NOSTALGI

Åh jisses vad det var roligt hemma hos mamma igår.

Vi åt god mat, drack vin och tittade på gamla familje-vhs (videoband alltså, minns ni dem?).

Det är ju hysteriskt kul att se sig själv som liten och lika roligt är det ju att se hur alla andra såg ut för 25 år sedan. Hur utseende och dialekter har förändrats. Att få se mormor och morfar stå i sitt gamla kök och skeptiskt analysera den där nymodigheten kallad videokamera. Hur mormor står och lyssnar efter ljud som ska vara ett tecken på att kameran spelar in det som sker.

"Nä! Jag hör ingenting!?"

"Hör du inget?"

"Näe! Men du... Jag ser hur den snurrar. Då måste den väl spela in?"

Och hur morfar förklarar, för alla som kommer på besök, hur man manövrerar den där fantastiska knappen som kallas: "Sol...Nej Som... Nej zoom står det visst."

Och mammas enorma glasögon. Och pappa som, med sin familj, kommer direkt ifrån storstan, ut till landet för att fira midsommar iklädd svart skinnjacka och jeans. För att sedan, några år senare, när han och hela hans familj själva flyttat till landet, klär upp sig i mysbyxor alá bonnestyle.

Och lillasyster Ida som sitter på golvet i köket, knappt ett år gammal, för att sedan vara några år äldre och bryter armen under sommarlovet hos morfar och hans nya kvinna. Och lillasyster Susanna som ropar ut "Romeo, åh Romeo var är du??" varpå lillasyster Ida kommer inridande på en sopkvast.

Och alla dansuppvisningar och teaterföreställningar. Och storebror Johan som går från långt indianhår till snaggat, redo för lumpen, och får mina tjejkompisar stumma av genans hemma i den gråa skinnsoffan.

Charmen med familjeband! Födelsedagar, jul, påsk, midsommar, födelsedagar, jul, påsk, midsommar, dansuppvisningar, ridning på fjordigen Tyra, snöstorm och småfåglar som äter, tjurar som ska dras efter traktor till slakt, mamma som spelar allan framför kameran och pappa som spexar, gamla pojkvänner och storebror Johan som kom varje jul med sin göteborgsdialek, mostrar och kusiner, gravidmagar och bebisar, fulla gubbar och att gunga från den stora eken.

Min barndom!

Jag ska börja filma mera.

VINK VINK HEJ DÅ!

Nu ska jag åka hem till min mamma för mysmys med henne och mina systrar.

FRU MÄRKVÄRDIG LÄSER KOMMENTARER 2

Susan: "Välkommen i springklubben. Ge inte upp, det blir bara skönare o skönare...
Kanske att vi kan ses på nåt litet lopp nångång?? På sommaren på Öland?? Kul att
ha nåt litet mål som tvingar dej ut... Sen blir det inget tvång, det blir ett
nöje"

Svar: Åh men tackar så hemskt mycket!! Men hjälp! Lopp på Öland?! Ojojoj!!! Nu måste vi klargöra ett och annat här. För det första. Jag har än så länge bara "sprungit" en gång den här veckan. Eller sprungit... Jag småjoggade på stället och tog mig hasandes framåt (konstigt nog tog jag mig snabbare framåt än om jag skulle gått? Det kommer för evigt vara en gåta för mig). För det andra så kunde jag inte gå på två dar efteråt, eftersom jag glömde bort att både värma upp innan och stretcha efteråt. Idag, tre dagar senare har jag fortfarande ont i höfterna när jag suttit still för länge. Men jag ger ju inte upp här. Nej jag ska lära mig att springa på riktigt. Jag ska bli en riktig marathonlöpare. Eller ja i alla fall min egen version av en sådan. Men något mål att springa lopp på Öland. Eller lopp över huvudtaget. Nja! Jag ställer mig tveksam till det där. Mitt mål det här året är att klara av att jogga mig runt "lilla rundan" (mamma du vet vilken jag menar. Dalle kallar den för "striingaleden" för när vi går den brukar vi alltid börja strii (bråka på dalsländska) ). Men när jag känner säker på min sak så kan vi ju börja jämföra tider, Susan. Jag måste ju förr eller senare sätta upp ett mål att jag ska klå min söta moster. Puss & Kram

FRU MÄRKVÄRDIG LÄSER KOMMENTARER

Camilla: "Haha! Det var jag det, som missade att skriva mitt namn. Och du ÄR fin.
Oavsett hårlängd. Kram på dig!"

Svar: Men Camilla vad det du som skrev att jag var fin!! Jag som för en stund trodde att jag hade en hemlig beundrare. Men det här var ju nästan ännu trevligare. Och vet du vad! DU är också fin! Med långt och med kort hår. Jag har i och för sig inte sett dig i så värst kort hår. Men jag kan föreställa mig. Kram på dig och din fina familj.

MEN VAD I HELA HEL....

Jag undrar över ljudnivån på äldsta sonens skola?

För varenda dag kommer han hem därifrån och skriker istället för att prata och jag kan lova er att det gör jävlarimej ont i örnonen alltså.

Antingen håller gossen på att bli döv, eller så har han världens största vaxpropp, eller så är han så pass tät i näsan att även öronen blivit drabbade, eller så skriker de till varandra på skolan och han tror att det är så man pratar.

Oavsett så driver det mig till vansinne.

En annan grej som driver mig till vansinne är att mina barn inte fattar vad "NEJ" är. De vet inte heller vad "MEN JAG SA NEJ" betyder. Och inte heller MEN VAD I HELA HEL.... FATTAR NI INTE ATT VI SA NEJ???

Åh jag suckar ljudligt.

Hur svårt ska det egentligen vara att uppfostra sina barn?

Jag bara undrar lite smått så där?!

JAG GJORDE DET!!

Jag klippte mig själv!!!

EN FÖRE BILD:

NU KLIPPER JAG MIG

Igår kväll fick jag en sådan våldsam lust till att ta hårsaxen och bara kapa av mitt hår.

Jag stillade mig. Men suget finns kvar. Jag tänker att hur svårt kan det va?

Men när jag berättar för Dalle vad jag ville göra. Så ser han vettskrämd ut.

Och jag vet inte om det är för att han inte tror att jag skulle kunna klippa mig själv, eller om det är för att han vill att jag ska ha långt hår?

Vill jag ha långt hår? Jo i förrgår ville jag i och för sig det.

Men nu!? Nu skiter jag nästan i vilket.

Hur tycker ni att jag ska göra?

NÄ DU

Jag klagar då rakt inte på temperaturen utomhus.

Däremot klagar jag lite på mig själv. Att jag inte gick ut förrän klockan straxinnanfyra.

Damn! Om jag bara hade vetat...

GE MIG VARMT! RIKTIGT HETT!!

Vad är det som säger att man inte kan elda i kaminen bara för att det är vår?

Ska man kunna gå omkring naken hemma så...

Och sen tänk så härligt, för Dalle, att komma hem från en svettig joggingtur till ett varmt och mysigt hem.

Jaså!? Inte så mysigt för honom... Men oj då!! Moahahaha!!!

MEN OJ OJ OJ OJ

Vem är denne anonyma någon som har varit så söt och skrivit att jag är FIN på kommentarerna??

Det gör mig ju så glad att jag nästan börjar tro på det själv.

Tack så alldeles hemskt mycket!

Du är inte så pjåkig du heller, vem du nu är.

JAG HAR TAGIT MIN FÖRSTA LÖPARRUNDA

Och herre du milde!!!

H E R R E  D U  M I L D E.

Vad jobbigt det var.

Fast löparrunda?!?

Jag vet inte riktigt??

Jag sprang ungefär lika fort som en pensionär som jagade sin rullar.

När jag väl "sprang".

Men whatevva!!

Det var första gången.

Imorn kör jag igen (harkel, harkel).

NÄR MAN BLIR MAMMA FÅR MAN JU ÖGON I NACKEN. HAR DU GLÖMT DET

"Jag ska bara gå ut med soporna"säger Dalle och smiter ut.

Men när jag går förbi fönstret så ser jag hur han står och sågar en bräda för att sedan klättra upp i båten.

Bara gå ut med soporna va!?

Jo men visst!!

BARFOTA UTAN STRUMPOR OCH SKOR

För så varmt är det här hos oss idag.

I'M IN LOVE I'M IN LOVE WHAT A WOUNDERFUL SURPRISE

Det är ganska förundransvärt (finns det ett ord som heter så? Ja det finns då ett från och med nu) att vakna upp nästan exakt fjorton år efter att vi träffades och inse att: Herregud!! Jag älskar den här mannen så otroligt mycket. Jag älskar honom till och med mer nu än någonsin tidigare. Är det ens möjligt? Det måste det vara! För det börjar pirra i magtrakten och jag fnittrar till och ler.

Jag är kär! Efter fjorton år tillsammans vaknar jag upp, trött och jävlig, och upptäcker att jag är som nykär.

Kom och försök messa upp det här förhållandet säger jag bara... Lycka till du!

Kär!

VART TOG PRINS DANIEL VÄGEN?

Han försvann idag runt fem-tiden och är nu spårlöst försvunnen.

Kvar finns "den där", någon ny som sitter i soffan...

"Jag har ju sett ut så här förut" säger Dalle.

"Ja för en sex år sen..."

Ja jag får väl lära känna den här nya karln i soffan då. Han ser nog ganska snäll ut ändå...

JAG RIVER MITT HÅR

Här snackar vi datakrångel. Vår bärbara dators batteri har dött och vill helst inte laddas igen om den själv får bestämma.

Så då får man sitta och göra viktigheter på nätet vid den dator som är kopplad till tv:n.

Ytterst ergonomisk arbetsställning, NOT!

Hej nackspärr ungefär.

Tack och lov kände svärmor att hon kunde avvara sin dator i några dagar.

Tack du gode!!!

SKOLSUGEN POJK

Även om jag inte är på topp idag så är jag den stoltaste mamman på denna jord.

Jag har varit på utvecklingssamtal med stora pojkens fröken och hon hade bara rosor att dela ut till vår underbara son. Snäll, rolig, hjälpsamma, trygg, duktig osv...

Jag log så jag fick kramp i kinderna.

Gossen är så redig att han lika gärna kunde börja första klass direkt (ja om ni frågar mig). Han är så sugen på allt vad räkna och skriva heter.

Tänk om DET kunde hålla i sig tills han tar studenten.

ALLERGIER OCH SÅNT

Två timmars läkarbesök var vi på idag med Lillkillen.

Vi gick igenom allergier och huvuddunkningar.

Bup var med. De hade lika många frågor de.

Det var en gemytlig stämning.

Lillkillen gick med på att både väga och mäta sig (för första gången i världshistorien).

100cm lång och 14,5kg tung.

Liten tanig skrutt på jorden. Hur hör han ihop med oss övriga i den här familjen? Vi andra som växer mer på bredden än på höjden (ja jag och Dalle har väl slutat att växa på höjden för länge sedan. Det är synd det. Det hade liksom varit mer jämnt fördelat över kroppen annars).

Doktor Ulrika tyckte att vi skulle kanske kunna börja testa en tesked med havregrädde i maten.
Jag och Dalle ropade HURRA!!

Men vi skulle hålla oss långt borta ifrån mjölk och framförallt ägg. För det var han riktigt allergisk mot, tydligen. Tur att vi får veta det efter nästan ett och ett halvt år. Eller snarare tur att vi varit så duktiga på att utesluta ALLT!

Doktor Ulrika tyckte däremot att det var tur att allt fungerade så bra hemma. För hon var lite bekymrad över att han kanske var allergisk mot fler saker.

"Fler saker??" utbrast jag. "Vad skulle han ens kunna vara allergisk mot mer??"

"Ja det finns vissa barn som endast lever på ris och älgkött. Så de finns de som har det värre."

Åh herre du mildes... Ris och älgkött... Åh stackars!!

Jag ÄR tacksam!! Jag lovar och svär...

LITE ALLMÄNT SÅ DÄR

IDA: "Anders vet inte vad han ger sig in på!
Dalle är ju helt awesome!"

SVAR: "Menar du att Dalle är awsome som klarar av oss? Eller för att han vill grilla åt oss alla (hohoho)"

VET NI VAD

Lööv is in da air!!!

Idag fick jag veta att min lilla, lillasyster. Hon som är så liten som änna litta tesked.

Hon ska gifta sig med sin kärlek Anders. Han den däringa långhåriga dröffsen.

Japp jag har snott den här bilden från dig Ida.

Jag vet vad ni tänker... MEN VA!?!?! Är inte Ida bara 12 år eller nått åt det hållet??

Ja okej! Det var min tanke, kanske...

Men nej! Hon är ju inte det.


Om ett år planerar de att gifta sig och jag är stoltaste storasystern i världen.

Det är ju så underbart!!

Och Anders är ju bara bäst, vi kan ju inte säga annat.

Ja du är en lat tjötröv, det är du Anders.

Men vem är inte det liksom...

Och skyll dig själv om du gifter in dig i ett släkte som pratar HÖGT i telefon.

We will NOT stop!

All kärlek till er!

PÖSS!!!

Ps. Dalle erbjuder sig att grilla mat till alla på bröllopsfesten. Där snackar vi billigt alternativ.

BARNS FRÅGOR OM DÖDEN

Sedan Jörgen dog har stora pojken haft många funderingar kring döden.

Inga ledsamma sådana, utan bara allmänna funderingar.

Vad har era barn för tankar och frågor kring döden?

Och hur besvarar ni dem?

Vi har försökt förklara att vi inte vet vad som händer när man dör.

Men att Jörgen säkert åkte med en raket upp till rymden. För det är ju en lite cool tanke.

Hur gör ni?

SÅ HÄR

Spenderar jag och min man vår lördagskväll på tu man hand.

Han har precis avlöst mig vid datorn och nu sitter jag och tittar på honom när han knappar.

Barnen är hos sin farmor och vi...

Ja här sitter vi och bara är osociala med varandra.

Vad borde vi göra istället??

Jo jag vet!!!

Gosa ner oss under täcket framför tv:n så klart...

Trevlig lördagskväll alla!

LITE FÄRG SKADAR INTE

Idag fick vi hem en skrivare som vi hade beställt.

"Jaha!! Var ska vi ställa den då?" undrade jag och tittade mig omkring på alla överfulla ytor.

"Bredvid ödlan kanske?!" tyckte Dalle.

"Åh herregud nej!! Vi kanske skulle ta in det där furu hörnskåpet och ställa det i köket?"

Sagt och gjort! Det blir som jag önskar.

Dalle bar in skåpet.

"Så kan vi måla det vitt sen" tyckte jag.

"Jag tror vi har vit färg i källaren" kom Dalle på.

Och upp kommer han med färg och pensel.

"Ska vi inte måla utomhus då?" tvekar jag.

"Nej då! Det är vattenlöslig färg så den luktar ingenting."

Jag börjar måla...

"Luktar den inte väldigt starkt för att vara vattenlöslig?" tycker jag.

"Jo jag tycker också det. Men det står ju på burken att den ska vara vattenlöslig."

"Ja men det kanske inte är den färgen som är i??"

"Jo då det är det allt!"

Ja men så bra då. Då gör det inte så mycket om jag spiller på golvet.

Dripp dropp!!!

Oj vad jag sölar då...

Drygt två timmar senare och nästan en burk med vit färg senare är skåpet som nytt.

Nu ska här tvättas händer.

Skrubba, skrubba... Men va fan!!!

"DALLE!!!! Det här är INTE vattenlöslig färg."

Och golvet...

"Men var du tvungen att söla så??" klagar Dalle.

"Men DU sa ju att det var...."

Skåpet blev fint i alla fall.

NU SKA HÄR FIRAS

Det är ju trots allt inte varje dag som det sväljas tänder hos Familjen Märkvärdig.

Speciella chokladbollar bakade på qinoua-flingor, kokos, mjölkfritt margarin, vaniljsocker, kakao och socker, rullade i mängder av pärlsocker.

Helt allergivänliga, krispiga och riktigt goa.

NU SKA VI LURA TANDFEN

För när ingen tand finns att hitta (eftersom den svaldes ner) och kan läggas i ett glas med vatten över natten, så måste vi ju komma på ett knep.

Vi plockar en liten, vit sten. En som är "ganska" lik en liten mjölktand och lägger ner den i glaset istället.

Vi låtsas som ingenting och hoppas på att tandfen inte kollar så himlans noga.

Kanske hon till och med dubblar på slanten, det är ju trots allt första tappade tanden...

DAGENS ÄNTLIGEN!!!

Nu äntligen har femåringen tappat en av sina lösa tänder.

"Var är den då?"undrar jag så klart."Har den ramlat ner på golvet?"

"Nej den ligger här!" säger stora pojken och klappar sig på magen.

"Har du svalt den?"

"Japp!!"

I tryggt förvar.

Och som vi har väntat på det här. I flera veckor har väntat och tjatat om att "man måste faktiskt vicka på den"

Stönig som han är har han vägrat. Men nu, idag, när han åt mellanmål så slank den iväg utav bara farten.

Vi får väl se om den kommer ut bakvägen om någon dag...

FREDAGSÅNGEST MÅNNE?!

Någon gång i natt bestämde jag mig för att:

Imorgon ska jag storstäda hela huset. Jag ska gnugga listerna med en tandborste, eller något åt det hållet. Barnen är ändå hemma (eftersom skola och dagis är stängt) och när de är hemma då behöver jag hålla mig sysselsatt, då kan jag lika gärna städa.

Ja så tänkte jag! Inte helt rätt tänkt kanske.? Men en störning har jag kvar och det är faktiskt som så att när barnen är hemma då får jag ingen ro. Då är det lika bra att köra på tills jag stupar.

Och stupa det kommer jag nog göra. Den här helgen börjar lika dåligt som alla andra. Jag sover oroligt hela natten. Jag somnar alldeles för sent, vaknar alldeles för tidigt och drömmer en hel massa konstigheter. Min hjärna går igenom ALLT som jag ska göra. Som till exempel dammsuga. Jag förstör helt enkelt för mig själv. Istället för att slappna av och ta allt med ro, så går jag igång, på högvarv.


Och när jag vaknar!

Ja då är jag så trött att varken hjärna eller armar fungerar, ännu mindre benen.


Men jag ska vända det här.

Jag SKA städa, jävlar i mig.

Huset ska skina invändigt när Dalle kommer hem från jobbet. Maten kommer inte stå på bordet, men huset ska skina och jag kommer ligga som en svettig, smutsig trasa utslängd på soffan.

Sexy, sexy!


Äh jag kan duscha! Spraya mig med lite parfym mellan hängtuttarna. Rulla upp de sistnämnda i en spetsig bh och kliva i korta klänningen (har jag en sådan?) och sedan kasta förföriska blickar mot Dalle. Då är han nöjd och glad för en vecka framöver.

TREVLIG HELG PÅ ER ALLA!!

DAGENS LISTA:

Dagens humör: Ganska glatt och lättsamt faktiskt. Pratade med fina Sofia på Ica och kända att jag längtar efter mina goda vänner, efter socialt umgänge. Jag tror att jag får ställa till med en gathering snart. Har även fått en del roliga mail idag och känner litegranna att jag tar mig tusan gör succé snart.

Dagens hälsocheck: Frisk!

Dagens borde: Dammsugit! Något som jag borde ha gjort för en vecka sen, ungefär. Men med en sop och en skyffel kommer man långt faktiskt.

Dagens outfit: Svarta harembyxor, grönt linne och vit GOS-tröja.

Dagens planer: Var att starta dagen med Vakna med the voice och sedan se ett avsnitt med Once upon a time, sova någon extra timme och sedan maila ett gäng personer, tvätta några maskiner tvätt och att helg-handla. Allt har jag hunnit med. Känns gött!

Dagens fundering: Mår jag bra, bättre? Mår jag tillräckligt bra? Och behöver vi vara rädda för vargen/vargarna som smyger omkring här i skogarna? Är vargar farliga? Kan vi släppa ut barnen och låta dem leka ensamma på tomten (vi bor ju precis vid skogen)? Och vågar vi gå skogspromenader?

Dagens beroende: Snus och Coca Cola och att elda i kaminen.

Dagens längtan: Att få en stor kyss av Dalle när han kommer hem från jobbet och att få berätta om alla roliga mail (jag har fått båda delarna).

Dagens lektyr:

Buffé-tidningen från Ica. Blev sugen på deras Lyxiga ostpajer! Tror jag ska lyxa till det för mig och Dalle när vi är barnfria nästa gång.

En ganska lyckad dag ur mitt perspektiv.

Hur har er dag varit?

Kom ihåg! Snart är det helg...

NU KÄRA VÄNNER ÄR DET VÅR

Ifall det nu fanns några tveksamma där ute så kan jag deklarera att:

DET ÄR VÅR PÅ RIKTIGT!!

Hela vår slänt, bakom huset är full av blåsippor.

OCH!! Vi har sett en citronfjäril idag. Och det kära vänner sägs betyda att sommaren är på ingång.

Kan man göra annat än att bli lite glad i själen...

IDAG

Har vi varit ute och promenerat över ett fält, min son och jag.

Solen värmde och vinden svalkade.

Det torra gräset hade växt sig kämpahögt under sommarmånaderna och sedan haft styrkan att hålla sig upprätta en hel vinter.

Det var lite vackert, så där i all sin prakt.

VÅR ÄR DET I ALLA FALL

Grannen har krokus i mängder i sin rabatt...

Så ingen kan komma och säga annat än att det är VÅR.

Inte riktigt sommar ännu, även om både Dalle och barnen tror det.

Båda gossarna slet av sig strumporna, idag, när de tog sig ett ärovarv på studsmattan.

Då tyckte jag att det var dags att gå in igen. Är man sjuk så får det faktiskt finnas gränser.

"TÅGET KOMMER!!"

Gossarna ser tåget dagligen men ändå är det lika spännande när det kör förbi.

"NU ÄR DET SOMMAR"

Tjuter Dalle och spritter med hela kroppen.

"15 grader och sol!!! Nu åker shortsen på..."

Och så går han ut och slipar på barnens båt, medans jag och Lillkillen bubblar vidare i magen.

Magsjukan is in da house!

VISST VORE DET SKÖNT ATT BE LOOSE

Det vill GOS att man ska vara!

Be loose wear GOS!

GOS har fått en ny hemsida!

Besök den HÄR vettja!!!

Världens skönaste tröja från gangbangstore.com

DET ÄR NÄSTAN LITE INTRESSANT ATT GÅ OCH LÄGGGA SIG NUMERA

För det är konstiga saker jag drömmer om nu för tiden.

Här får ni den senaste drömmen i något förkortad version:

Jag kommer in på Grannfruns fest, i ett hus längst ner på Storgatan (där bor inte hon).

Det är fullt med folk överallt.

Sebastian du är där. Johanna du är också där, du ligger på mage och sover i en säng som står i vardagsrummet. Er dotter är också med. Stackarn kunde ni inte tagit med er en filt så att hon slapp ligga med en stor plastbit över sig (inte illa att hon sover ändå).

Dalle är någonstans i ett rum bredvid.

Vilket ös det är!

Det spelas hög musik och vi dansar som galningar.

En kille kommer fram till mig bakifrån.

Han dansar nära, nära och stoppar in sin hand innanför mina byxor och trosor och står sedan där och smeker mig över rumpan.

Helt okej för mig, tydligen (för jag gillar ju när okända personer kommer fram och tallar på mig).


Helt plötsligt lutar han sig fram och viskar i mitt öra:

"Du!! Om vi ska knulla så får du allt gå och raka dina ben först."

Jag vänder mig om mot honom. Klämmer ihop mina fingrar över hans hans haka, trycker upp honom mot väggen och säger lugnt:

"Du! Har du stor kuk eller?" (okej det är alltså ett krav)
"Har du rakat pungen?" (absolut ett krav)
"Har du ens rakat dig i ansiktet?" (nej det har han definitivt inte för jag stryker pekfingret över hans skäggiga kind)
"Va fan ska jag gå och raka mina ben för just dig? Vad har du gjort för uppoffring för mig?"

JA HELVETE! Vem tror han att han är? Så håriga ben har jag väl inte?? Okej jag kanske inte orkar raka dem precis varje dag, men hallå!! Han hade ju tydligen inte orkat raka sig i ansiktet ens en gång. Så vem är han att klaga?

Men innan jag hinner säga att "Nu skärper du dig!! Nu går vi upp och sexar te´t så vaknar jag.
Så jag får aldrig veta hur det stod till innanför kalsongerna på den där killen.

Det är lika irriterande som att jag aldrig får veta om jag födde två raggsocksbebisar till eller om det faktiskt kom ut två barn på slutet...

(Jag vet att du tycker att jag är smygfeminist i drömmen Ida)

DAGS ATT VÄCKAS UPP UR KOMAN

Ikväll röstar vi fram Loreen till seger.

Men först nio timmars scrapbooking.

Måtte jag kunna hålla ögonen öppna.

Ha en underbar lördag!!!

OKEJ

Om vädret vill messa med mig och ta bort våren precis när jag har bjudit in den innanför dörren.

Då ska inte jag vara sämre.

Jag sätter upp de minst vårliga gardinerna i köket bara för att jävlas med Moder Natur.

Man messar inte med Fru Märkvärdig obestraffad.

EN FRÅGA TILL:

Kan man lita på ens treåring när han leker med saxen?

SVAR: Nej det kan man inte!

Han kommer göra om sina strumpor till benvärmare och göra lufthål i byxorna.

Sanna mina ord.

EN FRÅGA:

Låter man sina barn sitta med en lerig overallrumpa i den vita soffan?

Gör man det??

NEJ DET GÖR MAN FAN INTE DALLE!!!

FÖLL DEN HÄR SNÖN INATT

Bara för att jag, igår, välkomnade våren så till den milda grad att jag gick ut i trädgården och plockade påskris, samt pyntade hela huset med kärringar och kycklingar??

EN DRÖM

Jag håller på att hänga tvätt utomhus.

Plötsligt drar det ihop sig till oväder, stora svarta moln rusar fram över himmelen, regndropparna piskar mot ansiktet, vinden rycker i träden och tvätten flyger all världens väg.

Jag försöker samla ihop så mycket fuktiga kläder som jag förmår med min stora gravidmage.
Jag väntar femlingar.

Jag kommer in i huset. Stämningen mellan mig och Dalle är kylig.
Vi är ovänner för någonting.

Plötsligt befinner jag mig på förlossningen, ensam.
Eftersom jag och Dalle är ovänner så har han dragit iväg för att besiktiga bilen (det aset).
Barnen ska inte komma nu.
Det är flera veckor för tidigt.

Men värkarna går inte att stoppa och jag måste krysta.
Det går förhållandevis smidigt och gör inte fasligt ont.
Första bebisen glider lätt ur mig och barnmorskan fångar upp den.

Det är en...
.
.
.
Stickad strumpa.

Bildkälla

En grå barnraggsocka.

Men inte funderar jag på det här.

Den kommer ju ur mig, så det är ju fullt naturligt.

Nästa krystvärk kommer och jag föder ut ännu en raggsocka.

Den är liten och grå även den. Varm och lite kladdig.

En bebis lägger sig snett i magen och jag trycker rätt den med mina egna händer.
Inga problem alls.
Men barnmorskan oroar sig.
Så skulle jag visst inte ha gjort.
"Kan jag ha skadat barnet" undrar jag?
Men det kan inte barnmorskan svara på.

Bebisen som låg fel glider ut och barnmorskan tar vant emot den.
Jag frågar om den den verkar okej
och barnmorskan kan inte göra annat än att bekräfta att det verkar så.

Nu lugnar värkarna ner sig och jag börjar gråta.
Det är överväldigande och jag känner mig sårbar.

"Dalle borde ha varit här och sett" snyftar jag.
"Hur ska jag kunna förklara för honom att de där är hans barn" fortsätter jag och tittar mot de små raggsockarna som ligger upplagda på en filt bredvid mig.
"Hur ska jag kunna förklara??"

Barnmorskan berättar att en sjättedel av alla barn som föds gör det som stickade strumpor.
Det blir så här eftersom det är så ont om plats i magen.
Men om jag tar några droppar sperma och blandar i deras mjölkersättning så ska de snart utvecklas till barn.

Plötsligt kommer Dalle in i rummet. Han är tillbaka från besiktningen.
Jag reser mig upp ur förlossningssängen och går fram till honom.
Han kramar om mig och undrar om förlossningen har fördröjts?
Hans nyfödda barn ligger alldeles bredvid honom och han ser dem inte.
Och det gör mig så ofattbart ledsen.

Jag sjunker ihop på golvet och gråter otröstligt.
.
.
.
Då väcks jag av Dalles väckarklocka.

Och jag får aldrig veta hur det gick med mina arma raggisar till barn.
.
.
.
Underligt!! Jag kan inte beskriva det på något annat vis än underligt.

TILL MIN MAMMA

Som fullkomligt älskar tulpaner.

Bara litegranna för att hon förtjänar det.

Puss!

ETT LITET RIMMANDE PEPTALK

När livet suger och ingenting duger.
Gör då någonting du tycker är roligt.
Strunta i din hjärna den bara ljuger.

Men om du inte har ork, lust eller pengar.
Vänta då en dag med att värma dina hjärtesträngar.

Imorgon tvingar du dig själv att göra något kul.
Slit dig loss ur vardagen och detta evinnerliga ekorrhjul.

För visst förtjänar du att vara glad varevigaste dag.
Men kom ihåg:
Det är just från dig det krävs ett litet ansträngande bidrag.

BUHU

Jag har sovit rövdåligt i natt och det är helt och hållet mitt eget fel.

Min hjärna gick på högvarv och malde fram den ena tanken efter den andra.

Runt klockan två somnade jag för att vakna igen strax efter sex av att Dalle låg och klämde på min rumpa.

Och så började näsblodet spruta.

Upp ur sängen och ut till badrummet för att trycka i papper i näsan och så tillbaks till sängen igen.

Dalle och barnen åkte och kvar låg jag och kunde inte somna om förrän en och en halv timme senare. Men vad hjälpte den extra sömnen då? Jag är skadligt trött just nu. Att lyfta armarna är som att springa ett maratonlopp. Och det enda jag kan tänka på är att snart ska jag åka och hämta barnen...

OIHIHIHI! LÄSKIGT

Jag är inne i ett sånt skrivarflow.

Jag sitter vid datorn och knappar frenetiskt. Och varje rad, varje mening blir så jäkla rätt.

Jag har inte tid och lust att slita mig från datorn. Jag vill inte bryta flowet. Så Dalle är snäll och säger att han ska lägga barnen.

Det är lite skrämmande det här med att skriva texter när man är så självkritisk som jag är.

Att fila på varje stycke och aldrig riktigt bli nöjd och sedan känna skräcken av att någon annan ska läsa den.

Och det är ju egentligen rätt löjligt.

För det är ju en text till en bok som jag skriver. Målet och önskan är ju att den ska publiceras och läsas av allmänheten.

Oh scary!!

ÅH TITTA VAD JAG FICK IGÅR!!!

Från arbetskamraterna.

Love!!!!

ÄR DU ELLER LEVER DU IHOP MED ETT AS?

Jag funderar lite...

Ska kvinnor vara tacksamma över att de träffat en snäll man?

"Jag är så glad att jag har träffat en man som är snäll, som inte dricker för mycket, som inte är elak, som inte slår mig eller barnen, som vill mig väl och respekterar mig och accepterar mig för den jag är..."

Jo det är ju självklart att man är glad för att man har träffat en man som är fin i själen. Inte tusan vill man leva ihop med ett svin.

Men är det en form av rysk roulett i kvinnas val av man?

Antingen får man en som är snäll eller så får man en som är elak.

Finns det så många as där ute så att du som kvinna har tur om du träffar rätt? För den här tacksamheten måste ju komma någonstans ifrån...

Det måste alltså finns väldigt många män som sätter sig själva i främsta rummet och behandlar sin kvinna och sina barn som mindre värda?

För annars skulle väl vi kvinnor inte tacka vår lyckliga stjärna att vi träffade en snäll man och inte den där idioten som den där mamman som har sina barn på dagis lever med, eller liknande...

"Åh älskling! Vilken tur att jag har dig. Vad glad jag är att du inte är som honom..."

Alla känner vi ju till "dessa" as.

Visst kan vi räkna upp, minst, ett handfull kvinnor i vår bekantskap som lever eller har levt ihop med en man som inte behandlat sin kvinna värdigt. Som kanske slagit, sårat, skrämt och hotat och alltid satt sig själv högt upp och först i rang.

Och var går gränsen för elakhet? Är det när det är psykisk eller fysisk våld inblandad? Eller är en man som låter sina behov gå före familjen gång på gång mycket till familjefar?

Förra året anmäldes minst 17 000 brott i nära relation, i Sverige (Källa). Av kvinnor och män som har satt stopp för våld, hot och kränkningar av den de levt tillsammans med.

För dem och för så otroligt många fler är hemmet en farlig plats.

Polisen har byggt upp en Kom till Oss-sida för dig som är utsatt och för dig som är vittne. På sidan kan man läsa om hur Polisen kan hjälpa och vad man har för rättigheter. Och på sidan kan man läsa följande:

"PS. Här ovan hittar du en knapp som du kan trycka på om du vill veta hur du raderar webbhistoriken i datorn. På så sätt kan du dölja spåren efter ditt besök. Där finns även en knapp som enkelt tar dig till en annan webbsida, www.google.se."

Bara dessa rader får en att inse att ett as är as.


(Jag är mycket väl medveten om att även män utsätts för våld och kränkningar. Jag tycker inte heller att alla män är as. Min man är till exempel den allra underbaraste som går att finna. Och många andra män likaså. Men till sanningen hör den att jag och inte heller du, n å g o n s i n, kan veta vad som försegår bakom stängda dörrar, hemma hos någon du känner. Den allra snällaste kan vara den allra elakaste. Och våld som sker i hemmet syns oftast inte utanför just hemmet. Men om du fattar misstankar, fråga. Räkna inte med ett ärligt svar, men ta inte heller en förnekelse som sanning.)

VEM GÅR VIDARE???

Mormor och hennes äldsta barnbarn diskuterar vilt om vem som kommer gå vidare i Andra chansen.

Stora pojken hejar på... alla artister.

Hans mormor är mer kräsen i sitt val av favorit.

Spänningen är olidlig hos schlager-nördarna bredvid mig i soffan.

FREDAGSMYS

Jag och barnen gör fredagskvällen på egen hand.

Herr Märkvärdig är ute på galej med sina arbetskamrater. Och då dansar hans efterlämnade på bordet.

Eller ja vi har dansat på golvet (Kinect) i alla fall.

Och Frun passar på att elda i kaminen så att svetten flyter och de märkvärdiga barnen äter upp sin pappas chips.

We miss you Papi! Men ha riktigt roligt nu. Vi har det bra vi, ser på Pappa Pomo och myser. Och inte hade du velat vara hemma nu heller, när temperaturen börjar närma sig 20, 22 kanske hela 25 eller 30 grader i vardagsrummet.

Hohoho!

Oj nu bråkar barnen om chips-skålen.

Ha en fin fredagskväll alla snälla och rara.

/ Fru Märkvärdig!!

ÄR MAN SJUKSKRIVEN

Så ska man vila, eller njuta kanske!?

För njuter är vad jag gör exakt precis nu, ute i solen.

Egentligen borde jag baka bröd som ska lämnas till dagis (då det har blivit fel i leveranserna av Lillkillens allergibröd)... Men det är egentligen och alla måsten tror jag att jag gör sen när barnen har kommit hem.

Nu ska jag läsa "Libgon & Lust" och sola mitt panda-ansikte.