ju att han ska se mig varevigaste dag och helst då uppskatta det han ser. Kan ju kanske bli svårt om han bara ser en fetinglugg som han ogillar. Skulle jag ens passa i fetinglugg?" (Läs hela inlägget HÄR!)
Dalle har med andra ord gått i snart ett helt år och inte tyckt om min lugg.
Jag som älskar min lugg... Den är så himla praktiskt, man behöver ju inte plocka ögonbrynen lika ofta, till exempel.
Hur ska jag göra nu?
Får be min kära frisör avgöra när det blir dags.
OCH FÖR ATT PÅMINNA DIG DALLE:
SÅ HÄR SER JAG UT NU:
SÅ HÄR SER JAG UT NU:
OCH SÅ HÄR SÅG JAG UT DÅ:
GILLAR DU FORTFARANDE DET GAMLA MIG MER?
Du kanske bara är ute efter en yngre upplaga av mig?!
Jag menar TÄNK vad gammal och schleten jag har blivit det senaste året.
SÖMNBRIST GÖR SÅ MOT DIG!
DET och det jävliga att man ska fylla 30 år.
Du kanske bara är ute efter en yngre upplaga av mig?!
Jag menar TÄNK vad gammal och schleten jag har blivit det senaste året.
SÖMNBRIST GÖR SÅ MOT DIG!
DET och det jävliga att man ska fylla 30 år.
